tisdag 17 februari 2015

Att hinna med allt

Jag är stresstålig samtidigt som jag inte är det vilket egentligen inte borde gå att klämma ihop i en och samma kropp. När det kommer till arbetsrelaterad stress så kan jag oftast finna ett inre centrum av lugn där jag ignorerar alla tankar på "det-kommer-att-gå-åt-helvete-djävlar-djävlar-djävlar" och lyckats allt som oftast att ro i hamn det jag har tänkt mig.

Sedan kommer vi till den delen som är mig, där är det mindre gott ställt. Då stressar jag över att jag vill ta min egentid och inte prata med någon alls eftersom mitt arbete tar mycket av den sociala energin även om det är kul. Att då komma hem runt halv sju och hinna med "allt" gör mig otroligt stressad och sedan slutar det i dåligt samvete. Jag känner mig något infernaliskt egocentrerad när jag ser till att ta mig i kragen och faktiskt gå till gymmet två gånger i veckan så ofta jag kan och att jag tar tid till att bara sitta still med min stickning för att ladda upp batterierna för morgondagen.

Då kommer det dåliga samvetet över att jag borde ju faktiskt prata i telefon med någon av alla mina vänner, jag borde göra ditten och jag borde göra datten, jag borde titta på det där programmet/serien/filmen som någon tipsat om länge och jag borde testa det där spelet och jag borde göra det där och det där och det där.

DÅ kommer stressen. Då stänger jag av allt och kortsluter och jag skäms över att andra kanske tror att jag är konstig att jag tycker det är svårt med bra saker och att prata i telefon med bra människor borde ju inte vara svårt eftersom det är, ptja, bra människor.

Jag blir stressad av att jag kommer hem vid halv sju och då borde gå och lägga mig ganska tidigt för att inte vara alltför trött dagen efter och jag blir stressad över att hinna med att vara mig själv på de få timmarna och så går det i snurr. Tack och lov så boxar jag bort det bit för bit och försöker att balansera ut det så gott det går även om det är lite svårt emellanåt.

En sak som har visat sig göra underverk för mitt humör är att strunta i facebook, detta infernaliska ställe där ALLA visar sig ha en åsikt och de enda som håller käften är de som faktiskt har en vettig åsikt medan resten skriker om kränkningar och -fieringar åt höger och vänster. Nu har jag istället läst ut en bok för första gången på över ett år, jag sitter med den vid frukosten och jag sätter alarm på telefonen för att kunna läsa på min lunch och det känns så mycket bättre att skratta åt min favoritförfattares ord än att sitta och bli förbannad över folks öppensinnade inskränkthet.

Facebook har gjort att alla tror att de har en åsikt som måste höras och som måste ges sista ordet medan jag bara vill slå till dem med en stor pinne som det står "Håll tyst, du är dum i huvudet på." för om problemen löses på det där stället så är det då inte det jag ser, troligen har jag ett filter som rensar bort det eller så finns det kanske inte så mycket av den varan i den delen av internet.

Det där med att balansera? Jag jobbar på det.

1 kommentar:

  1. Stress känner jag till allt om, men att du har ett högt krav på egentid är ju ingen nyhet, så det borde alla som känner dig också vara medvetna om.

    SvaraRadera