måndag 30 juni 2014

Ordfogden

Jag har börjat skriva inlägg för att sedan stänga ned dem med en svag tanke om att ta itu med dem senare.

Det gör jag inte.

Mitt skrivande har sedan jag började skriva varit av den arten att jag skriver och sedan är det färdigt, en anledning till varför jag aldrig skulle kunna publicera något om jag skulle få motivation eller tillräckligt med talang för det.

Ändå har jag lyckats med att skriva kortare texter som till och med jag känner mig nöjd över varav Kretsprostitution är en. Ändå vågar jag knappt läsa den igen eftersom jag är rädd för att mitt minne skall vara fel.

Det finns en berättelse skriven av Tage Danielsson som handlar om att människor bara har ett visst antal ord att använda under sin livstid och det känns som om det är något sådant som har hänt med mig. Alla ord har inte försvunnit men de vackra har gjort det, de som skrivs med silverpenna och som flyger upp från pappret med hjälp av skira vingar som gnistrar i ljuset.

De ord som jag kunde använda för att omvandla saker som är svåra har gömt sig för mina fingrar, de som hjälpte mig att kräkas upp det svarta sot som verkligheten ackumulerar i lungor och hjärta.

De avslutande meningar som åtminstone försökte att sätta punkt till skriften saknas, jag hör dem viska men jag kan inte höra vad de säger. Osäkerheten i mitt egna språk gör att jag tvivlar på att detta ens är mitt modersmål, kanske har jag inget sådant längre utan det har genomgått en regression till primalskrik utan stämband.

Kanske är jag bara vilsen för stunden och jag tänder ett fyrbåk i hopp om att det hittar mig eftersom mina försök i att finna det har varit fruktlösa.

fredag 27 juni 2014

En sådan där dag...

...när det känns som om andra pratar ett helt annat språk så att jag inte förstår något alls.

En sådan där dag när gardinerna är gröna för att de, ptja. De är gröna.

måndag 23 juni 2014

Jag måste inte tycka om varenda människa i världen

Inte måste jag få alla människor att tycka om mig heller och det dåliga samvetet över om jag råkar trampa någon på tårna börjar äntligen blekna lite granna. Det var väl ändå på tiden.