tisdag 28 januari 2014

Vi har nog alla en diagnos

När jag var femton så var jag som tidigare skrivet besviken över att jag var "normal", jag ville åtminstone vara bisexuell och inte bara vanligt tråkigt heterosexuell för det är ju inte roligt att vara normal.

Senare höll jag mig fast vid att jag var just normal, jag var den duktiga flickan i en bekantskapskrets där vännerna gick under eller höll sig halvt och halvt flytande på delar av förlista skepp. Detta höll sig fast i många år. Duktig flicka, sköter sig själv, kan själv, vill själv, gör själv.

Höll mig i samhället som en normal, jobba-äta-sova-jobba-äta-sova. Duktiga flickan till den så pass duktiga grad att flickan försvann och bara fanns till för just jobba-äta-sova. Krasch, bom, bang. Krasch. Studs mot taggiga stenar, blåslagen och blodig men reste mig glatt upp med ett hysteriskt påklistrat flin medan jag vrålade att allt minsann var tipptopp, jag snubblade bara lite grann.

Hålla uppe duktiga flickan, sköta den duktiga flickan medan väggarna rasade. Duktig, duktig, duktig. Räkningarna betalda men slängda i en stor hög, den ordnade pärmen som var ett signum fanns knappt längre. Borta och glömd men duktig ändå.

Krasch, krasch, pang. Livet krasade men det var ju inte så pass illa som någon annans liv, då är det ju inget fel på mig. Jag "sköter" mig ju. Jag kan inte vara sjuk, jag är för duktig för det, för normal. Går till psykolog med alla taggarna utåt, slår ned på att de inte kan hjälpa mig vid första motgång. KAN SJÄLV. Behöver ingen hjälp, nej mitt skepp sjunker då minsann inte! Icke! Ett brutet ben kan jag förstå, det är något man kan laga, ett trasigt psyke kan fanimig inte jag få för det förstår jag inte, jag är ju normal samtidigt som jag längtar efter att någon skall säga att det ÄR fel på mig, att det finns ett namn, att det är en själslig sjuka som har ett namn och därmed gör den mindre hemsk.

Skammen över att inte kunna ha kortärmat längre för att jag då inte ser normal ut. Skam över att andra skall döma och inte se mig som normal. Den grava ångesten över när värmen gjorde långärmat olidligt. För jag är ju normal. Jag är som alla andra. Jag är en person och inte något annat.

Duktiga flickan sköter sig, duktiga flickan mår minsann tipp topp och klarar ALLT. Jobbar heltid och är duktig, är en duktig del i samhället, sköter sig och är ordentlig. Jag håller då minsann mig inte fast i flytande drivved, inte då.

Krasch, krasch, pang. Insidan brister, sträcker ut båda armar för att få hjälp ännu en gång, ännu en gång längtande efter att någon skall säga att jag inte alls är normal, att min insida får snuva då och då på grund av nedsatt immunförsvar.

Får svara på fråga efter fråga, får säga om jag tycker det stämmer massor, lite eller inte alls. Skäms mer och mer över att jag tar deras tid, vill hellre att de bara pluggar in en sladd i huvudet på mig så att de kan diagnostisera mig likt en modern bil. De säger ett namn som jag får allergi över, som gör att jag blir äcklad över mig själv samtidigt som jag inte förstår varför det skulle kunna benämnas för mig, jag är ju normal, jag är den jag är och så är det med det. De får det att låta som en förkylning när jag hellre hade velat att de skulle säga att det är som en allergi som det går att medicinera emot men som kanske alltid är där i bakgrunden och att den ibland bubblar upp.


Jag fick aldrig något svar, jag tror inte att jag vill ha något heller, jag vill inte stoppas i ett fack för det skulle vi alla kunna göras bara man hittade tillräckligt många etiketter. Kanske är min exploderande oförstående över att andra vill "gömma" sig bakom etiketterna en diagnos eftersom jag inte är tillräckligt empatisk. Kanske är allt det som är jag bara olika klisterlappar av företeelser och inget mer.

måndag 13 januari 2014

Jag vill ju inte göra någon besviken...






Jag vill ju inte göra de som sökt på "munkavel" ledsna över att de inte hittar vad de söker.

Skarvar

Det finns människor som lockar fram det sämsta i mig, drar upp de värsta dragen från undersidorna av min själs mindre smickrande stenar.

Det finns människor från yngre dagar som jag trodde att jag tyckte om och som jag kallade vänner men som lämnade mig med en besk smak i  munnen, som om jag inte dög riktigt. Det finns människor som förvandlar mig till en människa jag inte vill vara, en som har väskan full med dolkar och munnen full av så mycket gift att det sipprar ut genom mungiporna. Det finns människor som gör att jag ser mig i spegeln och hatar vad jag ser vilket samtidigt gör att jag ser inåt i mig och hatar den jag är.

Vissa kombinationer är bara inte bra, vem det sedan beror på är inget att spekulera i utan det kan helt enkelt vara personkemi.

Sedan finns det människor som det skär sig med, som lämnar dig arg och bitter men som det sedan visar sig vara värt att kämpa tillbaka uppför berget för. Det finns de som gör att du faktiskt känner dig som en jämlike även om åsikterna kan vara vitt skilda åt, de som man åker berg- och dalbana med och som man käbblar med, surar åt, skrattar med, tramsar med och lever med.

Det finns sådana människor som man undrar om man egentligen känner när man börjar beta ned till beståndsdelar och inser att man kanske inte riktigt har koll på allt vad de tycker men som man samtidigt ändå på något sätt vet om det som är viktigt.


Jag försöker att samla på de människor som lyfter mig och gör mig till en bättre människa även om jag faller nedåt och studsar mot de slemmiga stenarna i mitt inre emellanåt.

Jag hoppas att jag kan göra någon nytta tillbaka till dessa människor också, förhoppningsvis ser de inte allt det där svarta och äckliga som sipprar ut mellan skarvarna i kullerstenen på insidan av mig.

onsdag 1 januari 2014

Ännu ett år bakom mig.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åkte på semester med någon jag har ett förhållande med, det är ganska stort i min värld i alla fall. Jag har även styrt skeppet på mitt jobb i sju veckor på egen hand när chefen var bortrest för studier vilket var både utmanande och lärorikt samt att jag under den tiden även fick vara handledare för en praktikant. *krafsar mig i huvudet* Jag har nog gjort mer saker men jag kommer inte på något mer för stunden.

 2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gör inte nyårslöften utan bestämmer mig för saker under årets gång och håller de saker som verkar vettiga och struntar i andra saker som inte fungerade lika bra. Nyårslöften är måhända bra för andra men inte riktigt för mig.

 3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jag tror faktiskt det, utan att jag ens visste om det.

4. Dog någon som stod dig nära?
Hon stod mig inte personligen nära men hon var i en nära gemenskap och det räknas.

5. Vilka länder besökte du?
För en gångs skull kan jag faktiskt skriva ett land här, Tjeckien!

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Jag är fortfarande inte helt på plats på min insida även om min inre frid har börjat infinna sig någorlunda, snart så.

7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
Jag är dålig på datum och jag är fortfarande för bitter för att inbilla mig att man alltid kommer att minnas allt för resten av livet men ja, det finns datum jag kommer att minnas.

8. Vad är det bästa som hänt dig år 2013?
Att min tillvaro började räta upp sig till rätt köl igen, med allt av vad det innebär.

9. Största misstaget?
Att inte inse att man måste hålla koll på vad för skatt som dras om man jobbar på fler arbetsplatser, något jag blev uppmärksammad på men som jag inte hörsammade eftersom jag trodde att det stämde. Det slutade i restskatt även om jag lyckades dra av från nittontusen till femtonhundra kronor. Visserligen var det från året innan men då visste jag ju inte om det. Ja, och så blev det en fortkörningsbot. Igen. Djävligt onödigt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Varit tämligen frisk faktiskt av vad jag kan komma på.

11. Bästa köpet?
Jag är visserligen bra på att skämma bort mig själv med både det ena och det andra men jag har faktiskt minskat ned ganska rejält på onödighetshandling även om det blir lite böcker, garn och spel här och där. Fast jag köpte mig en fenomenal kaffebryggare som inte bara är röd och svart, den gör gott kaffe också!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen fasta utgifter.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Emellanåt känner jag mig väldigt defekt eftersom jag har svårt att slappna av rejält och låta mig bli riktigt glad för någonstans i bakhuvudet påminner mig mitt undermedvetna mig om att jag aldrig kan vara riktigt säker. Det börjar bli ganska träligt med den inställningen men det går väl över. Fast visst blir jag glad av mycket, överlag är jag tämligen gladlynt av mig och jag blir glad av att göra ett bra jobb samt få uppskattning av det, jag är glad över mina nära och kära och allt de gör och så en hel del annat.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
Alltd och alltid... Återigen får jag svara liknande med vad jag gjorde förra året då jag skrev att jag emellanåt minns händelser när jag hör sånger men jag kommer kanske inte minnas exakta året. Kanske minns jag just året 2013 av att höra Azathoth från Dreams in the witch house men det är inte säkert.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ständig kurva uppåt!

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vete fasiken, jag kan inte riktigt komma på något den här gången.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Blivit arg över småsaker, mitt temperament har inte riktigt funnit balans än och emellanåt har jag svårt att skilja mellan stora och små saker och blir istället bara rakt ut förbannad.

18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen, som jag vill ha det.

19. Blev du kär i år?
En knivig sak att svara på och jag är så ovan vid känslor numera att jag har svårt att bena ut dem och det började mer som en överrumplande överraskning (för mig, det vill säga.) och sedan tumlade det över till kärlek ganska snabbt.

20. Favoritprogram på tv?
Jag har ingen tv.

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Kan jag inte påstå faktiskt.

22. Bästa boken du läste i år?
Jag är fortfarande i ett bottenmärke i min läsning men Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg var svår att lägga ifrån sig. Jag fick däremot en underbart vacker lampa i julklapp som skall riggas upp med förlängningssladd och glödlampa för mer nattlig läsning.

23. Största musikaliska upptäckten?
Dreams in the witch house - rockoperan. Tveklöst.

24. Något du önskade dig och fick?
Oh, ja! Jag fick samlingskistan av strategiguiderna för Zelda-spel och jag fick en fin lampa. Bland annat, jag fick massor av fint!

25. Något du önskade dig men inte fick?
Jag önskade mig inte så mycket så jag kan inte komma på något jag inte fick som jag inte önskade mig. Fast jag önskar mig inte utan... suktar mer.

26. Årets bästa film?
Jag tittar sällan på film men något som var trevligt att se på bio var definitivt andra filmen med Thor.

27. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jag minns faktiskt inte exakt vad jag gjorde den söndagen, jag tror inte att jag hade släkten över då för det hade jag nog veckan efteråt så jag misstänker att jag kan ha varit hos Johan och myst.

28. De bästa nya människorna du träffade?
Träffar inte så mycket nya människor för personlig räkning men damen som praktiserade hos mig visade sig vara en eminent varelse som man kunde prata och skratta med.

29. Hur skulle du beskriva din stil år 2013?
Slätstruken, tyvärr.

30. Vad fick dig att må bra?
Skriva och läsa brev, stickning, varma drycker, somna intrasslad i Johans farm, se änderna på vägen till jobbet, att äntligen ha ett eget hem igen, kurrande katt som ligger i ansiktet på mig, flanellsängkläder och mycket annat.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Det finns en del som jag finner både tilltalande och bra som skådespelare men jag kommer inte riktigt på namnen nu.

32. Vem saknade du?
Det där med saknad har jag vant av mig från, jag saknar människor men jag gör det bara i små sekunder och sedan skakar jag av det för att ensam är stark även om så inte är fallet. Det har även en del med min inre vulcanlogik att göra vilket är ett sak för sig.

33. Favoritmånad?
Baserat på händelser eller väder? När hösten slog ut i fulla färger här (oktober eller början av november kan det ha varit) och det var så vackert att hjärtat gjorde fysiskt ont och juli för att jag faktiskt var på riktig semester och fick upptäcka en ny stad tillsammans med någon.

34. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En del av mina nära har haft rejält kämpigt under 2013 och hade alla de sluppit undan sådant så hade det inte varit dumt.