onsdag 31 juli 2013

Under plåstren varar det ibland

Jag har tagit av dem, petat bort nästan alla sårskorpor förutom några som fortfarande sticker lite för att de fortfarande har lite levande kontakt med huden. Väteperoxiden bubblar knappt när jag häller den över dem och under syns frisk hud.

Läkköttet är gott men ärren bleknar långsamt och de kliar när solen bränner dem, de kan svida och sticka emellanåt men bleknar gör de.


Murarna runt mig vittrar däremot långsamt, jag petar med naglarna i murbruket för att skynda på men kurar i förskräckelse ihop mig. Inte sänka garden, inte än, inte riktigt än.

Likt Murphys lag är det lättare att minnas de dåliga sakerna, de fel andra människor gjort, de fel jag har gjort. Jag målar andras åsikter på de människor som bryr sig och blir rädd för att slappna av helt och hållet.

Har inte kontroll, vill inte ha kontroll, vill kunna lita på alla, gör det men ändå inte, misstror, misstänker, gömmer mig. Knattrande av tangenter kan betyda att någon säger något om mig och jag får obehagsilningar om att jag gör saker fel, att jag borde sona för mer saker, att jag är roten till allt ont.

Gömmer mig längre in i min grotta än vad jag egentligen vill, skärmar av mig, tystnar, smyger, blundar.

Några av stupen har jag kastat mig utför utan att bry mig om skyddsnäten men det är några kvar, några som är taggiga som kräver motstånd och god reaktionsförmåga.


Jag blundar, stänger munnen, det blir bra. Snart.

Snart.

fredag 12 juli 2013

Man har inte roligare än vad man gör sig






Självklart är inte mitt liv en dans på rosor även om det finns åtskilliga som har det värre och jag är bra på att gräva ned mig med.

För någon vecka sedan vaknade jag upp med ett ryck några timmar innan väckarklockan ringde och började med en panikklump räkna igenom om jag ens har råd att ha en bil och så malde tankarna runtruntrunt tills jag somnade om.

Däremot så försöker jag att inte grubbla ned mig för mycket i saker och ting, jag försöker att skaka av mig och tänka framåt och positivt och framtiden ser faktiskt trivsamt ljus ut även om jag emellanåt är lite rädd för att slappna av eftersom det kanske går åt helvete alternativt att jag har fått något om bakfoten.

I onsdags satt jag och tog ett par öl med en kompis vilket jag egentligen inte hade råd med eftersom jag har en bil som måste ha nya däck men jag ignorerade förnuftet och sparade kvittona så att jag kan föra in det i mina räkenskaper och skämmas en skvätt när jag sitter med mitt älskade tårtdiagram.

Jag har fortfarande så svårt för det där med nya bekantskaper, jag är rädd över att göra bort mig, över att folk inte skall tycka om mig och så mycket annat. Troligen skulle jag kunna vara en översocial clown om jag inte hade alla mina spärrar men då skulle jag troligen inte vara lika rolig. Ja, så säger vi, det låter bra.

Ja, det är konstigt att känna sig så tillfreds med saker och ting och jag gissar på att mitt onyktra jag hade ganska rätt i fyllemeddelandet till Oohan med texten "Jag har en man och en katt som tycker om mig, livet är komplett." även om det är ganska mycket mer till ekvationen än så. Så uppenbarligen gjorde jag något mer i tidigare liv än att döda människor vilket alltid är trevligt att veta.

tisdag 9 juli 2013

Det där sista är så förgrymmat trääääligt

Träligt är nog ganska närkingskt men det är ett rackarns bra ord och det beskriver hur arbetet med att få ordning på hemmet är. Det där sista att få plats på, var saker skall stå, var jag skall stuva undan alla de kassar som inte är fulla med böcker längre, att dammsuga för femtioelfte gången för att kunna lägga min fina drakmatta på plats (vilket fick mig att fundera på om det finns någon ställning för att piska mattor här i krokarna. Hm.) och efter det inte hålla det sådär lagom hemtrevligt stökigt men mestadels fint.


Och nu har jag bredband, tror jag. Har inte provat än så jag måste ta och köpa lite sladdar för att få ordning på torpet men det går ju som sagt framåt.




Kan jag skylla på att jag har semester...?


Nej, trodde väl det.

Måste passa in, måste passa in

Som liten försökte jag att vara sådär som man skulle vara som tjej. Gilla hästar, leka med dockor och ha långt hår. Hoppa hopprep och, ja. Vara tjejig helt enkelt, för att det var så man skulle vara. Åtminstone inbillade jag mig det.

Populär var jag inte men jag ville ju vara det men eftersom jag inte trodde att den jag var skulle vara tillräckligt intressant för det så blev jag en sådan där förbannad underhuggare till andra och lät de populära styra mina val och åsikter.

Jag var inte en rakt ut mobbare utan mer en av de som höll tyst och således var jag inte mycket bättre än en av de som sade orden, jag följde med i strömmen och höll käften, jag nickade åt det som var "rätt" åsikter och jag var överlag en riktigt patetisk ungdjävel.

Hur har detta format mig månntro?

Att jag får dåligt samvete när mina åsikter inte stämmer överens med andras och jag har en liten lust i mig att bara hålla med för att det inte skall bli diskussioner. Jag undviker att lägga mig i diskussioner för att jag inte orkar att ta itu med eventuella stormar efteråt för att jag får dåligt samvete av att ha en egen åsikt. Fegt? Japp, jag jobbar på det men det går ju åt rätt håll för jag vill inte vara en nickedocka längre även om jag fortfarande skyggar för konsekvenserna av att öppna munnen.

lördag 6 juli 2013

Citronte och youtube

Idag låg det en avi på hallgolvet när jag kom hem, brevbäraren hade skrivit" P Nordin?" som avsändare på det och jag undrade vad i hela friden det kunde vara för något och blev glatt överraskad av ett paket från Patsyn med både brev, citronte och en mustaschsjal.

Jag blir alltid lika fascinerad över när folk faktiskt tycker om mig eftersom jag själv oftast bara ser de dåliga sidorna av mig som gör mig riktigt förskräckt över att bli någon jag inte vill vara men troligen är de sakerna hopkopplad med osäkerhet och skyddsmekanismer eller ewoker. Jädra ewoker.

Teet smakade precis som jag hoppats på och jag har nu sörplat i mig det med ett leende på läpparna samtidigt som jag har förstrött mig med att se på videoklipp och jag lyckades även överraska mig själv med att inse att hemmet är mer ordnat än vad jag trodde. Visst, det är lite bös som skall ned i källaren och det där eviga plocket som man finner sig flytta runt på för att komma åt sakerna under och de slutar på ännu ett sådant där ställe som döps till "Jag lägger det här så länge..." tills det återigen är något under högen med prylar som önskas.

Fjodor Dostojevskij-boken, även kallat alla önskade uppgifter Skatteverket vill ha, är utskrivna och är bara en stund ifrån att kunna skickas i hopp om att de skall godta alla saker och faktiskt ge mig tillbaka på skatten. Visst, säkerligen stickprover och annat liknande och även om jag vet med mig att jag faktiskt inte tog i när jag räknade utan var ärlig så får jag ändå lite oroskänslor i maggropen över att jag kanske gjorde fel någonstans i mina uträkningar men det går inte att göra så mycket mer än att skicka och hoppas på det bästa.

Nej, jag lämnar nog det så här faktiskt för nu skall jag hoppa i säng och spela Animal Crossing New Leaf eftersom det är rätt månad för insektsfångande.

BAPP! BAPP!