söndag 31 mars 2013

Dag 19 - Min nuna på ansiktsboken


Den här var enkel, det tackar vi för!


Ja, det är Patrik i örat!

lördag 30 mars 2013

Dag 18 - Morgonstund har bröd i mund

Det må låta som om jag är en vän av rutiner men det är mer en fråga om lathet än annat så det är ganska lätt att lista en vanlig frukost i mitt liv.

Två smörgåsar med ost eller skinka, gurka eller liknande om det finns.
En termosmugg med kaffe.

Klart!


fredag 29 mars 2013

Dag 17 - Begär

För stunden så suktar jag efter ett eget hem att bona in mig i, ett ställe där jag kan plocka upp alla de bra sakerna jag har samlat på mig under de senaste två åren, ett ställe jag kan komma hem till som andas Alv överallt.

Jag vill packa upp mina pinucklar och pinaler, stoltsera med min bokhylla för första gången sedan 2008, skaffa mig det där vitrinskåpet som jag har drömt om så att jag kan ställa in mina spelkonsoller där, ställa upp min gungstol, plocka fram alla mina teburkar och koppar...

Ja, jag drömmer om ett hem.

torsdag 28 mars 2013

Dag 16 - Ljuva knark!

Får jag bara lista EN sak? Omöjligt! Jag är beroende av många saker!

Handarbete är en rejäl drog för mig, det är ett sätt att tömma huvudet från dagen som varit vilket är guld värt för att motarbeta grubblande och ältande. Stickning är fabulöst roligt och jag är bortskämd med att ha åtskilliga handarbetare i släkten vilket gör att jag har många att rådfråga om jag stöter på svårigheter även om det är så mycket enklare att följa engelska stickbeskrivningar än svenska.

Så jag har stickat två par strumpor och håller på med det tredje paret, två bläckfiskar, två och en halv sjal i spetsstickning, tre par vantar, en mössa och säkerligen mer saker som jag har glömt och det där är vad som tillverkats sedan i höstas.

För stunden håller jag på med en tröja som i teorin snart är färdig även om jag med största sannolikhet kommer att repa upp kroppen eftersom figurformningen blev lite för åtsittande för att jag skall tycka om det.

För inspiration så rekommenderar jag Ravelry, platsen som jag kan surfa runt på i timmar!

onsdag 27 mars 2013

Dag 15 - Hastur! Hastur! Hastur!

Innan Hastur hade jag en bärbar dator från Dell som jag döpte till Dr Doom. Egentligen var det inte något större "fel" på honom förutom sådana där charmerande saker som att skärmen emellanåt totalvägrade att starta efter att ha varit i viloläge och att den började bli infernaliskt trög.

Trögheten motarbetade jag genom att installera om Windows på den men sedan kände jag att det kanske vore bra att skaffa en ny dator INNAN Dr Doom bestämde sig för att kasta in handduken rejält.

Så i höstas så började jag att läsa in mig på bärbara datorer.

Suck.

Är det något jag verkligen avskyr så är det att läsa in mig på eller köpa teknik eftersom jag är så komplett okunnig inom det området och detta betyder att man är en förlorare så fort en säljare sätter klorna i dig.

Efter antalet timmars motvilligt surfande och jämförande av priser samt läsande av recensioner så hade jag (trodde jag i alla fall) bestämt mig för en modell som fanns på Mediamarkt, den butik som verkade ha bäst pris på just den datorn, och jag begav mig dit för att införskaffa den.

Jag kom istället ut med en helt annan dator efter "guidning" av en säljare och när jag kom hem insåg jag att datorn jag hade köpt inte hade någon skivläsare. Det nekande svaret på om den hade någon cdbrännare tolkade jag dumt nog som att den hade en dvdbrännare, MYCKET dumt utav mig. Den hade ingen alls.

Rond två på Mediamarket resulterade i att lämna tillbaka den Acerdator jag hade köpt och sedan så stod jag där och tittade tomögt på alla olika datorer för att sedan bli uppfiskad av en annan säljare men den här gången kändes det som om jag hade lärt mig min läxa och jag ifrågasatte varenda sak som säljaren sade till mig.

Efter en tjugo-trettio minuters dividerande så slutade det med att jag gick mot kassan med en Samsung RV515 och hittills har den betjänat mig väl även om jag troligen inte använder den till allt det som den är kapabel till.

Slutmoralen på detta?

Jag hatar verkligen att köpa teknik.

tisdag 26 mars 2013

En av alla

Idag var jag hos barnmorskan för att ta ett cellprov samt byta ut min kopparspiral, dessvärre lyckades jag bara med en av dessa saker.

Eftersom jag inte har fött barn så är min livmoder inte av den erfarna sorten och jag fann mig bli illamående och svimfärdig av barnmorskans försök att mäta djupet. Jag svamlade om att jag började bli yr och att min hörsel började bli dov och hon plockade snabbt ut de instrument hon hade inuti mig.

Faktiskt så har jag inte så stora problem med att vara naken och visa upp mig på det där sättet för yrkesmänniskor, jag känner mig mer osäker just för att man är halvklädd även om jag har arbetat bort den känslan genom årens lopp. Jag låg på britsen med benen uppe på knästöden medan jag kallsvettande försökte bli mig själv igen, det tog bara några minuter.

Jag må inte ha bytt ut spiralen men jag fick svar på min undran över om det var standardprocedur att fråga om någon som har bestämt sig för att göra abort vill se fostret.

Nej, det verkar inte vara det utan istället var det den individuella människan som tyckte att det verkade vara en bra idé.

De skall vara glada för att det var jag som var patienten, jag säger då det.

Dag 14 - Älskade följetong!

Det där med att titta på tv har jag blivit rejält dålig på och jag föredrar att se mina serier medelst dvdbox vilket betyder att jag är sorgligt efterbliven när det kommer till vad dagens ungdom tittar på och jag har mer en lista med saker jag vill titta på än saker jag faktiskt följer. Skäms på mig!

Det som föll mig i tankarna på en gång var Twin Peaks, en serie som jag förälskade mig i som liten och faktiskt så håller den fortfarande.





Åtskilliga gånger kommer jag på mig själv med att tänka: "Damn good coffee!" och sedan fnissa.


Dag 13 - Senaste förlustelsen

Faktiskt så försöker jag att dra ned på förlustelserna när det kommer till utgifter, listan.


Vad som är på bilden? Mohairgarn, stoppnålar samt saker som underlättar mönsterstickning med flera garner.

lördag 23 mars 2013

Dag 12 - Här, TA MINA PENGAR!

En lite annorlunda sak att fråga faktiskt, åtminstone i den formuleringen.

Vad är det tar mest av mina pengar? Bensinmackarna, inget snack om saken. Vilka VILL jag handla hos? HPLHS, Adlibris, diverse säljare på Ebay, antikvariat... Klädbutiker varierar kraftigt även om Hennes och Mauritz har fått en stor klump av mina pengar tidigare så är det väl lite si och så med det nu, jag köper faktiskt mest prylar och sådana kommer från Ebay och Adlibris först och främst.


Fast jag väntar på mitt medlemspaket från HPLHS, mihihihihiiii!


fredag 22 mars 2013

Dag 11 - En ordinär helg

Nu är det dags att avslöja mitt vilda liv jag har utöver mitt arbete, håll i strumpehållarna så att jag inte chockar er så mycket att de faller av!

Lördagar jobbar jag även om det bara är fyra timmar och efter det så åker jag raka vägen hem för att slinka i något bekvämt, ser till att starta igång datorn, sätter igång en balja kaffe och äter något. Sedan tillbringar jag resten av dagen i sängen med datorn i mitt knä och troligtvis en stickning i tassarna och där stannar jag tills jag slocknar någon gång på småtimmarna vilket brukar kunna bli ganska sent på grund av mitt val av kaffekopp.


Söndagen ligger jag och sover och sover, sedan brukar det hända att jag tar mig en springtur (detta kan även hända på lördagen) så att jag kan duscha och hoppa i kläder som inte kallas sovkläder. Efter detta är chansen mycket stor att jag tillbringar söndagen på samma vis som lördagen om det inte råkar vara något exceptionellt intressant på tv vilket jag tvivlar på och så somnar jag oförskämt sent igen.

Spännande, inte sant?

Det händer även att jag åker iväg och är social på olika håll i landet men detta är vad som har varit standardhelg för mig en lång tid och det är ganska trivsamt. Troligen så blir jag ganska mentalt utmattad av mitt jobb och behöver bara ha lugn och ro i min egen lilla värld.

torsdag 21 mars 2013

Dag 10 - Någon annans synvinkel


Bilden är tagen arla i urtid (närmare sagt nyårsafton 2006) av kära Kultist. Dagarna flyger verkligen.

onsdag 20 mars 2013

Dag 9 - Mitt hemtrevliga kaos

Ja, en gång i tiden var jag ordningsam utav mig.




Det gick över.

tisdag 19 mars 2013

Dag 8 - Saknad

Jag saknar åtskilliga människor, i alla fall att träffa dem så att man kan krama dem och prata sönder öronen på dem men samtidigt så är de med mig i mitt hjärta och då är det inte riktigt saknad. Så... Förlåt för att jag gör dig besviken, listan.



Legend of Alv

måndag 18 mars 2013

Dag 7 - I det svarta hålet som kallas väska

Nu gick den tillbaka till en gammal klassiker som brukar finnas med på sådana här saker. Ptjaaa... I min väska för stunden så finns det två almanackor, en tub med handkräm, en necessär med blandade sminkattiraljer jag inte har öppnat på veckor så jag vet inte riktigt varför jag fortfarande har kvar den i väskan, en påse med urverk från klockor för att jag skall kunna nyttja urtavlor och kugghjul till skojiga saker, färgade diamanter, en plånbok, tuggummi, ett rosa usbminne, ett kinderägg...


Det gamla vanliga det vill säga.

söndag 17 mars 2013

Dag 6 - Mina kläders tillhåll

Det här verkar vara en blandning av text och bild, ganska smart kombination eftersom jag är en ordkräkare av rang.

Däremot är inte min planering av garderob av den smartare sorten och jag missbrukar både golv och krokarna som jag hängt över toalettdörren samt den dörr som är i bild.






Den övre "hyllan" i den portabla garderoben till höger i bilden är fullproppad med tröjor som jag inte kan använda på jobbet. Ack, det är svårt att vara proper emellanåt!


lördag 16 mars 2013

Dag 5 - Läsvärda saker

Tänka sig, listan, detta kan jag svara mycket enkelt på! Jag har en lista med saker jag läser som är till höger på min blogg, det du!

fredag 15 mars 2013

Dag 4- För ett år sedan

Den här var lätt, vilket är tur eftersom jag fått schemalägga några för helgen. Tack, listan!


Denna bild är från slutet av februari 2012, tiden flyger verkligen fram och när jag ser hur bra min lugg kan se ut emellanåt så blir jag sugen på att låta den växa hejvilt.


...sedan inser jag hur den ser ut på morgonen när jag skall göra mig i ordning för jobbet och skakar bort den tanken.

torsdag 14 mars 2013

Dag 3 - Omkretsen

Jag har alltid gått efter åsikten att jag föredrar kvalitet framför kvantitet vilket gör att jag är ganska socialt handikappad även om det är svårt att tro det. Visst, jag kan pladdra och flamsa runt samt vara eminent på att kallprata men det beror helt på situationen. Jobbar jag så MÅSTE jag vara trevlig, då är det min arbetsroll jag faller in i och även om jag har ganska stor telefonskräck för stunden så har jag inga problem att svara i telefonen på jobbet för att det hör till mina uppgifter.

Det enda jag har svårt för är att svara i chefens mobiltelefon men det hör mer till att jag inte vill peta på andras telefoner eftersom jag anser det oartigt.

Vänner och bekantskapskrets har jag och jag skulle troligen kunna utöka den mer om jag inte kände att det lakade ur mig så mycket men det har med min dåliga kontroll över att balansera arbetsliv och privatliv för min energi räcker inte till för hur mycket som helst.

Dessvärre så har jag nog isolerat mig mer det senaste året och är det något som tynger mig så riktar jag det inåt istället för att prata med någon annan om det så jag har åtskilliga murar att riva ned igen.

Kanske inte riktigt vad som önskades med punkten, jag gissar på att det skulle listas folk här men tji fick ni!

onsdag 13 mars 2013

Dag 2 - Vad jag kallar mitt hem för stunden

Att kalla det för en stad är kanske lite väl att ta i av listan, tycker jag allt... Östansjö är mer utav ett samhälle även om det faktiskt har funnits i över hundra år nu (ja, jag har boken) och det är en blandning av "föbannat idyllisk" natur, motorväg och traktorer.

Jag växte till och med upp utanför Östansjö vilket har gjort under för min syn på vad som är nära eller inte, här tas det inte några bussar i onödan inte!

Däremot trodde jag inte att jag skulle hamna här igen, särskilt inte på det här sättet, men det är ändå hemma och kommer alltid att vara det. Jag vet var många av landsvägarna går även om jag är duktig på att gå vilse, det finns ett piratskepp i en lekpark och Dovra sjöar är bara en bit ifrån med cykel. Att springa runt här är en fröjd eftersom jag då slipper att vända tillbaka utan istället kan ta en bra runda samt att det finns åtskilliga andra att växla mellan. 

När jag var liten fanns det kiosk, Ica, bankkontor och postkontor men allt eftersom åren gick så bleknade de bort även om det tillkom en pizzeria och en hästsportsaffär. Det finns en boklada som har öppet på sommaren som jag aldrig har lyckats titta in i samt att pizzerian faktiskt har förvånansvärt god pizza och det finns ju faktiskt Donken runt hörnet. Biblioteket är dessvärre en sorglig syn jämfört med barndomen och det som var bibliotek på min tid är numera en skolsal medan böckerna står och trängs i vad som en gång var en entré.

Kiosken har faktiskt lite intressanta saker i sitt utbud som lokala produkter vilket faktiskt är kul och får jag välja så lägger jag nog hellre mina pengar på en kiosk än ett Statoil om jag måste köpa mjölk till överpris jämfört med andra ställen.

Det är ett hem, ett nostalgiskt hem och inte ett hem jag kommer leva i för alltid men likväl så är det ett hem och ett förbaskat trivsamt hem också. 

tisdag 12 mars 2013

Dag 1 - Vem är egentligen den där Alv?

Listan börjar inte lätt inte och hur skall man tackla en sådan fråga utan att sväva ut alldeles för mycket egentligen?

Under de senaste fem åren har jag faktiskt börjat landa ordentligt i vem jag är vilket är tämligen trevligt att inse, jag har åtskilliga skavanker och olater precis som alla andra eftersom perfektion är rejält tråkigt. Ingen är perfekt men till syvende och sist så är det viktigast att alla de positiva egenskaperna överväger de negativa man kan tänkas ha i olika former.

I svaga ögonblick så undrar jag verkligen om den synen jag har på mig själv verkligen överensstämmer med verkligheten men överlag anser jag mig vara en ganska bra person.

Min humor är rå och inte för allas smaker även om jag är bra på att ta seden dit jag kommer, lite som en social kameleont. Jag är allmänbildad och kan ibland tas för att jag är smart vilket jag bara luras om eftersom jag kan lite grann om mycket och det kommer man långt med. Jag pratar massor, gestikulerar och tramsar vilket gör att sådana som har lätt att bli generade troligen inte uppskattar mitt sällskap.

Jag har tidigare i mitt liv varit på gränsen till självutplånande för att jag velat göra alla andra glada men har de senaste åren börjat slå mig fri från det vilket gör att jag måste lära mig att balansera med vad som är ren och skär egoism eller inte men det går i alla fall framåt. Jag vill ta hand om alla andra (främst vänner och familj) men försöker numera att faktiskt gå efter vad jag själv vill också, något som emellanåt kan kortsluta när jag går tillbaka i gamla banor.

Jag anser mig inte riktigt vara en nörd även om jag har åtskilliga intressen som kvalar in för det facket, mest för att jag inbillar mig att jag inte är tillräckligt bra på något. Även om jag älskar Nintendo 8 bitar så har jag inte klarat många av mina barndoms spel vilket gör att jag kan känna mig lite generad i nördkretsar. Legend of Zelda och Paper Mario-serien är mina stora favoriter och jag har (om jag inte har missat något uppenbart) samlat på mig alla de Zelda-spel som kommit ut på NIntendos bärbara konsoler. Just de bärbara sakerna från Nintendo är en stor last och jag lider grovt av Pokémonsyndromet.

Min bokhylla är en oändlig historia som aldrig slutar att föröka sig, det där med övergivna hundvalpar... Den har fantasy, fakta om folktro, historia, hantverk och en hel serie med tantsnusk bland annat. Jag har en väldigt... speciell relation till mina böcker och jag hyser fortfarande agg gentemot en person jag lånade ut en bok till för över tio år sedan. Hundöron är det dödstraff på, jag skojar inte. DÖDSSTRAFF.

Jag är en guldsmed (ni som har missat det är nog mer blinda än vad jag någonsin kan uppbåda att vara) och är mån om att rätt skall vara rätt. Jag kallar inte en pizzabagare för konditor och så är det med det.

Hantverk vurmar jag för, särskilt sådant som hör till sömnad och liknande handarbete. Åtskilliga broderpaket ligger och väntar på att jag skall få sug på att börja, garner ligger högt och lågt och jag läser på om olika tekniker och liknande när inspirationen faller på.

Jag är en sjusovare.

Jag är tjurskallig och tycker inte om när saker blir jättepopulära helt plötsligt (manga,host,manga) för det brukar sluta i att jag tröttnar på ämnet. Samma sak sker om någon som jag verkligen inte tycker om tycker om samma ämne som mig, det forna Egypten tappade dessvärre sin strålglans efter det även om det har en speciell plats i mitt hjärta.

Jag charmerar nog folk lättare än vad jag tror bara för att jag inte gör det med flit, jag lallar runt och försöker bara att vara mig själv med allt vad det innebär även om jag inte anser mig vara förmer än någon annan och de personer jag har sagt till att de aldrig kommer att träffa en sådan som mig är sådana som varit för tråkiga för mig. Jag gillar mina människor sprakande, färgglada, tramsiga och i alla sorter.


Jag är mer och jag är mindre, precis som alla andra. Vissa går jag bra överens med och vissa avskyr mig, man kan inte falla alla i smaken.


måndag 11 mars 2013

Månaderna på knogarna

Ja, det där sättet när man höll ihop sina händer och sedan nyttjade det som ett sätt att komma ihåg hur många dagar månaderna hade. Knoge betydde 31 dagar och mellan knogarna var 30 dagar eller något sådant om jag inte missminner mig.

I alla fall!

Det är dags igen! Jag hittade en sida med enbart listor så nu är det dags för en trettiodagarssak igen även om det kommer bli att minnas tillbaka på vissa av punkterna men det går ju det med. I vanlig ordning så kommer jag att länka till alla i detta inlägg och länka runt så att man kan klicka fram och tillbaka likt en galning och läsa tills ögonen blöder och det kommer att komma upp ett nytt inlägg varje kväll 22:00. Dåså, då är det dags!

1 - Berätta om dig själv
2 - Staden där jag bor
3 - Mina vänner
4 - En bild på mig för 1 år sedan
5 - Bloggarna jag läser
6 - Bild på din garderob
7 - I din väska finns...?
8 - En bild på någon jag saknar
9 - En bild på mitt rum som det ser ut just nu
10 - Ett kort någon annan tagit på mig
11 - Detta gör jag på helgerna
12 - Här handlar jag helst
13 - Bild på det jag köpte senast
14 - En tv-serie jag älskar
15 - Min dator
16 - Detta är jag beroende av
17 - Något du vill ha just nu
18 - Detta åt jag till frukost
19 - Min profilbild på Facebook
20 - 3 saker jag gjort idag
21 - En bild som påminner mig om gamla tider
22 - Mina syskon
23 - Mitt favoritklädesmärke
24 - Det jag tycker är det bästa med att blogga
25 - En bild på mig och mina syskon
26 - Min dag
27 - Min arbetsplats
28 - Bästa tidsfördrivet
29 - En bild på min handstil
30 - Den här veckan


söndag 10 mars 2013

Det var allt ett tag sedan...

Dammar av min gamla kärlek

När jag var liten fanns det en bild som mamma hade ritat som var instoppad under trappen i mormors hus, den föreställde en konstig varelse som inte gick att bestämma könet på. Den hade en intensiv blick som verkade stirra rakt igenom mig och jag var länge rädd för denna bild.

Senare så fann jag vad det var för skivomslag som mamma hade ritat av, Diamond Dogs med David Bowie, och jag satt och tittade fascinerat på vinylskivan. Tittade på detaljerna, vred och vände på den men lyssnade inte på den.

Jag minns inte vad det var som fick mig att börja lyssna på honom för nu har han varit med i över hälften av mitt liv med sin röst och varierade utbud av sånger och stilar.

Sedan bleknade hans röst, den falnade bort även om den inte försvann helt och hållet och jag saknade det. Saknade att känna att jag var TVUNGEN att starta varje dag med ett antal sånger för att det annars inte kändes rätt.

Nu skall jag hitta tillbaka till honom, det har dröjt alldeles för länge.

tisdag 5 mars 2013

Och nu något helt annat



Du kan "välja" att få ätstörningar

Detta är ett gammalt inlägg som har legat som opublicerat i ett antal veckor, jag har lagt till en del på slutet men det består till stor del av mitt i natten-tankar.


Timmen är sen, troligen är mitt skinn tunnare än vanligt men efter ett slumpmässigt klickande av länkar som började om Sir Terry Pratchett så slutade jag på en text angående en person som verkar vara av åsikten att anorexi är ett val. Texten är på engelska och av mycket god kvalisort vilket gör att min trötta hjärna inte riktigt kan ta till sig hela vilket gör att jag inte vill länka till den utifall jag må ha missuppfattat något.

Istället går jag efter det första intrycket jag fick, det intryck som brukar vara det som en lynchmobb går efter, det som får oss att blossa upp till eldar av ilska som inte kan ta till sig något mer än det som gjorde dem/mig arga.

Det är modigt att ens våga påstå att det är ett val att välja bort mat för vissa saker går inte att tänka sig in i om man inte har stirrat ut över stupet själv. Exempel på detta finns att tillgå i den relativt färska debatten om näthatet mot kvinnor, har du inte upplevt den själv så är det svårt att sätta sig in i det.

Jag har avhandlat detta ämne åtskilliga gånger tidigare och eftersom det inte är fler än ett tiotal personer som läser mitt tangentknackande så får jag be om ursäkt för jag kan alltid hoppas på att det kanske råkar vara någon som söker och finner detta inlägg och får ut något av det.

Vi har alla våra kors att bära på ett eller annat sätt, ett av mina var att jag är längre än den genomsnittliga kvinnan även om jag inte är vidare lång jämfört med andra långa kvinnor. Ändå räckte min längdkurva till för att sätta mig i obalans redan som ung, ett tag var en annan flicka i klassen längre än mig (även om det bara handlade om någon centimeter samt att hon knappt blev längre än den längd hon hade då) för jag tänkte att om jag åtminstone var längst så var det i alla fall något.

Sedan ebbade det målet ut även om jag på sätt och vis försökte att gömma mig bakom att vara längst, varför kan ju snillena spekulera om men för egen del så var det enkelt. Det var åtminstone något jag kunde vara "bäst" på.


Jag ville vara liten, jag ville vara söt, jag ville vara en sådan som andra skulle kunna lyfta upp i sin famn och ta hand om. Istället så fanns jag där, lång och tafatt, tjurskallig och envist självständig.

Vad fick mig att snubbla in på den usla vägen då? Troligen en hel kompott av orsaker och slump som bara går att passa in på just mig och min dåvarande situation. Att tro att man skulle välja något sådant där är ett förbaskat hån och jag har ändå inte haft speciellt stora problem eftersom jag är en duktig flicka som visste hur man skulle kräkas i munnen för att sedan spotta ut det i toaletten för minimalt med ljud. Fungerar du i samhället så är det svårt att inse att det skulle vara ett problem, det är väldigt enkelt att gömma sig bakom tanken över att man inte är värdig vårdens hjälp bara för att man vet att man gör fel.

Så det var jag och mina närstående som fick stå ut med mig då, det var de som tog stryk när jag försökte att så ljudlöst som möjligt kräkas ur mat efter familjemiddagar, det var de som fick se det (i mitt tycke) påklistrade leendet. Jag undrar hur många fler det finns som har fastnat i samma träsk som jag gjorde.

Att vara två personer, en som logiskt förklarar för dig att "äta bör man, annars dör man" samtidigt som någon annan vrålar "TJOCK! FET! ÄCKLIG! MOTBJUDANDE! Alla ser ned på dig när du kommer med en tallrik fylld med annat än sallad när du går igenom en matsal!" Det har resulterat i att helt normala portioner av mat slutat i skam. Det har slagit slint åtskilliga gånger i mitt huvud där jag har ätit upp i mitt tycke enorma mängder mat med enda målet att få ut det ur kroppen igen. Inte för att det är gott utan mer för att jag kunde.

Som piskologer och annat pack stöter och blöter så är det något som går att kontrollera, allt annat må vara kaos, skrik och panik men du kan kontrollera åtminstone en sak med dig själv. Den där idiotiska stoltheten som infann sig när jag insåg att jag inte hade ätit något annat än frukost på en hel dag var något jag inte kunde blunda för eftersom det kändes som en vinst.

Nej, jag valde det inte. Inte på något sätt alls. Det smög sig på mig, infiltrerade min hjärna och mina tankar, förgiftade min syn och min kropp, lindade in mig i svarta tankar och mörker. Jag såg mig i spegeln och såg bara bristerna, allt det äckliga, allt det som jag är som inte passar in i det som anses som attraktivt. Jag blev arg, ledsen, äcklad, uppgiven.

Jag fick åtskilliga gånger pikar om att jag inte hade något bekymra mig över från sådana som ansåg sig vara tyngre än mig men så fungerar jag dessvärre inte, det som jag äcklades/äcklas över är min egen kropp. Det enda jag såg hos andra var i så fall deras bra sidor som jag själv kände att jag inte hade, jag kände mig ful i själen och ful i kroppen vilket gjorde att jag inte hade något som kunde räknas som förmildrande omständigheter. Det var jag och mina egna tankar, inget mer. Jag och min inre röst som överröstade andras röster, mina öron som hörde fel och misstolkade saker och ting, bara jag.

Jag fick höra om att det hade muttrats om detta på tidigare arbetsplatsen om att andra minsann inte ville visa hänsyn och inte tala om vissa saker på jobbet och även om jag är en tjurskallig och vrång person så försöker jag ändå att visa hänsyn till andras fördel även om jag emellanåt är det klumpigaste som finns i möblerade rum när det kommer till samtalsämnen. Så vad är skillnaden med att visa hänsyn och inte prata om alkohol i ett sällskap med någon som har haft alkoholproblem egentligen? Måste man sitta och diskutera mat, fett och "riktiga" dieter från "sjukhus" runt matbordet?

Mina bekymmer var av mycket lindrig karaktär (i mitt tycke) och även om det alltid finns någon som har haft det värre så var det ganska knöligt att ta sig ur träsket med bara sig själv som hjälp. Självfallet så sökte jag stöd och tröst hos familj och vänner men i grund och botten var det jag själv som fick börja slåss med min egna självbild. Jag får alltid dåligt samvete över att jag i mitt tycke gör en sådan stor grej av den delen av mitt liv men jag tror nog att det finns flera som är som jag där ute.

De mänskliga behoven

Alla har vi gjort det eller åtminstone tänkt tanken på att göra det på ett eller annat sätt, man skaffar något som ett substitut för att man saknar något i sitt liv.


Jag föll för frestelsen för över fem år sedan när jag skaffade mina älskade marsvin Troll och Orcher för att jag kände mig så urbota ensam och eländig och jag ville ha något som fanns i lägenheten när jag kom hem. Jag älskade de små fluffisarna och jag kan fortfarande bli gråtfärdig över minnet när Troll dog i min famn. Däremot var de inte "mina" när han gick bort, jag insåg att jag inte ens kunde ta hand om mig själv och att då lägga till två liv i ekvationen blev inte hållbart för fem öre. Skammen över att jag misskötte dem överskuggade mitt leende när jag hörde deras "Ouip! Ouip! Ouip!" från vardagsrummet som svar på mitt välkomstrop när jag kom hem. De fick istället flytta hem till mitt ex som gladeligen tog emot dem och, trodde jag, tog hand om dem bättre än vad jag gjorde.

Även om det är mycket enkelt att skylla ifrån sig på andra så är jag ändå säker på att det är en sorts misskötsel som var orsaken till Trolls alldeles för tidiga flytt från jordelivet, troligen var det att han blev sjuk av att stå i drag och att detta inte uppmärksammades i tid bevisar bara att han inte tog upp dem för den dagliga gosningsdosen.

Sedan dess har jag om och om igen längtat efter nya små fluffisar att förälska mig i men vulcanen i mig säger stopp och belägg i god tid, djur är inte för alla och jag är en av dem som inte skall ha sådana. Fördelarna drunknar i det som jag ser som nackdelar och jag tror inte att det är sådant som skulle ändra sig under tiden.

Och även om jag i vissa situationer är infernaliskt ensam så är denna känsla inget som ett djur skulle kunna rädda mig ifrån eftersom det i grund och botten ligger i mig och inte i att jag är ensam och inte känner någon. Ett djur hade bara varit ett försök att blunda för faktumet att jag har extremt stora murar som byggts upp under den senaste tiden och sådant tar tid att slå ned hur stor slägga man än har.