måndag 31 oktober 2011

Som kattungar

Jag kan inte låta bli det, jag blir alldeles varm i hjärtat av att se musikvideor med hårda och besynnerliga killar i corpsepaint, det är som att titta på bilder av den ultimata blandningen av en hamster, en kattunge, en hundvalp och alla andra små söta saker. Visserligen skulle den blandningen bli något väldigt läskigt som troligen kommer att ligga i en oformlig hög och väsa "Kiiiill meeeee... KIIIIIIILL meeeeee!" men om man bortser från det där med genetik och bara tänker sig något riktigt ulligt och gulligt.

Jaaa, precis samma sak. Jag skulle kunna nypa dem alla i kinderna om det inte skulle förstöra sminket på dem. Nusse!

Och så ett avslut


Det här var faktiskt svårare än vad jag trodde eftersom jag har haft lite svårt att hålla isär små och stora saker och många gånger har jag tänkt att "det här måste jag komma ihåg att skriva om!" för att sedan totalt glömma bort det.

Månaden har varit bra, inte bara för att jag har tvingat mig själv till att tänka på små saker utan överlag även fast min bils vattenpump säckade ihop vilket gjorde att Halloween tillbringades ensam med hörlurar och en helt okej läskig film.

Önsketankar har blandats med "hur i hela friden hände det här...?" och jag har tagit kort, förkovrat mig i musik, upptäckt nya band, promenerat med en vän i Östansjö samt att jag faktiskt har sökt jobb och börjat inse att jag är glad att bli av med den människa jag kallade kärlek förut.

Dagliga doser med bra behövs ändå för mellan allt det bra så blir det mörka hål där bara jag är och där jag glömmer bort alla nära och kära, där jag fokuserar på allt det dåliga och det jag inte har istället för att se på saker med lite förväntan och spänning eftersom jag faktiskt inte vet vad som kan hända.

Det är en balansgång och på de dåliga dagarna så känns saker och ting mycket bättre om man stryker med handen över bokryggarna, dricker te tills det rinner ur öronen, pfff:ar en katt på magen, utmanar sig själv, bygger ihop en kinderäggsöverraskning eller klampar runt i vattenpölar med gummistövlar. Ler jag så blir jag vackrare, ler jag så smittar det kanske någon annan och då gör jag någon annan vackrare, ler jag så glömmer jag bort alla fula människor och tänker istället på alla de bra som jag samlar runt mig, ler jag så ler min spegelbild tillbaka mot mig.

Jag ignorerar den riktiga världen och skapar min egna istället, jobb och klet finns där men de saker som betyder något är större och mer färgglada.

Förhoppningsvis kan jag inspirera mig till att tänka så här hela tiden och ignorera de saker som tynger.

söndag 30 oktober 2011

Nätserier

I och med att jag var tvungen att blåsa ur min dator med heligt vatten och med hjälp av den lokala hemlige prästen som utför exorcism i smyg så försvann alla mina bokmärken på grund av min iver att utrota demonerna som bodde i hårddisken vilket fick mig att ignorera alla tankar på back up och liknande.

Detta gjorde att jag hamnade än mer efter i mina serier vilket gjorde att jag fick nöjet att läsa ett par månader och till och med år av en och detta är något som är väldigt mysigt.

Jag älskar Weregeek, älskarälskarÄLSKAR. Även om jag känner mig tämligen normal bland nördar så gör den här att jag känner mig som en av dem, en av de bra människorna, en som förstår allt det som är viktigt i livet. Jag har nyligen läst igenom två år av serier bara för att komma i kapp och jag undrar varför jag väntade så länge med den och jag kommer förr eller senare att köpa albumen alternativt skicka kärleksbrev till damen som tecknar den. Hon har även en mer personlig serie som heter Moosehead stew men den finns faktiskt länkad på sidan så den får ni leta på själv.

Likt en ninja har Danielle Corsetto sett till att det inte gick att visa en bild av logotypen så jag fick ta en bild av en av karaktärerna från Girls with slingshots, en serie som jag håller kär av många anledningar och en av de största är att jag kan känna igen mig i Hazel och min bästaste vän är hennes storbystade vän och jag älskar den. Både denna och Weregeek har det där klassiska upplägget vilket gör den lätt att läsa igenom i mängd utan att man behöver flytta runt pekaren alltför mycket. Aaah, bekvämlighet OCH humor.

Denna serie är horribelt ful i början men det var väldigt roligt att läsa ett antal år på kort tid eftersom det är lite som att snabbspola evolutionen. Den är lite mer tung på text men karaktärerna är charmerande och spritt språngande galna, den utvecklas och lägger till flera men tar ändå upp djupare saker emellanåt. Jag älskar den och skrattade gott åt en av stripparna bara för några timmar sedan. I början var den ganska tjatig med musikskämt åt höger och vänster men om man ger den en chans så blir man inte besviken.



Ja, det är väl lika bra att förtydliga.. Klicka på bilderna så hamnar ni till serierna om jag inte har kukat upp det rejält med länkandet och detta är bara toppen på isberget bland alla bra serier som finns där ute.

lördag 29 oktober 2011

Upptäckter

Jag är efterbliven inom de mesta sakerna, har alla andra upptäckt något så upptäcker inte jag det förrän tre år senare på ett ungefär. Visserligen betyder det att jag har MASSOR av bra saker att förälska mig nu medan alla andra redan har lyssnat igenom allt, sett alla avsnitt eller läst alla böcker så jag väljer att se det positivt.

Min spellista Hårt och besynnerligt börjar ta form och jag har börjat provlyssna igenom den för att sålla bort eventuella missar men allt som allt så är jag nöjd.

fredag 28 oktober 2011

Lite corpse paint gör vem som helst glad!





Metal är som en kär gammal vän till mig även om jag inte faktiskt har LYSSNAT på det förrän på senare tid, när jag var femton så köpte jag grymt mycket skivor beroende på om jag kunde läsa namnet på bandet eller inte vilket resulterade i hemskt mycket uselt.

Många av dessa skräpiga skivor har rensats bort även om jag sparar ett par bara för affektionsvärdets skull och att det är omöjligt att inte låta bli att fnissa när man ser vissa av omslagen. Immortal är en av de fnisskällorna, musiken är inte helt ute och cyklar heller förvisso men videon här ovan är prislös, särskilt krabbgången och höftvickandet. Googla lite bilder och det tar inte lång tid förrän du stöter på inklippta tandborstar och annat underhållande för att få dig att skrocka.

Så nu tackar vi Immortal och alla andra corpsade herrar där ute i världen för att de gör våra dagar lite ljusare genom allt sitt mörker (Så länge de inte bränner ned gamla kyrkor det vill säga.) och avslutar med en Topp tio på de töntigaste metalvideorna, skrattar du inte någonstans under dessa nio minuter så finns det nog inte mycket humor i kroppen.

torsdag 27 oktober 2011

Vara vuxen


Ja, det finns åtskilliga saker som uppfattas som ganska tråkiga som det där med att jobba och betala räkningar och liknande MEN man kan även vända på det och tänka på att man kan få ett fenomenalt roligt arbete, bo i ett exceptionellt hem som det inte gör något att man betalar för samt att man själv får bestämma över sig själv.

Jag har tjatat om det förut men det är en av de sakerna som jag gottar mig åt. Att kunna svara nej på frågan av säljaren om de skall slå in leksaken jag just köpt eller om barntröjan med fint tryck skall vara en present.

Sådana som säger att de inte kan göra sådana saker bara för att de är vuxna? Bah! Så länge man sköter allt det nödvändiga så är det bara roligt att kunna härja runt utan att ha någon som säger åt dig att man måste göra något på ett visst sätt. Och att bli gammal? Jag ser det bara som ett år äldre än andra vilket betyder att jag kommer vara ett år smartare.


Sådeså.

onsdag 26 oktober 2011

Wow

Jag kan liksom inte riktigt säga något mer än det.


Go beyond the cover from Agence Tuxedo on Vimeo.

Ro

De där små tillfällena då man känner att man är i precis rätt skinn och att det passar perfekt och allt runt omkring dig inte spelar någon roll för du vet precis vem du är och var du står och du trivs faktiskt med att vara dig själv. De sekunderna är få men jag älskar dem.

tisdag 25 oktober 2011

Vän

Nu ligger jag ÅTERIGEN en dag efter men detta jag har nu är så pass bra att det fyller upp mer än bara en dag. Egentligen skulle jag kunna skriva endast det här inlägget och det skulle vara nog.

Det är visserligen ingen liten sak och det finns sorgligt nog människor där ute som inte har sådana men jag vill ändå berätta lite om min bästaste vän, någon som är så bra att jag inte ens kan finna ord helt och hållet.

Jag har försökt att fundera ut fina sätt att skriva det på så att det låter poetiskt och lägga till exempel och liknelser för att beskriva hennes fenomenalitet men orden sviker mig, de finns liksom inte.

Det lättaste sättet jag kan förklara det på är att hon MÅSTE finnas där. Jag kan inte andas utan luft, jag kan inte dricka utan vatten och jag kan inte springa om det inte finns någon mark att sätta ned foten på. Utan henne så är det som om någon har tagit ut ett organ på mig eller sågat av mig ett ben.

Hon måste finnas och varje dag hon finns här och finns vid min sida även om hon inte gör det kroppsligt är en bra dag.

söndag 23 oktober 2011

Slisk på pinne



Ett lätt sätt att sålla ut bra eller dåliga människor är att se om de gladeligen tar emot en klubba, att sedan gå där och egentligen räknas som "vuxen" med något så klassiskt "barnsligt" i munnen är något som gör mig glad.

För klubbor är bra! De finns i massor med smaker, går att äta på olika sätt, går att lägga i från sig och är det en papperspinne så kan man rulla ut det och rita små kartor på dem. Bland annat det vill säga.


Lördagsgodis


Hm, nu ligger jag efter i planeringen igen även fast jag tänkte på det igår men sedan gick jag in i vindimma och filmtittande så det blev inte riktigt så.

Jag köper inte godis så ofta längre faktiskt, jag finner mig oftast stå och titta på allt och inte komma på vad jag är sugen på och så ger jag upp men ibland så händer det att jag står och nyper i en av lördagsgodispåsarna.

När jag var liten så var Kalle Anka-påsen min favorit, den hade massor med mumsigt och minimalt med snusk, något som Tom & Jerry-påsen var överfylld av. Julhusen var även de stora favoriter och jag finner fortfarande stor glädje i att köpa en påse för att sedan producera mer skräp än godis av den och i slutet sitter jag med sockerluddiga tänder, ett halvätet godishalsband om halsen och ett förnöjt flin.

fredag 21 oktober 2011

Underbara musik

Det här är min senaste drog, jag lyssnade på den om och om igen och var bara en hårsmån att faktiskt bryta ut i growlsång samt luftgitarrande. Jag älskar den. Älskar den.

Infall

Det var ett spontant infall som gjorde att jag missade att skriva en daglig bra sak under torsdagen, spontana saker är väldigt bra och jag hade en mycket trevlig torsdag.

torsdag 20 oktober 2011

Små oaser av lugn

Det är för mycket i mitt huvud och jag slits mellan att försöka vara mig själv och att bete mig så som jag tror att jag förväntas bete mig.

Istället för att gå runt spindelnätet så springer jag tjoande rakt in i det även om jag mycket väl vet att det är ett helvete att slå under eller lika med sin styrkefaktor så jag får väl hoppas på att jag tar mig ur det innan solen går ner och att inte jättespindlarna är på drift än.




Referenser till spel är grejer det men så går det när man inte kan skriva saker i klarspråk.

onsdag 19 oktober 2011

Mänsklig godhet

Jag kan inte ta hur mycket ondska som helst, andra kanske blir sporrade men jag känner bara att jag inte kan göra något för att rädda hela världen (visserligen vill jag inte rädda hela världen utan bara de jag tycker om men, men...) och att försöka finna glada nyheter i tidningen? Lycka till.

Idag skulle jag köra in till ett parkeringshus och mötte en äldre herre som nästan stod still på parkeringen och anledningen till det gjorde mig varm i hjärtat. På vägen kom ett andpar spatserande och han stod still för att inte köra över dem, självklart följde jag samma exempel och vi lät inte bilarna börja rulla förrän änderna var över till gräskanten. När vi körde förbi varandra så log vi brett åt varandra och jag fick lite hopp över att det finns människor som inte föds med horn och bara bryr sig om sig själva.

Är inte detta en daglig dos med bra, ja då vet jag inte vad.

tisdag 18 oktober 2011

Avskärmning

Jag är inte så fast i musik som jag var när jag var femton-sexton men det är ändå ett väldigt skönt sätt att knuffa bort världen med och med ett par bra hörlurar så kan det inte bli annat än lycka och jag vårdar åtskilliga minnen ömt från tiden med freestyle och hörlurar.

Okej, nu är det dags för öppenhet


De som inte vill ha verklighet bör trycka på kryss nu för detta kommer att bli personligt och om detta betyder att en framtida arbetsgivare kommer att googla fram detta och inse att detta är inte är en person jag vill anställa, det skiter jag högaktningsfullt i.



De som känner mig och de som har läst den här bloggen längre än vad de kanske borde (även om jag uppskattar varenda en som faktiskt VILL återkomma till den men ni förstår nog hur jag menar...) vet att mitt förhållande till mat inte är den bästa men eftersom jag är så van vid det så tycker jag ju att det är normalt och ja.. Synen på normalt blir inte den bästa.

Jag är min värsta fiende, det är JAG som står och ser mig själv i spegeln och hatar det jag ser, det är JAG som lägger orden i munnen på mig själv även fast alla nära och kära säger annat, det är JAG som tvingar mig själv till att tvinga upp maten med hjälp av fingrar eller en tandborste när maten inte vill ut ur mig. Det är JAG som får snedbryten och hetsäter upp en halv limpa med Rasker för att sedan tvinga ut den ur min kropp med hjälp av vatten och retning av kräkreflexen.

Men ändå vill jag inte särbehandlas utan jag borde istället vara ett exempel på vad man borde strunta i att prata om.

"Det var gott men onyttigt." bör inte sägas av någon, vare sig smal eller tjock utan det man borde säga i så fall är bara att det var gott. Visst, jag går efter vad jag tycker och alla har vi våra egna åsikter om våra kroppar men om någon som inte skulle ha några problem med att köpa kläder på barnavdelningen säger något om att något är flottigt är ingen bra idé, vare sig för mig, den som sade det eller någon annan.

Detta var något som kom upp på agendan på mitt tidigare arbete och jag var inte ute efter särbehandling utan mer ute efter en fristad från maten, något vi alla borde ha. En fristad där mat faktiskt bara är mat och att den kan vara god eller äcklig men inte så mycket mer än det. Istället så vrids det till konstiga vinklar och även om jag försökte att prata om det på ett normalt sätt och faktiskt säga ifrån om vissa saker (även om det kanske var så subtilt att ingen förutom jag förstod piken) så var det lätt att reaktionen blev aggressiv. Ingen ville minska på sig själv för en annan människa.

Men det är inte det som det handlar om, det handlar om att minska på trycket angående mat, att försöka att ignorera mallarna och gå efter personliga mått istället. Sluta känna skam eller stolthet över det man sätter i sig, punkt.

En av de första gånger jag kan minnas att jag kände rejäl skam över vad jag åt var när jag arbetade inom äldreomsorgen sommaren 2002 och det är något jag gärna delar med mig utav. En tunn och spetig liten hona (tämligen tråkig var hon också fast jag gick visserligen inte överens med någon av de yngre förutom ett undantag) tittade på min matlåda och sade med illa dolt förakt.

"Skall du äta allt?"

Det var en av startgroparna och även om jag inte tänker skylla ifrån mig för att slippa ifrån min egen skuld så var det där en spik i kistan, en bekräftelse på att "Ja, jag duger inte. Ja, min inre röst som säger åt mig att jag är fet har rätt." Och, ja. Jag är fullt medveten om att denna fråga kunde ha varit ställd utan elakhet men det är fortfarande inte en fråga som någon jag bara arbetat med i några veckor har rätt att ställa till mig.



Nej, jag är inte en skribent som ligger på bloggtoppen och jag kommer troligen aldrig att göra det men jag kan ju alltid hoppas på att någon söker på anorexi, bulimi, ätstörningar, kräkningar, skönhetsideal, osynlig ätstörning, aldrig räcka till, fet, övervikt, ångest eller tvång för att hamna på det här inlägget för att faktiskt läsa det.

Ja, jag är en röst bland alla andra men kanske kan det hjälpa någon.

måndag 17 oktober 2011

Släng er i väggen, storfilmer!


Har avslutat söndagen med en riktigt högkvalitativ rulle som har det mesta, zombier, strippor och Robert Englund.

Kan det bli bättre? Kanske om det kom lite ninjor också.

söndag 16 oktober 2011

Dammsamlare



Jag är inte mycket för prydnadssaker men ändå finner jag mig ha åtskilligt med krafs som samlar damm. Eller, jag dammar inte utan blåser lite sporadiskt här och var istället. Nintendofigurerna har ökat betydligt i antal samt att de har fått sällskap av två små bevingade ponnyhästar (en är visserligen en enhörning, men men) och de står fint på parad framför fönstret.

Har även ett underbart glasfat med Pacman på, jag samlar fina saker att sätta upp i min nästa lägenhet.

lördag 15 oktober 2011

Väldoft

Doftljus, aromaoljor och annat luktagott är sådant som jag tycker om i teorin men i praktiken så är jag sorgligt dålig på att faktiskt nyttja det även om lukter är sådant som matar nosen med väbefinnande.

Doften av nybakta bullar, regnvåt asfalt, sommarregn, solvarm katt, såpa, specifika parfymer (är urusel på namn samt att de kan lukta förfärligt på vissa men underbart på andra), nyduschad hud, solmogna jordgubbar, te, böcker...

Jag skulle kunna mala på i evigheter.

fredag 14 oktober 2011

Drog

Det blir som ett sorts beroende, har alltför lång tid gått så börjar suget ta tag i mig. En nål måste sättas någonstans i kroppen, antingen för att lämna bläck efter sig eller plats för ett smycke, tankarna vandrar och förr eller senare så kommer jag återigen att falla dit.

Impulsen grep tag i mig idag och det var dags för en av de där "Min tillvaro har tagit väldigt ovanliga svängar den senaste tiden så jag måste nog sätta lite skrot i mig!" vilket Big Slick tattoo kunde hjälpa mig med. Piercaren var nog det mest fåordiga jag har varit med om på länge och första orden han yttrade var när han bad mig att lägga mig ned och sedan "Äsch, du vet ju att du tycker om det." när jag grimaserade illa och smällde till med handen i britsen.

Men det var värt det, så värt det. Smycket är på plats, smärtan var obefintlig och nu är det bara att låta den läka i lugn och ro.

Bättre att jag betalar någon för att göra mig snyggare än att jag karvar i mig själv, eller hur? Ja, precis.

Ja, på tal om det. Jag funderade på det igår och jag kan inte ens minnas senaste gången jag skar mig så jag börjar nog att bli en hel människa igen.

Skönt.

Livsstrategi

De senaste månaderna har jag följt en ny strategi, jag springer rakt framåt och hoppas på att jag inte slår i allt för mycket saker på vägen, börjar jag fundera över något så håller jag för öronen och skriker högljutt tills huvudet blir tomt.

Frågan är om det är så slugt men alla sätt förutom de dåliga är bra? Eller?

Tåstrumpor

Kom igen, det går inte att vara ledsen om man har på sig ett par randiga strumpor med tår! Att sitta och spreta och vifta med tårna och fnissa för sig själv gör åtminstone mig på gott humör, hmm... Jag måste rota reda på mina strumpor...

torsdag 13 oktober 2011

Utanför skalet

Jag tror på att smitta folk med leenden och positiva saker för ett leende kommer förr eller senare att spridas vidare och från en egoistisk synpunkt så mår du ju själv bra av att se någon annan bli glad för något du har gjort också.

För några månader sedan så var jag och bästaste vännen inne på McDonalds i Örebro för lite födointag och tjejen som serverade oss hade en sådan fin håruppsättning som jag inte kunde låta bli att säga att jag tyckte den var fin. Det leende jag fick tillbaka höll troligen i sig längre än bara mot mig för om hon är något som jag så har hon troligen gått upp alldeles för sent, sett sig i spegeln, konstaterat att håret var ett hopplöst fall och sedan svängt ihop det för att dölja det värsta. Att det resulterade i det där charmiga rufsiga var kanske bara en bonus istället för planerat och jag inbillar mig att jag faktiskt gjorde hennes dag lite mindre stressig.

Vi är alldeles för fega och får man en motgång en gång så är risken stor att man aldrig vågar att göra något igen men vad har man att riskera? Det är ju inte som det är någon du kommer att träffa på igen.

onsdag 12 oktober 2011

Te

Jag älskar både ritualen att göra te och att dricka det, plus att jag blir inte lika psykotisk av det som jag blir av kaffe och det finns i massor med smaker. Dessvärre finns min favorit inte längre på den svenska marknaden så det är tur att jag har ett stort förråd av det som jag kan tulla på nu när hösten och teernas tid har kommit.

Introduktion

När det kom till min kännedom att Patsyn inte hade läst Harry Potter så kom jag till hennes räddning så att även hon kunde få förlora sig i den underbara världen de böckerna erbjuder. Det är få gånger som man får den chansen att ge någon en helt ny upplevelse och det är magiskt de gångerna man gör det.

måndag 10 oktober 2011

Doft av ny bok

Titeln är ett lyckorus det med och egentligen inte vad jag tänkte skriva om. Att hitta fint brevpapper och en ny penna så att man skriva ett brev och göra någon glad över att det inte är en räkning. Vi skriver alldeles för lite brev numera och jag planerar att skriva minst tre den här månaden.

söndag 9 oktober 2011

Den perfekta presenten

Det kan låta som en väldigt stor sak men jag har åtminstone hittat många bra småsaker till mina nära och kära. Ofta har jag hittat dem vid helt fel tidpunkt på året men att ge någon man tycker om en spontan present som ger personen ett glatt leende är prislöst.

lördag 8 oktober 2011

Marsvinsnos

Att se nosen på ett marsvin är som att ge mig något sorts lyckoserum rakt in i hjärtat, jag älskar dem. Älskar, älskar!

fredag 7 oktober 2011

Lekparker

Maj 2007 var jag och flanerade i Kumla med stora glasögon och stora hörlurar, efter ett tag fastnade jag vid en gunga som magiskt nog var tom och jag ockuperade den snabbt. En stund senare kom det två små flickor som strök omkring gungställningen tills de frågade om de fick plats med och efter ett tag så gungade vi så högt som gungan tillät.

Att hitta en fenomenalt bra gunga eller något annat spännande i en lekpark och slippa skrikande små monster, fjortisar eller a-lagare är guld och emellanåt är det faktiskt ganska roligt att kunna dela en bra sak med andra.

"Ta kort när vi hänger!" var anledningen till denna bild.

Att tappa bort tiden

Man börjar prata om något för att sedan hoppa till något annat för att hoppa till något tredje och sedan komma tillbaka till det första ämnet. Man pratar och pratar, skrattar och pratar mera, tar på sig skorna för att promenera hemåt och står och pratar i hallen innan man tar sig i kragen för att gå.

Sådant är härligt och det var det som gjorde att jag tekniskt sett missade att skriva något bra idag.

torsdag 6 oktober 2011

Nästan vargtimme

Nu är det mitt i natten igen och sömnen lyser med sin frånvaro. Eller, den finns där men går inte till ett annat stadium än gäspningar och trötthet för så fort jag släcker lampan och stänger av datorn eller DS:et och faktiskt gör ett ärligt försök till att sova så går det inte. Jag kan strunta i att dricka kaffe på en hel jädra dag men det gör ingen skillnad, inget gör någon skillnad och kroppen har bestämt sig på att göra en helt egen dygnsrytm som jag inte får vara med på.

För några dagar sedan vaknade jag av mig själv klockan åtta på morgonen, jag hörde pappa pyssla nere i köket men var inte högre ljud än någon annan gång och jag brukar kunna sova igenom det då. Jag hade inte sovit mer än kanske en fyra-fem timmar men var ändå utvilad medan jag andra gånger kan sova och sova för att sedan börja gäspa klockan nio på kvällen. Att jag sedan inte somnar, en annan femma.

Hjärnan maler på med kugghjulen och större delen av tiden så får jag som vanligt inte vara med men jag gissar på att den arbetar med sitt sorgearbete eller med vardagen, jag vet inte riktigt vilket av dem. Jag börjar sakta men säkert bli mig själv och börjar kunna göra en del av det som jag måste göra och det är inte så mycket bakslag för stunden.

Det dumma är att vemodet kommer nu på natten och eftersom jag inte kan sova bort det så är det svårt att slåss mot det. Min pausknapp börjar tröttna på att vara intejpad men samtidigt är jag förskräckt över allt det där med att faktiskt leva ett liv igen, nu tänker jag i så många längre nivåer och steg än innan och jag tänker dem så snabbt att jag inte ens hinner med. Det är mer rädslan som gör att jag emellanåt önskar att jag inte skulle behöva vakna igen, min hud är genomskinlig och den patetiska mängd av hård sådan jag hade har nötts bort för att lämna mig blottad och rädd.

Men, visst. Jag klarar mig, jag har ju gjort det förut och det löser sig. Det måste det göra, det kommer det att göra, det skall göra det. Ändå är jag rädd. Jag är rädd för vad verkligheten kommer att kasta i ansiktet på mig härnäst, vad är nästa sak som jag måste överleva som jag inte har gjort tidigare? Det är just DET som gör att jag vill gömma mig, jag är rädd för vad som kan hända.


För vad som kommer att hända.


För det som kanske kan hända.


För det som måste hända.


För det som inte händer.



Hjälp.

onsdag 5 oktober 2011

Vattenpussar

De ligger där och lockar på vägen, blanka och grunda och lovar att de kommer ha det där perfekta plasket som gör att det stänker ut massor åt sidorna för optimalt skvätt. När de fryser så knarrar de mysigt att gå på, finns det vatten under dem så ser man hur det rör sig eller börjar sippra upp genom sprickorna.

Jag måste börja hoppa mer i vattenpölar, jag har försakat det något anskrämligt för du blir ju bara våt och lycklig. Lyckan sitter i och smittar av sig till de som du ler mot och vätan? Äsch, den torkar ju.

tisdag 4 oktober 2011

Värmeånga


Ni som har glasögon vet precis vad jag menar nu. Man har varit ute och gått i kylan, är röd om nosen och kall om kinderna, öppnar dörren, stiger in... Sedan ser man inget mer. Jag avskydde det förut eftersom jag var dum nog att försöka mig på att torka av det men numera så blir jag nästan lite fnissig av det och ler eller gör roliga grimaser för mig själv.

Senaste gången jag fick glasögonen att imma igen höll jag nämligen på med att plocka ut en kladdkaka ur ugnen, kan man bli ledsen av sådant? Eller när man sitter över en rykande varm kopp med te?


Nej, precis.

måndag 3 oktober 2011

En katt som kommer och parkerar sig

Ja, katter är egentligen kräk och som Terry Pratchett skrev så skulle vi inse vilka kräk de verkligen är om de såg ut som paddor. Fast, nu gör de ju inte det och det är svårt att låta bli att älska dem samt att min allergi verkar ha gett med sig de senaste åren vilket är underbart.

De katter som jag alltid får ett extra blödande hjärta för är skummisarna, de som sitter och blänger på dig från andra sidan rummet och ser ut som om de planerar att knivråna dig så fort de får chansen. De med för stora tassar, krokiga svansar och tillknycklade öron är de jag älskar mest även om alla andra katter är precis lika charmerande.



En gång när jag var hos en vän och satt och tittade i ett fotoalbum kom en av hennes katter spankulerande och parkerade sig resolut i mitt knä och satt sedan där. Egentligen borde jag ha lyft bort honom men eftersom han var en sådan herre som helst höll sig lite för sig själv så blev min hjärna förvandlad till keso och jag klappade troligen bort ett kilo av hans päls. När en katt eller ett annat djur kommer frivilligt till mig utan att jag behöver locka på det så blir jag alldeles själaglad eftersom jag då känner mig som en mycket bättre människa, att ett djur vill ha min uppmärksamhet förvandlar mig till en förälskad tonårsflicka och jag överöser offret med massor med gosar och klappar.

Dessvärre brukar vissa katter ha en förmåga att ENBART komma och sätta sig i mitt knä när de vet att jag har på mig kläder som drar åt sig extra mycket katthår vilket ger oss en ledtråd om deras baktankar.

söndag 2 oktober 2011

Varmt vatten


Att stå i duschen sådär miljödåligt länge, höja temperaturen allt eftersom kroppen vänjer sig tills man är alldeles röd och gosvarm. Att då krypa ned i en nybäddad säng utan en endaste tråd på kroppen, DET är lycka.

lördag 1 oktober 2011

Sol genom lövverk


Vid den här tiden på året så är ljuset så vackert, trädens gulnande blad blir nästan som reflexer och vissa träd lyser när solen faller på dem. Ändå så lyckas jag med att glömma bort det om och om igen tills jag bara står och tittar på naturen med ett leende och undrar varför jag inte tittar oftare på den.