fredag 30 september 2011

De små sakerna

Eftersom det där med att hålla uppe ett sken av att man är hård och besynnerlig är något jag har gett upp successivt med årens gång, troligen var väl en av spikarna i kistan att ironiskt rosa gick till att jag började tycka om rosa. Så det kan gå.

Jag börjar lagom att stabilisera mig själv tillräckligt mycket för att faktiskt ha ork att ta itu med mitt liv nu och jag har fått fokusera på både små och stora saker i livet men små saker som gör en glad är de som är lättast att ta till och det finns åtskilliga ställen på det stora intenätet som redan tar upp det.

MEN, jag vore ju inte jag om jag inte kommer att orera en hel del om varje sak jag tar upp så se fram emot ett inlägg om dagen om små men lyckobringande saker.

Extas



Jag saknar att dansa, att röra på mig till rytmer och glömma bort allt annat, att strunta i om det är musik jag tycker om eller inte utan istället bara bli en organism som följer ljudet, rytmen, musiken. Att förlora sig själv så totalt att man glömmer bort att fundera på hur man ser ut när man dansar utan bara vara ett med dansen, med musiken, med rytmen, med pulsen.

De få gånger jag har varit ute och dansat i Örebro har varit mer befriande än vad någon kan tro för eftersom det inte är folk jag umgås med vanligtvis så är det ju strunt samma vad de tycker om mig, det är strunt samma om jag dansar till Britney Spears, Maskinen eller Rhianna för det är inte den menlösa texten jag hör utan rytmen, basen, hjärtslagen.

Jag får göra som jag gjorde när jag gick i ettan, tända rökelse, starta en skiva med Destination Goa och dansa tills jag snubblar på något, tills jag glömmer bort mig själv och allt runt mig.

torsdag 29 september 2011

Idé!

Ligger och försöker att sova vilket inte går vidare bra. Istället lyssnar jag på vinden och funderar över vad jag skall terrorisera min läsarskara med nu när utmaningen är klar. Sedan så var det ju så uppenbart enkelt! Oktober månad kommer att bli skojig! Nu måste jag försöka sova.

tisdag 27 september 2011

Livet börjar vid 30?

Dag 30 - din favoritlåt

Usch, jag tycker verkligen inte om att behöva välja ut låtar på det här viset längre... Som tonåring var musik en mycket viktigare del av mitt liv och då levde jag David Bowie. Numera? Blandad kompott, bakgrundsmusik, avkoppling, det beror helt och hållet på.

Fast en underbart vacker låt som är tidlös och som ger mig rysningar över hela kroppen samt att det är nog en av få stycken som skulle göra att jag skulle titta på den som spelar är denna.

En vacker dag skall jag lära mig att spela den, hoppas jag.

Fel ände av problemet

Jag smyger numera runt på ett antal sminkbloggar för att glömma bort verkligheten emellanåt, däremot så kommer självklart den och söker upp mig och visar sin fula samt idiotiska nuna som tvingar mig till att skriva en klagovisa.

Grunden till nedanstående gnäll är att en person nyttjade sin rätt till fri åsikt och kallade en kommande sminkpalett för sexistisk, sagda palett har ett antal pinuppor med strategiskt placerade ögonskuggor över deras kroppar samt att de har lite käcka pinuppiga namn på skuggorna. Inget konstigt med det i mina ögon, det är i ropet med femtiotalsdonnor men den föll mig inte i smaken eftersom den såg tämligen tråkig ut.

Däremot så förstår jag inte varför den skulle vara sexistisk för det är i mina ögon att angripa fel sida. Smink är till för att göra att folk känner sig lite vackrare och därmed kanske blir lite öppnare och i slutändan så är det troligen sex det handlar om så vad är problemet? Jag sminkar mig för att känna mig snyggare och det är väl självklart att jag då vill att folk skall titta på mig, allt annat vore tokigt.

Vad som INTE är okej är däremot för en person att se ned på någon annan på grund utav sådant och det är DEN delen av problemet jag anser är mest fel och att angripa kvinnans roll i det hela är som att sätta på henne en burka för att alla män är vilda djur som inte kan tygla sina lustar.

Jag tycker om korta kjolar, dels för att jag trivs i dem och för att jag faktiskt känner att jag ser bra ut i dem och jag klär mig ju i kläder för att få andras uppmärksamhet precis som alla andra människor gör här i världen (eller, västvärlden skall jag kanske säga. Jag tvivlar på att man i ett svältdrabbat område tittar på om någon har en guldgrön ögonskugga på sig.) och som vi även har gjort i åtskilliga hundratals år.

Jag har ingen lust att skyla mig för slippa undan att få en utskällning över att jag är en kvinnlig stereotyp skapad av mansgrisar för det är ju jag som har valt mina kläder men man skall (i den bästa av världar) bli bemött med lika mycket respekt naken som i en kostym.


Jag skulle visserligen kunna undersöka precis hur det ligger till med den där sminkpaletten men jag slår vad om att det faktiskt är KVINNOR som har skapat den och det är ju till större delen kvinnor som kommer att nyttja dem. De män som eventuellt använder dem bryr sig nog inte så mycket om bilderna.


Korrekturläsa? I helvete heller, jag är trött och gnällig och kan inte sova. Djävla kaffe och djävla mig som inte kan låta bli att dricka eländet.

måndag 26 september 2011

29 är väl en skostorlek det med?

Dag 29 - vad har du lärt dig den senaste månaden

Jag gissar att denna fråga syftar på utmaningen eller är det överlag? Eftersom jag är lite av en fuskis så har det egentligen inte gått en månad än utan jag har skrivit igenom alla på en vecka ungefär men jag har inte lärt mig något av utförandet av utmaningen eller i resten av livet förutom att jag har insett att det är ganska roligt att ha ett valt ämne att skriva om.

Så länge ämnet är intressant det vill säga.

söndag 25 september 2011

Förra året fyllde jag faktiskt 28.

Dag 28 - en bild på dig från förra året och nu, har du förändrats?


September 2010


September 2011

Kära hjärtanes, är min färgglada vecka redan ett år gammal?! Inte världens bästa jämförelsebilder men jag kan nog inte säga att jag har förändrats nämnvärt utseendemässigt åtminstone, i huvudet har det väl skett både det ena och det andra men jag ser fortfarande ut som jag och faktiskt så tycker jag om att det är så. Det finns skavanker både här och där precis som på alla men jag tycker om dem.

lördag 24 september 2011

Schjuschjuh!

Dag 27 - varför gör du en 30 dagars utmaning?

Jag tycker om att berätta om mig själv och vad jag tycker och tänker men om någon bara säger knall och fall "Berätta om dig själv!" så får jag tunghäfta eftersom jag inte vet vad personen vill veta. Skall jag säga att jag har en mindre hög med Nintendo-figurer som jag tycker om att ha uppställda? Är innehållet i min bokhylla det viktigaste? Skostorlek?

Det slutar med att jag inte kan säga något eftersom jag är en sådan där som vill vara folk till lags och när jag inte vet vad jag skall säga så är det svårt att lyckas uppnå sådant. Vanligtvis brukar dessa utmaningar vara extremt tråkiga och skaparen av dem börjar efter fem-tio dagar kopiera av allt som stått tidigare vilket det var förvånansvärt lite av i den här även om språket är lika konstigt som vanligt.

Min blogg är en av alla andra bloggar ute i rymden men jag har ett par trogna läsare och jag tänkte som så att det kanske skulle kunna vara roligt att få någon sorts kvalitativ läsning vilket resulterade i detta.

fredag 23 september 2011

En hälsning från en sextonåring

"Let darkness in to your mind
Let the stars fall down to earth
Let the moon loose the light
Make the sun bleed
Just so that I can see you for a while
in the darkness that surrounds us"

Precis som alla andra sextonåringar så var jag en fånig sådan, något som man inte alls vill kännas vid när man är just sexton.

När jag var sexton så var jag extremt fixerad vid att vara så som jag borde vara, jag skulle gå klädd i svart för att alla andra gjorde det, punkt slut. En gång när vi skulle träffa på tuffa exilare så utmanade jag ödet genom att gå i röda kläder (F-LÄMT!) vilket visade sig vara både en utmaning för mig och för mina vänner.

Numera?

Det där med att hävda sig? Äsch, orka. Jag vet att jag inte är som alla andra och jag är nöjd med den tanken.

Efter 26 öl är man troligen djävligt full, eller väldigt kissnödig.

Dag 26 - din favorittid på året



Jag har inte så mycket emot någon av årstiderna om de är så som de är menade att vara vilket de inte har varit på hundra år. Jag älskar sommarregn, vårsol, blåvitt vintergnister och höstblåst men somrarna har ju en tendens att bli smällvarma och våren brukar gå från "snökaos" direkt till sommar.

Hösten är ändå min största favorit, när alla andra klagar över att det blir mörkt och blåsigt så går jag runt och myser, trampar i prasslande löv och tittar storögt på allt vackert i naturen. Svamparna dyker upp överallt, rönnbären lyser röda och mörkret lägger sig som magisk sammet överallt, doften av höstvåt skog och ljudet av vinden som andas genom fönstret, vattenkokaren som stilla väser, den fladdrande lågan från stearinljuset.

Inte bara naturen är magisk utan jag fröjdas åt att krypa in i gosiga tröjor, halsdukar och vantar, frossa i benvärmare med tjocka strumpbyxor under för att värma benen som inte skyls av de korta kjolarna, rödrosiga kinder och kalla händer som man lägger mot någon annans nacke.

Jag blir alldeles lyrisk och lycklig för att få höstdepression.

Person



Det är inte ofta som musik kan slå klorna i mig med sin text vid första lyssningen men när den sista raden tonade ut i den här så hade den redan fastnat.

För visst tänker jag så där också, att jag inte gör allt som jag borde göra och det jag gör det gör jag på fel sätt för jag gör inte ditten och jag gör inte datten och så vidare i ekorrhjulet och visst har jag tänkt tanken att det skulle vara förbannat skönt att inte vara jag utan att vara någon annan som har koll på saker och ting.

Fast jag har ju ordning på saker och ting, bara inte riktigt just nu.

Önskedrömmar om att vara någon annan har sakta men säkert bytts ut till att jag är glad över att vara den jag är för om jag vore någon annan så skulle troligen de som jag tycker om inte tycka om mig och då skulle jag ju inte vara lycklig då heller. Det är en tämligen berusande känsla att inse att jag kan träffa bekanta på egen hand utan att ha ett säkerhetsbälte bestående av någon som är bättre än mig och jag är ovan.

Däremot så gäller det att jag balanserar det så att jag inte går från en kant till en annan för det är riktigt svårt att ändra om sitt motto från "Det är ju bara jag..." till "Det är ju JAG!" men det löser sig. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt och saker och ting den senaste tiden har troligen haft en stor mening som skall bli tämligen intressant att klura ut.



Sedan kommer tvivlet och skulden knallande, rösterna som skriker åt mig att jag är en latmask och att jag måste vara en duktig flicka och då är det svårt att inte springa skrikande mot de bra sakerna.

torsdag 22 september 2011

25... Det var ett par år sedan, det.

Dag 25 - en film som är värd att se



Jag har tappat en hel del av mitt intresse att titta på filmer och även om jag har åtskilliga favoriter så vill jag inte räkna upp dem eftersom de i mitt tycke är sådana som hör till allmänbildningen. De är så självklara att jag inte ens kan komma på dem, sedan är jag väldigt bra på att missa "klassiker" som gör att mina vänner tittar på mig som om jag är komplett galen.

Jag känner mig tämligen ansiktslös nu när jag inte ens kan rekommendera en film men de som jag vill rekommendera är sådana som de flesta redan har sett så varför tjata om dem? Jag har extremt svårt att fastna i filmer numera, jag vet inte riktigt vad som har hänt men jag drar mig för att starta igång en film och mitt rekord för att se en film (som jag till och med tyckte var förbaskat bra) var väl fem timmar med pauserna inräknade.

Detta får mig att komma till den film jag såg senast, det var en ren slump att den precis skulle starta och jag satt som klistrad vid rutan tills den var slut och det är ett mycket gott betyg i mina ögon. The Road är en eminent film, duktiga skådespelare och man lever sig verkligen in i den och den fick mig att tänka utan att peka med moralpekpinnar, superb!

Frid

Dagen blev inte som planerad men den blev ändå fenomenal. Tanken var att jag skulle fika med en vän men det onda migräntrollet satte stopp för det även om det inte stoppade mig från att ta på mig pirathatten, låna pengar från sillaburken och åka in till Örebro ändå.

Fast innan pratade jag med fina Patrician i telefon så vi kunde uppdatera varandra om vad som händer i vardagen, fick även en väldig tjusig mustaschprydd donna i telefonen senare på dagen...

Bilen krånglade och varenda gång en bil bråkar så får jag hjärtat i halsgropen, särskilt denna gång när den envisades med att inte vilja svara på gaspedalen när jag skulle ta mig ut på en större väg där folk inte riktigt följer hastighetsanvisningarna. Tack och lov så harklade han sig bara. Inne i staden postade jag ett brev, fick en komplimang från en främmande människa som uppvisade god smak genom att uppskatta en dam i pirathatt, köpte böcker, ett vykort, bokplast... De nya böcker som jag egentligen inte har plats för i hyllan men ändå köpte var Llyrs slott och Den svarta kitteln av Lloyd Alexander, Vålnader av Joe Hill, en bok om seriemördare, en om pansarslaget i Kursk, Norwegian wood av Haruki Murakami (Myrorna är bra grejer det när man är nyfiken på en författare men inte tillräckligt nyfiken för att betala fullpris) samt en bok om nazister och deras vurm för det ockulta.

Tråkigt skrivet? Jo, men jag hade trevligt i min egen lilla privata sfär där bara musiken, min bok och mina tankar fanns. Jag har visserligen aldrig haft några problem att umgås med mig själv (inte på det sättet, din snuskhummer!) och idag tror jag att jag behövde det, samt att bekräftelsen gjorde pricken över i:et. Skit samma att det var den klassiska sorten som säger uppmuntrande saker (svenskar borde faktiskt ta andras seder emellanåt) men denna gång kunde jag faktiskt hålla med om att jag banne mig ser riktigt tilltalande ut.

Det dumma med sådana inbillningar är att andra saker blir svårare att smälta eftersom man inte kan falla tillbaka till "Ja, men det är ju självklart. Det är ju jag och jag är ju si och så och bara dålig." men det är alltid nyttigt att lära sig nya saker har jag hört.

Kycklingfiléer ligger och tinar för jag skall laga mat till mig och pappse, baconlindad kycklingfilé må vara ett töntigt säkert kort men jag kan inte leva farligt hela tiden.

onsdag 21 september 2011

24 luckor brukar julkalendrar ha

Dag 24 - ett brev till dina föräldrar

Hittills har jag varit förvånad över hur god kvalisort denna lista har jämfört med många andra som florerar även om den har en stor dos av våldtaget språk så är jag imponerad.

Fast här får jag erkänna att jag inte har någon aning om vad jag skall skriva eftersom det finns många olika orsaker till varför det skall skrivas ett brev till föräldrar. Är det ett rop på hjälp från ett thailändskt fängelse, en hälsning från dödscellen eller ett julkort?

En gång skickade jag godisboxar till mamma och pappa med små hälsningar på insidan av locket medan utsidan pryddes av stora hjärtan som det stod "Mamma" respektive "Pappa" på och de uppskattades stort.

tisdag 20 september 2011

23 ballerina är inga problem att mumsa i sig på fastande mage

Dag 23 - något du längtar mycket efter

Jag kan inte riktigt kalla det att längta faktiskt utan det är mer en fundering och det är inget jag låter mala runt i huvudet dygnet runt. Så, ja, varsågod att döma men det är nog faktiskt kärlek och den där rätta sorten som jag har hört talas om.

Inte är jag kärlekslös inte, jag har vänner och familj och ting och jag klarar mig bra på det än så länge men jag börjar undra hur det faktiskt är att uppleva sådan. Uppenbarligen har jag inte gjort det på en mycket lång tid, något jag inte ens var medveten om själv.

Jag är däremot förnuftig nog att undvika att haka upp mig på sådant, det kommer när det kommer och jag tänker inte stressa på sådant överhuvudtaget, jag får nog mitt lyckliga slut förr eller senare.

måndag 19 september 2011

22 december, dagen då man avslutade höstterminen

Dag 22 - vad gör dig annorlunda än alla andra

Jag undviker så mycket jag bara kan med att kalla mig annorlunda eftersom det bara får mig att tänka på folk som tycker att de är "lite krääääjsyyy!" bara av att sätta på sig underkläderna ut och in. Jag vet inte vad som gör mig annorlunda jämfört med andra eftersom jag tycker att jag är tämligen normal i mina ögon så det går mer på vad man har för normer att gå efter.

Vad som brukar kunna vara en sak som uppfattas som annorlunda är att jag inte är rädd för att ta upp lite obehagliga ämnen och kan även ha en åsikt som går ifrån "normen" men återigen, det är normalt i mina ögon.

Så jag kan inte svara på den här eftersom det inte är upp till mig att svara på den utan de som möter mig, jag vill inte vara som alla andra men jag vill inte tvinga fram något som inte finns där från början utan jag väljer att försöka vara mig själv så gott det går.

söndag 18 september 2011

21, är inte det åldersgräns för alkohol i USA?

Dag 21 - en bild av något som gör dig glad


Jag blir inte bara glad, jag blir varm i hela kroppen.

lördag 17 september 2011

Tjugo, systemet nästa!

Dag 20 - hur skulle ditt liv vara i framtiden

Det är väl det som är det som är mest spännande med framtiden, eller? Jag har ingen aning om hur det kan bli och jag vill inte spekulera alltför mycket i det heller utan jag har mer skräckupplevelser om hur jag inte vill att det skall bli.

Bland skräcken ligger arbetslöshet och ensamhet högt i topp.

fredag 16 september 2011

Nitton... Nitton... Nej, jag kommer inte på något roligt här.

Dag 19 - smeknamn du har och varför du har dem

Jag har tjatat åtskilliga gånger om det så jag gissar på att folk tröttnat vid det här laget fast jag kan inte neka till att jag alltid blir glad om någon kassör/kassörska säger att det är ett ovanligt namn och att det är fint för det ÄR ovanligt.

Men, jag fuskade ju som sagt och jag har pratat ganska friskt om detta i ett tidigare inlägg så gå dit och läs det istället så slipper jag bli än mer tjatig.

Jag kan i alla fall säga att jag blir lika glad varje gång någon säger "Nej, du är ingen Anna. Du är ju Alv." och jag kommer att fortsätta att bli det.

Omfamning



Jag fullkomligt älskar kramar och det är synd och skam att jag inte utövar den ädla konsten mer än vad jag gör i nuläget för även om jag är en hängiven anhängare av den personliga sfären och jag tycker inte om när fel folk ger sig in i min.

Kramar är däremot en av de bästa anledningarna till att släppa in andra människor i sin sfär och vi borde alla göra det mycket mera än vad vi gör för stunden. Jag hade planer på att skriva en lista på olika men det har gjorts åtskilliga gånger och vi vet ju egentligen alla att det är bra att kramas, att smyga upp bakom någon som står och lagar mat för att krama länge och snuffa i nacken alternativt pussa i nacken gör båda parter glada och vem skulle inte bli glad av att bli anfallen av en dinosaurie som slänger sig om halsen på dig?

Nej, just det.


torsdag 15 september 2011

Arton, myndigt värre.

Dag 18 - planer, drömmar och mål du har





Jag har aldrig varit bra på att planera och drömma eftersom jag vet att jag i så fall hakar upp mig alldeles för mycket och nästan låser mig själv när det inte går som jag har planerat. Däremot är jag urusel på att ta dagen som den kommer eftersom trygghet är något väldigt viktigt för mig även om jag önskar att jag inte var sådan. Jag önskar att jag kunde vara mer fri och låta saker ske som de vill och jag önskar att jag kunde vara mer spontan istället för att maniskt planera saker i förskott. Jag förbereder och förbereder förberedelserna och har extremt svårt för att tycka att det är roligt om någon skulle få för sig att en eftermiddag säga "Skall vi gå ut ikväll?" eftersom jag måste förbereda mig mentalt inför det.

Fast, visst. Det blir lättare allt eftersom åren går och därför försöker jag att undvika planer en del. Eller, undvika och undvika... Det är nog mer att ignorera dem.

Drömmar? Ja, det har jag många och de skiftar emellanåt även om jag i många år har drömt om att ha en egen guldsmedsverkstad som jag kan gömma mig i. Jag behöver inte ha ett företag (det är jag alldeles för negativ för) utan jag vill ha verkstaden så att jag kan skapa och vara den jag är menad att vara.

Mål? Det faller lite under samma grupp som planer men det går även att svara väldigt enkelt på den frågan. Jag vill bli lycklig.

Kött och hud

Här finns alla redigerade bilder av min tur i skogen med Tommy som fotograf och för att lägga till en brasklapp så är det inga kläder på bilderna.

onsdag 14 september 2011

För sjutton gubbar!

Dag 17 - någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför

Jag satt och diskuterade denna fråga med en nära vän och kom fram till att jag inte riktigt visste vem jag skulle vilja byta liv med och jag kan faktiskt inte välja slutgiltigt plus att jag funderar på om mitt riktiga jag skulle vara medveten om den andre personens liv jag har levt för en dag eller inte. Kommer jag inte att minnas något så gör det mig faktiskt det samma men om jag skulle kunna nyttja kunskaper och upplevelser så blir det genast mycket roligare och jag velade lite mellan två olika.


En guldsmed i Carl Fabergés verkstad.
Jag får erkänna att jag inte kan så mycket om personen Fabergé utan jag dreglar mest över det som har hans namn och jag kan tänka mig att även om han säkerligen var eminent i sitt yrke så var det nog många andra som utförde beställningarna i hans namn. Därför vill jag inte vara just Fabergé utan en av hans bästa lärlingar, blotta tanken på vad jag skulle få uppleva under den dagen (om jag inte lyckas pricka in en dag då han ligger utslagen i magsjuka) ger mig lyckorysningar! Hantverket i den verkstadens skapelser är ren och skär pornografi och jag önskar innerligt att jag skulle kunna bli så duktig en dag.





Josef Mengele
Mänsklig ondska är något som fascinerar mig precis som det gör med så många andra även om det kanske inte är världens bästa samtalsämne att ta upp på en fest med massa nya bekantskaper. Att kunna vara en sådan person en dag skulle troligen ge mig äckel efteråt men på samma sätt som man med skräckblandad förtjusning tittar i ett sjukdomslexikon (erkänn, du har gjort det någon gång i ditt liv) eller sökt på ett ämne du inte riktigt vetat vad det är (Harlequin Babies är INTE för alla) så skulle jag vilja dyka in i den här herrens liv i en dag. Hur man kan få för sig att det var en bra idé att utföra alla de experiment han gjorde skulle vara intressant att veta även om jag tror att svaret är tämligen enkelt även om vi inte riktigt vill erkänna att någon kan se en annan människa som ett blott djur.



Jag överväger mest åt det första men, ja... Jag erkänner fortfarande att den andre vore intressant.

tisdag 13 september 2011

Sexton dagar hava ICKE november

Dag 16 - en annan bild av dig själv


Jag har med flit krympt ned bilden så att ingen tror att det här handlar om enbart att jag är naken och att jag söker bekräftelse för det. För ett tag sedan så blev jag fotograferad av en kompis och just detta tema har vi pratat om i sisådär fyra år. Jag såg inget fel (och det gör jag fortfarande inte) i att jag skulle ta av mig kläderna framför kameran inför en annan person av hankön och jag är förvånansvärt stolt över resultatet. Tråkigt nog har man det där med att världen är en pryd plats och jag är inte säker på att jag kan ta att folk eventuellt skulle se ned på mig för bilderna så jag har inte visat dem för mer än en handfull.

Min åsikt om det där med nakenhet tog jag upp i första inlägget av den här serien så det hoppar vi över nu men jag vill ändå muttra lite över det där med att bröst skall vara så hysteriskt laddat. Sätt in en man på den här bilden istället och då skulle det troligen vara reklam för H&M:s senaste kollektion, jag skulle kunna börja härja lite om det där ämnet men jag blir mest ilsk och så skulle jag gå över till hur folk ser på våldtäkter i Sverige och sedan så skulle det gå utför.

I alla fall, en fin bild och det är definitivt en annan bild och sida av mig.

måndag 12 september 2011

Femton gastar på död mans kista?

Dag 15 - skriv 10 låtar som spelas på din spotifylista


Nu spelar jag inte Spotify lika mycket som jag gjorde tidigare, dels för att uppkopplingen inte är den bästa och begränsningen gör att jag blir så där töntigt snål på vad jag skall spela och jag tycker inte det är lönt att skaffa premium innan jag faktiskt har en BRA uppkoppling. Detta är taget med hjälp av slumpad spelning från min spellista Osalig blandning.

Die sonne scheint - Die Apokalyptischen Reiter Pust, försök att säga det där snabbt fem gånger... Den här gruppen är tämligen ojämn i musiken i mitt tycke men videorna och musiken gör mig glad.
Take this waltz - Leonard Cohen Jag älskar den här, jag älskar tonen på den och den är bara underbar. Första gången jag hörde den så satt jag i en bil och fick gåshud över hela kroppen.
Lebensgefahr - Raubtier En grupp som jag tycker allt mer om ju mer jag lyssnar. Dels så verkar det vara ganska sköna killar och så är det väldigt trivsamt med grupper som faktiskt vågar att sjunga på sitt modersmål. Förr i tiden tittade jag faktiskt på Eurovisionen bara för att det var roligt att få små axplock från olika länder men efter att det blev tillåtet med engelska så låter allt precis likadant. Förut lät det åtminstone som smörig schlager från olika länder... Vissa kallar det nödrim och så vidare MEN saker och ting är faktiskt nödrim i engelska låtar också för allt låter inte häftigt enbart för att det är engelska.
Kings of metal - Van Canto Satan i gatan, idag verkar slumpfunktionen göra underverk för min image! Van Canto är ett band som faktiskt slog Sabaton på sin livespelning på Rockstad Falun i år och det är ett bra betyg. De sjunger precis lika bra live som på skiva och de breda leende alla hade visade att de faktiskt tycker att det är grymt roligt att uppträda. Att det sedan blev deras cover av Manowars slagdänga gjorde det ju ännu bättre.
Der Wassermann - Equilibrium Jag har inte lyssnat så extremt mycket på det här bandet än men det svänger och det var perfekt att ha i bakgrunden när jag satt i bänken och arbetade.
The phantom of the opera - Original cast En film som har underbar musik och mumsigt utseende och just den här låten är en sådan där som jag har svårt att inte sjunga med i när jag lyssnar på den.
Lady Rosenred - Lake of tears Okej, nu blev jag lite tung i hjärtat, en låt som jag fick höra att den påminde om mig. Men, men. Det förflutna är förflutet och jag har bättre saker framför mig.
Jungle boogie - Kool & the gang Det går inte att vara ledsen till den här, man vill bara gå runt och gunga och fuldansa till den.
Midway - Sabaton Hysterisk bra och det är livsfarligt att köra bil till den, tack och lov har jag inte världens bästa högtalare och inte världens snabbaste bil för annars hade jag troligen kört ihjäl mig vid det här laget.
Another bag of bricks - Flogging Molly Jag måste säga, återigen, att det här blev ett väldigt bra axplock av min musiksmak.

Mänsklig värme

För ett antal år sedan såg jag en dokumentär på någon av Discoverys kanaler om något som var obehagligt men ändå inte förvånande. I någon av Förenta staternas större städer arrangerades det grupper som gick ut på att människor skulle få uppleva närhet med andra människor men utan sex, det såg lite ut som pyjamaspartyn för vuxna som kramade om varandra och bara fanns till i närheten av någon annan.

Det är sorgligt att det finns ett sådant stort behov att människor är villiga att betala för det och att grupperna alltid var fullbokade.

Ledsamt men inte svårt att förstå och jag hoppas att jag aldrig hamnar i den situationen.

söndag 11 september 2011

Fjorton rostade vita brödskivor mättar inte men det är gott

Dag 14 - en bild på dig och din familj


Jag har inte direkt någon samlingsbild på familjen eftersom den är utspridd här och var men alla är samlade på detta underbara collage som min syster gjorde inför min flytt ned till Varberg och den var något av det första jag ställde upp mot en vägg för att kunna titta på.


lördag 10 september 2011

Lyckonummer tretton


Dag 13 - en bild av ditt rum


Det var många år sedan jag faktiskt kunde säga att jag skall visa en bild på mitt rum för nu bor jag ju bara i ett rum igen. Ett rum på övervåningen med utsikt mot vägen och garagetaket med en toalett vägg i vägg som jag har belamrat med alla mina fjolliga saker (fint sorterade i plastlådor och förvaringssaker från verktygsavdelningen, man måste ju tänka på sin manlighet.) men tråkigt nog har inte duschen gått att använda på... femton år eller mer för det hade varit genialt.

Det är snedtak och grundtapeten som troligen sattes upp när huset byggdes i början av åttiotalet var knalligt gul med fluffiga moln på, något som man fortfarande kan se på strukturen eftersom rummet bara har målats om sedan dess. När jag bodde i rummet förra gången var jag en jobbig snorunge som prompt ville ha rosa väggar och sedan blev det pojkrumsblått som det fortfarande är.

Jag undrar däremot hur jag kunde få plats med så mycket i rummet, jag minns att jag hade ett skrivbord, ett gigantiskt dockskåp för Barbie och säng, minst. Nu har jag visserligen säng, gigantolusisk bokhylla och lite andra saker som jag troligen skulle kunna möblera om så att jag utnyttjar utrymmet bättre. Jag har däremot dragit mig för det hittills... Dels för att jag inte vill styra och ställa runt eftersom det faktiskt är pappas hus och jag vill inte vara till besvär och dels för att jag hoppas på att allt löser sig förr eller senare och att jag är trött på att bo in mig genom att packa upp allt för att sedan inse att jag måste packa ned allt. Jag har ändå levt i packlåda de senaste fem åren på ett ungefär och jag börjar bli tämligen trött på det.

Bilden visar inte hela rummet men nästan åtminstone, den är tagen från min säng som syns lite i vänstra hörnet. Det är en 90-säng så det borde ge lite mer perspektiv på måtten och stöket ser nästan likadant ut fortfarande även om en del av det som är på bilden har bytts ut mot annat. Under fönstret står min gamla brudkista som mormor gav mig när jag var liten och jag funderar på att byta ut den mot en byrå som jag kan mosa ned saker i. Visserligen så är kistan öppningsbar den med men jag föredrar en möbel som jag kan stapla saker på och ändå komma åt sakerna i den.

Ja, en gång i tiden var jag en ordentlig människa och det gick uppenbarligen över men förhoppningsvis hittar jag henne igen för jag tycker om att ha det ordningsamt hos mig men just nu är det inte högsta prioritet.

Trampa på helig mark

Jag har inte lajvat på hundra år känns det som, senaste gången jag gjorde en insats var när jag skulle spela en sierska som skulle bli mördad och det enda jag kände att jag gjorde under de få timmar av spel var att vara usel även om jag fick höra att jag hade varit tillräckligt mystisk.

Saknar teater och att spela roller även om det är så många år sedan jag var med i en teatergrupp och nu känns det som om jag är för ringrostig för att kunna ta upp det igen samt att jag är alldeles för rädd för att lajva.

Ändå drömmer jag om att spela skogsalv, att limma fast de vackra öronen, ta på mig de gröna kläder som ligger och dammar i en stor säck för att smyga runt i skogen men samtidigt så är jag rädd för vad andra skall säga. Återigen. Tämligen löjligt för det är väl strunt samma om jag inte ser ut som en alv i mina egna ögon för det är ju rollspelandet som är det som spelar (ha ha) mest roll. På ett av mina första lajv så fick jag frågan om jag var en alv efter att spelet var avblåst och jag blev sådär töntigt lycklig av det (samt blir det fortfarande) eftersom det är en sådan stor komplimang.

Alltid har det något som har hindrat, först var det glasögon (för egen del, det vill säga. Jag bryr mig inte om andra har glasögon när de spelar alver men jag vill inte ha det) och nu när jag har linser så låser jag mig på andra saker när det i grund och botten är spelandet utav rollen som är viktigast.

Varför skall det vara så svårt att låtsas vara någon annan för egentligen?

fredag 9 september 2011

Välkommen, du har plats nummer... TOLV ...i kön.


Dag 12 - varför började du blogga


Jag tänker inte säga att jag är bäst på att uttrycka mig i ord för det är en aning pompöst och fånigt eftersom det inte är JAG som skall säga sådant utan de som läser det. Förhoppningsvis så är det en liten men tapper skara som orkar med att läsa här utan att ha krav på vänskapsband utan för att de tycker det är roligt att läsa här men man kan ju inte ha allt.

Däremot kan jag säga att skriva har följt med mig länge genom alla år, dagböcker från med sådana där billiga hänglås på (jag hade en jättetjusig lila dagbok med vita prickar och en bild på en kattunge på) till att skriva på vilket block som fanns till hands. I början gav jag dagböckerna namn för så skulle det vara och sedan så skrev jag om fåniga saker, tejpade in hårstrån från hästar vilket sedan övergick till biobiljetter till bra filmer, åkarmband från Liseberg och även en sunkig godispåse som jag sparade bara för att en kille jag tyckte var snygg hade tagit godis ur den. Japp, härliga ungdom då man lade grund till den eminenta person man är idag.

Under gymnasietiden skrev jag mycket dagbok, det var ett sätt att koppla av och få ur sig saker som man inte riktigt visste vem man skulle berätta det för. Sedan så skaffade jag pojkvän och dagboken kom i skymundan, särskilt när man var sambo, för att sedan komma tillbaka när vi gick isär första gången. Under tiden hade jag även börjat skriva dagbok på Lunarstorm i ett sätt att få bekräftelse, jag var överlycklig om det var tvåsiffrigt antal läsare på något inlägg, och så gick det över till Helgon och sedan blev det blogg.

Det där var väl egentligen inget svar utan mer förhistoria för det rätta svaret är bekräftelse. Jag vill få bekräftat att någon bryr sig tillräckligt för att läsa det jag skriver, jag vill locka in okända människor att fastna och läsa vidare, jag vill bli hörd, jag vill synas, jag vill bli beundrad, allt det där fåniga som människor innerst inne vill bli allihop.


Däremot är det inte alla som erkänner det.

torsdag 8 september 2011

Och elva fingrar betyder BANJOLAND!

Dag 11 - en bild av dig och dina vänner

Uppenbarligen missade jag att listan upprepade sig, jag har ju redan visat bilder på mig och mina vänner eller är det meningen att jag skall samla ihop alla vännerna på ett gruppfoto?

Jag har inte många vänner och skall sanningen fram så vet jag faktiskt inte hur man skaffar sig nya sådana heller och det brukar oftast komma som en överraskning när jag berättar det för folk eftersom jag är så "social och pratsam".

I mina ögon är det skillnad på att vara pratsam och att skaffa sig vänner.

Inte för att jag inbillar mig att jag har god människokännedom men någonstans brukar jag ändå kunna känna av folk omedvetet och om mitt första intryck är att jag avskyr personen så är det oftast det som vinner i slutet även om jag har försökt att överbevisa mig själv om motsatsen.

Så, inte för att jag vill sätta mig på någon sorts pedistal över hur genial jag är men jag kan ju åtminstone säga att om du har lyckats vinna min vänskap så är du faktiskt ganska speciell för det är något som jag inte strör runt mig åt höger och vänster.

onsdag 7 september 2011

Goda ting är inte tio, tio är alldeles för lite

Dag 10 - låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen eller uttråkad

Jag har tappat en del av min musik för stunden eftersom jag inte har min dator på ett permanent ställe vilket gör att jag inte kan ha den externa hårddisken inkopplad hela tiden. Lägg sedan till att Spotify och jag inte riktigt kommer överens här ute och då blir det inte mycket kvar.

Min musiksmak vet de flesta om vid det här laget, hårdrock gör en alltid trygg och allt det där.

MEN, en låt som skulle kunna passa vid ALLA dessa tillfällen är en låt från filmen Hoodwinked (Sanningen om Rödluvan) som jag uppenbarligen bara kunde finna på spanska på tuben. I alla fall så tror jag att den heter Tree critter och namnet på artisten är Todd Edwards enligt den fil jag har.

Är man ledsen så blir man glad och dansar runt. Är man glad så blir man ännu gladare och är man uttråkad så kommer man snart finna sig själv stå och mima med framför spegeln med en plattång som mikrofon (har gjort det).

tisdag 6 september 2011

Tre gånger tre är nio

Dag 09 - något du är stolt över de senaste dagarna

Att jag helt plötsligt gick över från att vara ledsen och patetisk till att bli arg och känna att jag förtjänar bättre än denna behandling jag har fått. Det var inte mitt fel, punkt.

Det där med ärmkullar...


Jag har aldrig påstått mer än att jag kan sy, kvalisorten på det håller jag mig för att säga något mer om. Visst, jag har sytt en helt fenomenalt snygg Gameboyväska som jag faktiskt är stolt över men i mina ögon är en sådan väska att jämföra med att säga att man kan måla och bara nyttjar potatisstämplar.

När det kommer till kläder så är jag en höftare och jag är extremt rädd för att just klippa i tyget eftersom det är så slutgiltigt, till skillnad från metall som man faktiskt kan smälta om (under ordnade former det vill säga) och jag drar mig länge för att sy just på grund utav klippandet. Självkänslan fick sig även en rejäl törn efter det exceptionellt urusla försöket jag gjorde med en sorts jacka till Yvonnes bröllop, jag skäms fortfarande när jag tänker på hur illa sydd den var.

Sedan gör det ju inte saker och ting bättre att man har både mamma och faster som är sömmerskor som vet precis vad de skall titta på och som oftast ifrågasätter sådant jag hoppas på att de inte skall se. Visserligen tycker jag faktiskt om sådan kritik även om man ibland önskade att inte alla i min närhet vore så jädra kreativa så jag kunde få ett "HURRAAAA för Alv!" istället för "Nedre fållen ser lite konstig ut..."

I åtskilliga år har jag varit besatt av luvtröjor, jag vill ha en hel armé av luvtröjor och de skall se roliga ut på olika sätt! ...men sedan kommer vi till det där med att klippa i tyg... Första jag gjorde var nog 2002 tror jag, en svart luvtröja med silverkanter runt luvan och ärmarna, självfallet var ärmarna utsvängda och luvan var strutformad. Visserligen var den skön och jag nyttjade den friskt men jag såg bara felen med den, för kort tröja, för korta ärmar, felaktig luva... Jag gjorde ett par år efter den en blå, avsevärt mycket bättre men istället blev den för stor och eftersom jag har börjat anamma mina kvinnliga former så tycker jag inte riktigt om att de skall försvinna under stora tröjor men den är gosig, helt klart.

Så, försök tre blev den jag har gått och grunnat på i ett antal år nu och som vanligt blev den inte riktigt som jag ville ha den och man skall inte titta på hur delarna ser ut eftersom jag klippte bort alldeles för mycket tyg och fick klippa till ärmarna på måfå. Jag VET att en ärm är lite förskjuten och att ärmhålet är ojämnt men jag tror att jag vände på det en aning fast jag får väl vara glad att den sitter någorlunda snyggt och den har ju faktiskt taggar och klor.

Samt att jag fick massor med tyg över så jag kunde göra ett par matchande shorts, med svans!

måndag 5 september 2011

Har man åtta tår saknas ett par

Dag 08 - mål på kort sikt över denna månad och varför

Jag skall ta mig i kragen och verkligen börja söka jobb eftersom det inte har varit mycket på den fronten hittills även om jag har försökt om och om igen. En av mina största rädslor är att jag skall förlora min vilja att klara mig själv, en av anledningarna till varför jag har så extremt svårt att ta emot hjälp om någon erbjuder för det är ju inte alltid man har något att ge tillbaka med.

Vårda ditt språk, svensk!

Kung Liljekonvalje av dungen
Kung Liljekonvalje är vit som snö
Nu sörjer unga kungen
Prinsessan Liljekonvaljemö

Kung Liljekonvalje han sänker
Sitt sorgsna huvud så tungt och vekt
Och silverhjälmen blänker
I sommarskymningen blekt

Kring bårens spindelvävar
Från rökelsekaren med blomsterstoft
En virak sakta svävar
All skogen är full av doft

Från björkens gungande krona
Från vindens vaggande gröna hus
Små sorgevisor tona
All skogen är uppfylld av sus

Det susar ett bud genom dälden
Om kungssorg bland viskande blad
I skogens vida välden
Från liljekonvaljernas huvudstad

- Kung Liljekonvalje av Gustaf Fröding


Jag börjar bli allt mer intolerant mot förbistringen av mitt modersmål, engelska fraser inflikas i var och varannan mening och jag slår bakut av ilska.

Vad sägs om att sluta gömma sig bakom fraser som "Svenska har inte rätt ord att uttrycka sig med" eller "Engelska är mycket vackrare" och istället börja utforska ditt egna språk? Har ni hört talas om synonymer? Jag kallar inte svenska fattigt utan jag kallar det istället en utmaning och det är inte fattigt, det är vi som har tappat melodin och klangen för det och DET är fattigt. Gustaf Fröding är ett ypperligt exempel på att svensk dikt inte behöver bestå utav nödrim såsom "hjärta" och "smärta" utan det är lyrik som ger mig lyckorysningar över kroppen när jag läser det högt.

Därför irriterar det mig något infernaliskt när gemene man börjar nyttja ett annat språk istället, själv är jag utav den enkla åsikten att jag inte vill börja fumla runt i någon annans språk innan jag kan mitt egna för jag är inte på något plan fullärd.

Jag kan stolt proklamera att jag inte har använt ordet "awesome" på så lång tid så jag kan inte ens minnas senaste gången jag nyttjade det. Istället har jag använt "genialt", "fabulöst", "fantastiskt" och andra fina ord för det var bara min lathet som fick mig att tycka att det inte finns en svensk motsvarighet. Självfallet finns det inte det eftersom vi inte har tänkt efter nog för att hitta ett.

söndag 4 september 2011

Fluff på hjärnan

Hund- eller kattmänniska?

Jag har tidigare alltid sällat mig till kattmänniskornas skara men på senaste tid så är jag faktiskt inte säker på att jag kan säga så och jag har nog ingen vidare lust att välja längre.

Katter är underbara, de är spritt språngande galna och gör precis vad de själva vill men de ser till att vara bedårande lagom när man har god lust att stoppa ned dem i en avfallskvarn. De är vackra, eleganta, smidiga och allt det där som man brukar säga om katter och förr eller senare vill jag ha en nakenkisse som skall heta Fleshy (även om det kanske inte blir tilltalsnamnet) men jag gissar på senare.

Hundar har alla de där kvaliteterna som jag vill ha för stunden och det är det som har gjort att jag vacklar.

Senaste tiden har jag träffat infernaliskt mycket hundar i olika färger, former och storlekar och de har fått mitt hjärta att smälta med deras kärlek och fluff. Jag har gosat med åtskilliga av dem och funderat avsevärt om jag har kunnat smuggla med mig någon hem för att kunna slösa kärlek på dem tills jag inte har någon kvar att slösa på dem.

Jag behöver en dos till, har haft tillgång till en äldre spanielherre samt en valpig kluns till Sankt Bernard (mer troligt att det är en ponny) hela helgen och abstinensen börjar att komma. Visst att jag pep förskräckt över slem och hår men i sluttampen var det härligt att se att båda hundarna faktiskt verkar tycka om mig.

Sjunde dagen skall man vara bakfull på

Dag 07 - en bild på någon/något som har störst inverkan på dig


Det finns mycket som inverkar på mig men det är väldigt enkelt att börja segla iväg och sedan så var det tämligen uppenbart.

Leenden.

Jag älskar att få ett leende riktat mot mig för det betyder att någon är glad att se mig eller är glad över något som jag har gjort. Ett riktigt äkta leende som går hela vägen upp till ögonen värmer min lilla serviceinriktade själ för i grund och botten vill jag göra folk glada (de som förtjänar det, resten kan fara och flyga för man är väl ingen filantrop heller!) och då blir jag glad och så sprids det vidare.

Jag tycker om att le och jag inbillar mig att mitt leende är tämligen vackert eftersom jag oftast ler med hela ansiktet. Mina tänker må vara gula (jag håller fast vid det tandläkaren sade när jag var liten: gula tänder betyder stark emalj och vita tänder betyder svag emalj. Inte nikotin, kaffe och annat inräknat det vill säga), sneda och tämligen ojämna men jag tycker om mitt leende och jag försöker att missbruka det så mycket som möjligt. Bilder som jag inte har tagit själv där jag är bland vänner så gör jag antingen glada men fula miner på ett eller annat sätt, jag hoppas bara att min självbild inte är alltför långt ifrån verkligheten.




Och leenden betyder även skratt (jag har ett tämligen gällt sådant och emellanåt så kan jag även skratta så mycket att jag gör en sådan där klassisk grymtning) och även de smittar, att skratta så mycket att man gråter är underbart och jag hoppas att jag har smittat av mig med både skratt och leenden åtskilliga gånger.

lördag 3 september 2011

Den sjätte dagen involverade chips, helt säkert!


Dag 06 - favoritsuperhjälten och varför

Jag får erkänna att jag är VÄLDIGT gröngöling när det kommer till superhjältar och jag har inte riktigt funnit en favorit än eftersom jag inte har läst mer än här och där i massan av serier som finns. Lägg även till att jag är lättflörtad med hjälp av rätt skådespelare (Robert Downey Jr namnamnamnam) men egentligen så kan jag inget mer om Ironman än just filmerna.
Ett av mina favoritalbum är däremot Watchmen som är så genial på så många nivåer och även om han inte är en superhjälte på det sätt som Stålmannen är så är ändå Rorschach en av de galningar som har en speciell plats i mitt hjärta. Chaotic Neutral, det är nog vad jag skulle kalla honom om man skall använda sådana termer och det är det som jag tycker om med honom. Han är villkorslöst inställd på att rätt skall vara rätt och viker inte för världens bästa för om det är fel så är det fel.


God? Nej, det är han inte men han är inte ond heller. Han är bara Rorschach och han gör det fenomenalt bra även om det betyder att psyket troligen är rejält skruvat också.

fredag 2 september 2011

Fem dagar, är de mer än fyra elefanter?

Dag 05 - en bild av någonstans du varit



Bilden är norpad från hemsidan för Ugglarps camping och denna camping kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Minns inte exakt årtal men jag kan gissa på i slutet av åttiotalet så åkte hela familjen ned till Ugglarp för att campa i en lånad husvagn och detta var målet.

Vädret var så perfekt att det var magiskt, havet svallade försiktigt så att vågorna krusade den mjuka sanden och i solskenet plaskade jag runt och grävde upp små hjärtmusslor för att titta glatt på dem och sedan gräva ned dem igen. Så lugnt var vattnet, jag kunde kika efter musslor genom att titta efter deras lufthål.

Jag var brun som en pepparkaka och en gång i tiden kunde man gå i bara shorts när man var en liten tösabit UTAN att bli sedd som ett sexobjekt vilket resulterade i att hela jag (utom rumpan som troligen var tjusigt kritvit) var brun. Aldrig har jag varit så brun i hela mitt liv efter denna sommar och aldrig har havet varit så vackert som denna gång.

torsdag 1 september 2011

På den fjärde dagen...

Dag 04 - en vana som du önskar att du inte har

Jag kan faktiskt inte komma på något jag har som ful ovana som jag stör mig på utan sådant som jag skulle vilja ändra är mer en del av personligheten än just vanor och de håller jag på att ta itu med. Men visst, jag har en hysteriskt ful ovana av att sova i tid och otid och det kan vara riktigt störande och det särskilt när man kan sitta uppe till tidig morgon på egen hand men slockna som ett ljus nio på kvällen när man skall leka med vänner.

Fast, jag tycker ju om att sova och jag är uppenbarligen bra på det...

Utflykter

Nu åker jag på upptäcktsfärd till västra delen av Svea Rike men frukta icke! Jag har undersökt det där med tidsinställning på inlägg så för den som inte har något intressant för sig varje kväll kommer att ha ett inlägg från utmaningen att roa sig med.

...om det nu intresserar någon det vill säga, det har faktiskt varit förvånansvärt roligt att skriva dem så jag hoppas att det kan vara intressant att läsa också. Jag har även varit en gentlekvinna och lagt in en bild till nästan varje inlägg så att det inte blir kinesiska muren av text.

Toodles!