torsdag 28 april 2011

Blirf

Jag borde ha gjort mycket mer, borde ha packat allt och det enda jag känner att jag har åstadkommit är en röra med några futtiga lådor som är packade. Jag packar i natt i stället, när det har svalnat och min hjärna har kommit till liv. I morgon skall jag flåsande bära ner saker till bilen och lämna saker på tippen och lite annat krafs som skall till begagnat-butiker.

Putsa fönster, svabba badrum, misshandla avlopp. Det låter ju inte som så mycket, eller? Fem förbaskade lådor, inte mer. Bah.

Skäms.

tisdag 26 april 2011

Misären och jag

Nu har jag slarvat bort en räkning, igen. Och nu tror jag att min bästaste vän höjer lite extra på ögonbrynen. Heh.

Morgonen för med sig sista arbetsdagen och sedan så blir det att packa för drottning och fosterland (heja kronprinsessan!) samt se till att det ens är fysiskt möjligt att få ut soffan från lägenheten på torsdag morgon.

Något djupt och filosofiskt men ändå roligt som visar hur intressant jag är och som fångar ännu fler läsare.

Och bloggens nya utseende står Yvonne för, det är bra att känna bloggpimpare.

onsdag 20 april 2011

Näsan i vädret

Jag är förvånansvärt lugn men det är ju för att det mesta brukar ordna sig förr eller senare, det enda som gör mig lite ledsen är tanken på att jag kanske aldrig kommer att få chansen att arbeta som guldsmed igen om jag inte startar eget.

Kanske är det för att jag inte vill tillräckligt mycket som jag vill göra det? Att jag är bra nog vet jag väl om men det intresserar mig inte att behöva kämpa så mycket för att bli en piss i havet. Det jag skulle vilja är att jag och Andreas hittar en trea så att vi kan få upp ett lekrum med tvspel och min arbetsbänk och sedan tar jag det därifrån. Göra en snygg etsy-affär med Cthulhusmycken och annat nördigt och sedan får man se vad som händer.

I måndags fick jag höra att det vore synd om jag skulle sluta med det här eftersom jag är duktig men det är otänkbart för mig att sluta eftersom det vore samma sak som att sluta andas eller tala mitt modersmål. Kanske var det ingen slump att jag fick den där idén när jag satt hos syon utan det var meningen, det var meningen att jag skulle utformas till en elitistisk guldsmed med näsan i vädret, det var helt enkelt meningen.

Jag är inte för mer än andra men jag är glad över att jag har passionen, att jag kan brinna för något.

Tittade igenom mina gamla skolsaker igår och det är så konstigt att se att jag gjorde mitt första silversmycke 1998, det känns fortfarande som igår när jag bröt av borr och sågblad på löpande band och inte visste vad en fäll var för något vilket fick en guldartrea att rygga tillbaka när hon mötte mig översållad med mässingsspån. Det börjar närma sig tioårsstrecket för mitt gesällbrev och jag skattar mig lycklig över att jag är äldre och fick ta del av skolan när den fortfarande hade lite anseende i branschen.


Tänka sig, jag valde samhällsprogrammet och se var jag hamnade.

lördag 16 april 2011

Självhävdande

Alla hävdar sig, de måste orera om sina åsikter (precis som jag) och så är det med det.

Det är då jag är lite trött på att det finns bloggar och internet eftersom det är väldigt mycket av den varan även om den fanns innan dess också. Är det inte rent påprackande av åsikter så kan det finnas en underton av att det som talaren förespråkar är rätt och allt annat gör att gud dödar en kattunge.

Jag är inte speciellt förtjust i diskussioner om det inte är med väl valda personer eftersom det antingen brukar resultera i a)jag blir överkörd av en besserwisser som idiotförklarar mig antingen helt enkelt är bättre att prata för sin sak än vad jag gör vilket gör att jag blir förbannad likt ett barn b)jag får de där blickarna som andas att ägaren till ögonen tror att jag bara är en Rammstein-låt ifrån att begå en skolmassaker c)jag fastnar i något som inte alls är en diskussion utan bara ett gräl där två parter sitter och talar för sin sida och vägrar acceptera att åsikterna är olika.

Det är inte ofta jag har lyckats vara så duktig att jag säger ifrån om att man inte kommer längre, jag kan bara komma på ett enda exempel nu och det handlar om något så viktigt som film. Att diskutera film med en filmvetare är inte det med intelligenta att göra eftersom sättet att se på filmer skiljer sig rejält, jag tittar på en film för att bli underhållen och inte för att den har fina färger eller något konstigt dolt budskap. Skall det vara budskap i en film så vill jag helst ha det på en skylt eller helt enkelt att en film som skaparen vill lägga fram att nazism är dåligt är som American history X och inte som... Hitta Nemo? Jag kan inte så mycket om filmers budskap så jag tog bara något ur huvudet som i mina ögon inte har något med nazism att göra.

I alla fall. Diskussionen gick ut på att jag älskade fjärde Indiana Jones-filmen medan min vän avskydde den och sedan var det igång. De som har lite kunskaper i att diskutera får lätt lite översittande attityd, jag gissar på att det beror på utbildningen, och det slutade med att jag började bli redigt förbannad på att känna mig idiotförklarad över att jag tyckte om något som uppenbarligen var så dåligt. Till sist lyckades jag haspla ur mig att "Om vi inte slutar prata om det här snart så kommer jag bli riktigt ilsk och åka hem.", det må låta som ett hot men det var mest en förklaring om vad som skulle hända. Nej, jag brukar inte stampa iväg om jag förlorar en diskussion.

Nu kom jag nog ifrån ämnet. Jag har suttit och läst lite i en blogg om en hona som är en sådan där... feminist. Jag tycker inte om feminism men det hör mest till att jag inte tycker om det där med att särskilja saker och ting för i mina ögon blir feminism ett sätt att skilja oss från hanarna och vi är ju alla människor. Skit samma, jag bryr mig inte om allt det där, ju mindre jag vet om resten av världen - desto gladare är jag. Denna feminists åsikter var däremot trivsamma i att de inte var mästrande eller på något sätt "Det här är SANNING!!!!" som jag oftast brukar stöta på. Visst, det fanns sådana där klassiska saker med negativa adjektiv som nyttjas på sådant hon inte tycker om men även en rejäl självironi och distans vilket är tämligen uppfriskande. Jag håller väl inte med om allt som stod i de tiotal inlägg jag ögnade igenom men det var helt okej faktiskt och allt började med att jag undrade varför i hela friden två av mina personer på ansiktsboken röstade på en sådan hysteriskt ful bild i en tävling.

Nu är jag lite mer information rikare och har även fått en dos kunskap i det där med att inte använda schampo och allt annat krafs även om jag inte tror att jag kommer engagera mig i det inom en snar framtid.

...och då kommer man till att hävda sig själv igen. Det är en viss sorts folk där ute som har en viss attityd som gör att de får andra att må dåligt över vilka de är vilket gör att de måste försvara sig rejält och de kan i sin tur slå klorna i alla små vekheter som råkar dyka upp.

Exempelvis har vi rabiata vegetarianer/veganer eller pälshatare som känner ett tvång att skälla ut alla de som råkar ha skinnskor eller äta kött vilket gör att de som äter köttet eller skorna måste hävda sig och så går det runt i livets stora sandlåda. Jag skulle nu kunna gå runt djupare i vad jag tycker om allt sådant där men jag har ingen lust att hävda mig och det betyder att jag i retur vill att ingen skall idiotförklara mig för något av de val jag gör för att jag då handlar som en del av den grå massan.

Det här är varför jag inte vill vara människa i det stora, jag vill vara i min lilla bubbla med mina nära och kära och skita i att det finns ett samhälle där utanför. Det var väl så det var meningen att demokratin skulle ta hand om men jag tror nog att politikerna ibland tänker på samma sätt som jag och så går det runt.


Däremot har jag en sak som jag väldigt ofta försvarar varför jag gör. Något jag alltid har funnit väldigt roligt är sådana som i skolan tog lättmjölk och nästan fick panik om den var slut så de var tvungna att dricka (F-LÄMT!) mellanmjölk men det gick väldigt bra att breda en smörgås med ett centimetertjockt lager med smörgåsmargarin. Jag fann det så roligt för dessa utbrott jag hörde var just på grund utav fetthalten i mjölken och det var nog aldrig någon som sade att de inte tyckte om smaken på mellanmjölken. Att få spunk över 1,5 procent fett kontra 0,5 procent och sedan inte ha några problem med Bregott. Hah. Var jag ville komma? Att jag inte bara väljer att dricka lightcola för att den är just light utan för att jag inte tycker om den vanliga sliskiga.

Att jag sedan har panik över mycket annat och deras fettinnehåll, det tänker jag inte gömma undan. Ironiskt nog vet jag inte riktigt var gränsen går över att acceptera sin ätstörning och att "skryta" om den, jag tycker inte om att pracka på den på folk men ibland är det lite svårt att ge bra ursäkter istället för sanningen. Däremot har jag tur att jag faktiskt kan säga sanningen till många jag har omkring mig även om det i mina öron låter som en extremt löjlig ursäkt att säga att jag inte kommer att klara av att äta lunch ute just på grund av det. Eller är det kanske ett steg i riktningen på att lyssna på sig själv?

Lördag

Ensamheten känns som ett faktum, en blick ut på den ostädade lägenheten gör att jag vänder mig om och tittar på datorskärmen igen. Berg av kläder, svarta sopsäckar med kläder, kassar med återvinning som jag måste ta ned till parkeringen men jag vågar inte riktigt för nu är jag tämligen säker på att jag slänger fel men jag orkar inte bry mig samtidigt som jag inte riktigt vill få skäll från någon. Det blir väl att smyga ned mitt i natten. Hah.

Dammet ligger inte bara i hörnen, det letar sig ut på öppna ytor och in i mitt huvud där det sörjar ned alla mina tankar. Vad skall det bli av mig nu? Vad skall jag hitta på? Vad skall jag bli när jag blir stor och kommer allt att lösa sig? Hur skall det gå att bli sambo igen? Kommer jag få en utskällning över att jag styr och ställer? Kommer det att gå bra? Vad kommer att hända i framtiden? Ingen av dem är något jag grubblar över speciellt ofta förutom vissa som ligger som en liten klump i maggropen och molar men de flesta är hopknycklade till en stor boll av ord som verkar explodera inuti så fort jag sänker garden lite grann och funderar.

Ett tämligen effektivt sätt att få bort allt det där är att jag går in i mig själv, stänger av allt och tittar på rörliga bilder, springer in i en värld befolkad av nördar och då känns det ganska bra.

torsdag 14 april 2011

Kan man lämna in en uppsägning till verkligheten snart?

Jag är, enligt min egen åsikt, tämligen bra på att smälta in på de flesta ställen men jag är väldigt trött på göra det. Att veta om vad man bör göra och hur man skall uppföra sig, vara duktig, följa "mallen" och allt sådant där.

Inget biologiskt tvång över att jag MÅSTE yngla av mig finns utan istället har jag bara sådan där rädsla över hur man skall klara sig. Visst, jag kommer att hitta ett jobb på ett eller annat sätt och sedan så kommer det att lösa sig, det kommer att dyka upp en trea så att det går att inreda ett lekrum med alla äldre spelkonsoler och min arbetsbänk. Det löser sig, det gör det ju alltid.

Däremot så har jag en gnagande känsla av att jag borde göra mer, att jag skulle kunna bli mer, att jag skulle kunna nå långt.



Irriterande nog så vet jag inte inom vad, borde jag bli astronaut kanske?

måndag 11 april 2011

Innan inspirationen

Din favoritlåt
För första gången på länge så tvekade jag på det jag alltid brukar skriva här, det är nog dags att fundera djupare faktiskt.

Din hatlåt

Får jag bara välja en? Tråkigt! Jag tycker inte om Uffe Duffe, all denna förgrymmade, meningslösa r'n'b, hippelihopp förutom några få enstaka (rappar man om pirater så kommer man faktiskt undan tämligen långt), det där hemska som jag tittade på med något som visst kallades screamo eller liknande, ansiktslös usa-rock, största delen country, sådan där modern jazz som låter som om de misshandlar saxofonen i, metal med tjejer som sjunger och som nästan alltid envisas med att de måste sjunga fint som om det vore något sorts tvång... *övermannas av stavningspoliserna på grund utav grovt felaktig svenska*
En låt som gör dig glad
Lite pirater från Skottland som gör en cover på en schlager kan inte gå fel.
En låt som gör dig ledsen
Faktiskt kan jag inte komma på någon låt som gör mig ledsen just för låtens skull utan då är det alltid ett minne förknippad till den.
En låt som påminner dig om någon
Don't stop me now med Queen.
En låt som påminner dig om ett ställe
Electric med Spock från en live-skiva.
En låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
Jag kommer inte ihåg vilken av spåren det var men soundtracket till Pulp Fiction hoppade upp i huvudet, tillfället var väl kanske inte så speciellt men jag tillbringade det med min syster som är speciell. Vi strök tvätt och sjöng med till Jungle boogie bland annat.
En låt som du kan hela texten till
Back for good med Take That.

En låt du kan dansa till
Jag kan dansa till det mesta bara det har en dunkande rytm i sig, däremot går det INTE att dansa till Razortounge eller vad i hela friden den heter.


En låt som får dig att somna

Jag kan somna till allt, från dödsmetall till country.
En låt av ditt favoritband
Swedish pagans med Sabaton bara ropar att man skall skråla med.
En låt av ett band du hatar
Jag gissar på att det är här jag skall tänka själv och klura ut varför jag skall ta upp något jag hatar? Jag kan inte komma på att jag hatar ett band men jag föraktar väldigt många däremot men varför skall jag ge dem mer reklam än det som de lyckas med av deras idiotiska fans? Nej, just det.
En låt som är guilty pleasure
Ibland får jag något galet i mig och slår på en Britney Spears bara för att.
En låt som ingen tror att du skulle älska
Jag tror inte att någon kan bli förvånad av vad jag kan tycka om nuförtiden. Gwen Stefanis soloalbum har däremot en del godbitar och det kanske kan tas som lite otippat, vad vet jag.
En låt som beskriver dig
Jag tycker det är tämligen inbilskt att stå och gapa om att "den här låten handlar om MIIIIIIG!!!" Men jag skulle vilja vara lite som Sing, sing, sing av Benny Goodman. Den har lite av allt, sväng, mystik, knaster och rytm. Däremot har Lady Rosenred förknippats med mig och även om jag inte känner mig så älvalik är det likväl smickrande och rörande.
En låt som du brukade älska men nu hatar
Jag kan inte komma på någon sådan men visst finns det ett antal som jag inte riktigt ser storheten längre, som Take Thats alster till exempel även om de har ett nostalgiskt värde så är de bara genomsnittspop.

En låt som du ofta hör på radio
Jag lyssnar knappt på radio.
En låt som du önskar att du fick höra på radio
Äsch, det finns Spotify. Snart får man väl inte ha en bil med radio i utan att Radiotjänst snokar upp en.
En låt från din favoritplatta
I'm afraid of americans med David Bowie som även får hjälp från Trent Reznor.

En låt du lyssnar på när du är arg

Allt som är hårdrockigt och vråligt, Arch enemy kommer troligen bli det jag kommer att nyttja nästa gång för den donnan hon kan growla hon!
En låt du lyssnar på när du är lycklig
Turning japanese blir man glad av.

En låt du lyssnar på när du är ledsen

Något mjäkigt troligen, Winnerbäck eller Loke eller annat tjafs.
En låt du vill ha på ditt bröllop
Eeehm... Ingen aning, faktiskt.

En låt du vill ha på din begravning
Det är väl inte upp till mig att bestämma? Samt att jag är ju redan död så det är väl upp till de som gräver ner mig att bestämma, så länge det inte blir Katy Perry så.
En låt som får dig att skratta
Emo Vampire!

E
n låt du kan spela på instrument
Blinka lilla stjärna på två händer och tämligen snabbt också.
En låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Månskenssonaten på piano, sedan skulle jag troligen kunna dö lycklig.

En låt som får dig att känna dig skyldig

Herrejösses vad jag känner mig död inombords när jag inte känner massa med saker av att lyssna på musik.
En låt från din barndom
Gånglåt från Äppelbo på nyckelharpa, den ger mig fortfarande gåshud för att den är så vacker.
Din favoritlåt från den här tiden förra året
Jag gissar på att jag lyssnade väldigt mycket på Wolfpack och peppade inför Rockstad:Falun.

söndag 10 april 2011

Gott, godare, gratis

Jag må låta som en inbilsk snåljåp men jag kommer ALDRIG att förstå fascinationen med märken. Varför skulle ett märke helt magiskt göra ett par jeans mer hållbara än ett par andra? Kvalitet på tyg är tämligen lätt att prova (du använder tassarna, kännkänn = färdigt!) och jag är väldigt skeptisk till att Lewis skulle vara så mycket bättre än de jag köpte för 299 på Kappahl.

Dels så hatar jag affärerna som plaggen finns i, är det inte snorkiga biträden som tog samma hiss upp från helvetet som socialarbetarna (Yvonne som upptäckte det, inte jag.) så skall de låtsas vara din bästa vän. Att följa med in på Carlings för att alltid mötas av ett "Tjenahej!" ger mig snart allergiska utslag.

Något som jag däremot kan förstå är det är modellen som gör att de måste punga ut så infernaliskt mycket är mer logisk. Jag har tämligen tur och kan hitta billigare plagg men sedan finns det sådana som kanske helt enkelt får kapitulera och gå till märkena. Men det betyder inte att de troligen krymper i storlek precis som alla andra lågprismärken.

Märken är något som mest bara gör mig irriterad, är det inte status, trend eller något annat så är det tron på att det är bättre kvalitet. Hah, stentvättat gör inte tyget bättre. Och ibland vill jag inte att en tröja skall hålla i evigheters evighet för ibland tröttnar man faktiskt på dem. Skulle argumentet vara att någon köper till exempel Lacoste-prylar för att de gör något bra för omvärlden så vore det helt okej men jag tror nog att de stora märkena är precis lika usla som de dåliga på att utnyttja låglönad arbetskraft (Att stoltsera med att inga barnarbetare nyttjas behöver ju faktiskt inte betyda att de som nyttjas får bra betalt.) men icke.

Vad har jag som är av högre rangs märke? Jag tror inte att jag har ett enda plagg förutom några trosor från Sloggi som jag köpte på en slutrea men de glider in mellan skinkorna precis som ett par billiga från GeKås även om de hade en fin stjärna och sådant där mysigt mikrofibertyg. Jag har ett par rosa Converse som jag köpte för den ironiska rosa färgens skull plus att de var nedsatta och kostade 199 riksdaler men annars hade jag inte tittat åt dem.

Jag har även fem par fuskversioner av Converse som kostade sisådär trehundra kronor sammanlagt vilket ger mig större variation och kvalitén är den samma. Samt att det höga priset måste göra att alla de där små tonåringarna i Cheap monday-byxor går runt i dem tills de faller sönder, det värsta exemplet jag har sett var ett par skor där sulan hade lossnat från tyget på nästan halva skon.

Smink då? Det dyraste jag har köpte jag återigen på en ultrarea och jag kan lugnt säga att jag är väldigt glad över att jag inte betalade mer än det. Färgerna är förvisso fina men de luktar kemiskt och plastigt samt att de är inte mer wow än något annat, återigen känns det lite som att man troligen betalar en större summa för namnet än vad någon ens vill erkänna.

I smyckesvärlden finns det bara ett enda namn att yttra, Attling. Ibland blir jag kontrad på samma vis som när jag sågar Madonna "Men hon är ju en jätteduktig affärskvinna." och jag tycker att det hör väl fanimig inte dit! Det finns sådana som har både kunskap och ett namn (Georg Jensen som exempel för nutid och Carl Fabergé för dåtid) men fru Attling anser inte jag vara en av dessa. Ta bort namnet och det är nästan bara samma skit som produceras på en av dessa "silversmides"kurser som jag föraktar så högt, varför skall dessa smycken vara dyrare bara för att det är en känd kvinna som råkar ha tänkt ut hur de skulle se ut för att sedan drälla dem vidare för gjutning?

Vet ni vad gott folk? Kverulanten är tillbaka!


Och ja, det finns sådana som återigen yrkar på att det är bättre kvalitet än på billigare saker och jag tror nog även att jag har svaga minnen av att det har gjorts tester med vissa saker. Min fråga är däremot denna: om man skulle slå ut den livslängd det dyra plagget har kontra ett billigt och dela upp det med priset på dem, skulle det då vara värt det?


Hmmm, jag borde söka EU-bidrag!



Hälsningar
Snåljåp (inte clownen däremot)

torsdag 7 april 2011

Idag var ingen vanlig dag

Jag kom självklart inte upp förrän jag hade snoozat (varför finns det inget bra ord på svenska för?) tre gånger och jag rullade in till jobbet precis på minuten men jag hade åtminstone fått mig finklädd och tillpiffad för att känna mig extra tillfreds med mig själv. En T3 i ena örat, en T20 i andra, Cthulhu om halsen samt lila kläder och benvärmare.

När jag sitter vid min plats och pysslar med dagens arbete så kommer söta Frida fram med en latte och en chokladmuffin dekorerad med strössel och ett tårtljus, detta markerade starten för en genial dag. Patricia ringde och sjöng för mig, Ingrid gav mig en underbar skål/kopp hon har drejat med mitt namn på, Madeleine gav mig mumsigt te och en fin glaslykta med ett ljus i och sedan fick jag en fin blomma av allihop. Att sitta med en present i handen och se alla arbetskamrater stå och sjunga för mig gjorde att det var väldigt svårt att inte börja darra med underläppen och jag blev så glad att jag inte visste var jag skulle ta vägen och jag hade inte en aning om att de skulle göra något sådant.

När jag kommer hem så väntar ett gratulationskort från älsklingens familj plus en avi med Johans namn på och jag knatar ner till Ica för att hämta ut det. I paketet fanns en Nintendo-tröja, två Gameboy-spel och en godisplåtask i form av Links sköld och jag blev om möjligt ännu gladare. Sedan ser jag en bild som älskade Yvonne har ritat av mig och då var det verkligen dags att ta till lipen.

Lägg till en hel armé av gratulationer via ansiktsboken och via sms och telefon och det resulterade i en av de bästa födelsedagar jag har haft på länge. Jag kan faktiskt inte riktigt komma ihåg senaste gången jag kände mig så omtyckt av så många på en och samma gång.



Tack!

onsdag 6 april 2011

Jomenvisst

Idag var första dagen som jag verkligen började längta efter sista dagen, det må vara bitterljuvt men jag skulle bara bli bitter av att stanna kvar samt att jag känner det som om jag missar min familj och vad som händer med dem.

Har fjollat hejvilt och gjort mina naglar så nu är de prydda med röda stjärnor och lite glitterstenar och jag lyckades även pryda mitt golv med de sönderskruvade klockorna genom att slå ut lådan de låg i. Stjärnorna är lite ojämna i kanterna men eftersom jag är nybörjare samt att enligt Konad så kommer man att brinna i helvetet om man köper något annat än deras prylar för att allt annat är SATAN.

Lite osammanhängande, åter till Eddie Izzard igen.

Peace out.

tisdag 5 april 2011

Portionsvis

Ibland kan lycka vara väldigt simpel, som att tillverka sin egen skruvmejsel för att sedan tillbringa en timme med att skruva isär klockor för att komma åt alla fina delarna.

söndag 3 april 2011

Inte en av mina dygder

Bara jag hör namnet på dig eller ser en bild så börjar monstret vråla på insidan, det vill ut och slå ner alla mina duktiga flickan-barriärer så att jag kan skrika mig blå i ansiktet. Jag vill förklara alla fel du gör eftersom du uppenbarligen inte ser dem själv, gnugga dem i ansiktet på dig på samma sätt som man straffar en katt som har gjort ifrån sig inomhus.

Men nej, jag kommer att gå runt och gnaga på det på insidan och svära haranger när jag hör ditt namn eller om du har gjort något mer stolpskottigt vilket troligen kommer att ske förr eller senare och jag kommer fortsätta över att bli förvånad över att någon ens vill vara i närheten av dig.

Så istället kör jag lite passiv aggression via det här mediet samtidigt som jag tackar alla mina lyckliga stjärnor över att jag troligen aldrig behöver träffa dig någonsin igen. Härliga tanke.

fredag 1 april 2011

De små tingen

När jag kom ut från Systembolaget idag (ja, jag dricker emellanåt vin i min "ensamhet" för att det är tämligen trevligt att sitta och fnissa för sig själv även om det är mycket roligare med rätt sällskap) och är som vanligt i min egen lilla värld där andra människor är ett töcken men så är det något som fångar mitt öga.

En knapp på en jacka med en symbol jag känner igen som rebellernas symbol från Star Wars sitter på en jacka och det är som om det blir en extra vårsol på himlen, mitt leende exploderar och jag önskar bara att jag hade hunnit ge det leendet till ägaren av knappen som susade förbi mig.

För det är så det skall vara, det är det som jag vill att mina saker skall göra. Även om jag bär det jag bär för mig egen skull så vill jag att någon skall se det och bli glada av det. Även om nördar uppenbarligen är något som finns i parti och minut numera, tillräckligt för att till och med skapa en sitcom med sådana, så känner man sig lite ensam om man är i fel vatten. Då kanske det ger en sekund av gemenskap av att se någon gå runt med en T20 om halsen, åtminstone hoppas jag det. Eller, jag vill det.

Jag var hos optikern idag för att få ett recept på glasögon, trevligt nog hade jag fått bättre syn, och min optiker och jag kom in på att det inte fanns så mycket som stack ut här i staden och det ligger något i det. Kanske smyger de runt i den familjära småstaden, inkognito med hemliga handslag?