lördag 31 december 2011

2011

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Sade upp mig från ett arbete, slog någon, sade medvetet saker som jag visste skulle såra någon för att jag ville se personen lida, gjorde lokförartest, flyttade hem till en av mina föräldrar... Hmm... Jag har gjort en del i år.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Det tog ett tag innan jag kom ihåg vad jag ens gjorde i nyår men något jag däremot minns är att jag inte lovade något.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, faktiskt.

4. Dog någon som stod dig nära?
Det här året har det bara varit kändisar förutom Bamse.

5.Vilka länder besökte du?
Jag såg knappt Sverige heller, ganska dåligt faktiskt.

6. Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012?
Året som har gått har varit tumultartat på många sätt och vis men så här i efterhand så kan jag inte säga att det är något jag har saknat eftersom jag försöker att intala mig det där med karma, att allt händer av en anledning, att man blir starkare av motgångar unt so weiter. Jag har däremot inte saknat stöd från vänner och familj men jag vill gärna fortsätta att ha det nästa år också.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Datum, schmatum... Det är inte datumen som är viktiga saker att minnas utan själva händelserna.

8. Vad var din största framgång 2011?
Jag har gjort ganska många framsteg de senaste tre åren men ett av de som känns mest relevanta var väl när jag faktiskt kände att saker och ting kommer att ordna sig på ett eller annat sätt. ...och det var ganska gött att få örfila någon.

9. Största misstaget?
Det är inte ett misstag utan mer utav en insikt och det är den som alltid kommer tillbaka och sparkar mig i ändalykten. Det är att tro att andra kommer att behandla mig på samma sätt som jag behandlar dem.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga större sjukdomar och även om blåmärkena har varit många och blå så är det som vanligt.

11. Bästa köpet?
Ehum, jag har köpt ganska mycket saker det här året eftersom jag har fastnat i ett försök att köpa mig lycklig men att äntligen ha ett alldeles eget XBOX 360 är ganska mysigt. Jag kanske ändrar mig när min drakpyjamas kommer.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bensinpengar. Herregud, jag vill inte veta hur många tusen jag har spenderat på att åka till Kalmar.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min födelsedag i år var en av de bästa upplevelserna på länge, aldrig har jag blivit så uppvaktad som då.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Lite tjatigt, jag vet.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
En kombination av hela känslospektrat tror jag allt men det var mer ilska och allt sådant som hör till det här året.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Slagits, det hade varit trevligt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag skulle önska att jag inte hade varit så godtrogen och litat på att folk är snälla och allt sådant där men då skulle jag ju lika gärna kunna önska bort en bit av mig själv så.

18. Hur tillbringade du julen?
Som sig bör med familjen och med den traditionella turen till bonusfamiljen.

19. Blev du kär i år?
Heh, med tanke på vad som har hänt så har jag gått runt och varit tämligen flamsig för ett par stycken men det har inte varit på det sättet. Den delen av mig har gått sönder och har lämnats in på lagning.

20. Favoritprogram på TV?
Jag har tittat massor på South Park sent på nätterna hos pappa.

21. Bästa boken du läste i år?
Jag minns inte om jag läste Cabinet of Curiosities i år eller förra året faktiskt men böcker som involverar agent Pendergast är högt upp, dessvärre har jag inte varit kapabel till att läsa på sorgligt lång tid nu.

22. Största musikaliska upptäckten?
Dissection, jag är ganska efterbliven.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag har slutat att önska mig saker faktiskt och jag blir lika förvånad varje gång som jag får uppvaktning och folk har hittat saker som jag vill ha.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Som sagt, ovanstående svar.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Gick till jobbet, fick en latte och en chokladmuffin med ett tårtljus i, fick en blomma och sång från alla kollegorna, fick en fin teckning av mig, fick ett paket med massor med bra i brevlådan och gick i lyckorus.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Oh, ja. Mycket.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Mycket bandtröjor, färger och korta kjolar. Som vanligt helt enkelt.

29. Vad fick dig att må bra?
Harpan, musik, nattliga samtal, doftljus, sömn, mina nära, andrum, paus.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Hah, den här tänker jag säga pass på.

31. Vem saknade du?
Mig själv.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Jag träffar inte så mycket nytt folk så att de som jag träffar anser jag vara ganska bra.

Ljuva tentakler!

En av anledningarna till att jag aldrig, aldrig, ALDRIG skulle kunna äta sådant där töntigt som har med GI, LCHF och andra fåntrattiga förkortningar är att jag skulle kunna leva på spaghetti, ljuva underbara och slemmiga spaghettistrån! Är de klistriga är det om möjligt ännu bättre fast det är inte riktigt alla som håller med mig om detta samt att kockarna tenderar att bli förolämpade om man med ett leende säger att spaghettin är precis som den var i skolan.

Spaghetti är fabulöst och jag kan äta den utan något till, vem behöver sås eller annat tjafs? Bah! BAH! säger jag om sådana hedniska ritualer som besudlar den ädla rätten.


...skörbjugg? Brister på andra näringsämnen? Fjolltrosk!

fredag 30 december 2011

Återkommande tanke

Jag minns en diskussion som dog innan jag ens hann starta den när jag gick i skolan och jag ifrågasatte en så kallad "vegetarian" som gick i min klass om varför hon tyckte att det var okej att äta fisk och kyckling. Det aggressiva svaret jag fick tillbaka var att fiskarna minsann hade varit fria innan de fångades in. Ooookej, nu vet jag inte så mycket om fiske men om det handlar om trålar så tror jag inte att de hade det så förbaskat trevligt om de hamnade i botten på trålen och kyckling? Ja, jag tror nog att alla är medvetna om att kycklingar är de som har det bäst i den så kallade djurhanteringsbranschen?

För några månader sedan så skickade jag iväg ett mail till Djurens rätt med hur de ställde sig till att jag inte vill sluta äta kött men att jag ändå vill förbättra hur djuren har det och fick ett sådant där svar om att de vill att man skall sluta äta kött överhuvudtaget. Inbegriper detta kyckling och fisk också?

onsdag 21 december 2011

Återkomsten


Arla i urtid uppfanns luulnallen och den spreds glatt bland alla hårda och besynnerliga Exilare, i samma veva kom även Luulsnigeln krypande i sakta mak för att sprida luulstämning bland människorna.

För några år sedan inträffade dessvärre något mycket tragiskt och Luulsnigeln mötte på julaftonens kväll 2007 en yxa och gick sålunda ur tiden.



För några dagar sedan hörde jag några konstiga ljud på nätterna, ett konstigt slemmigt hasande och en svag röst som verkade försöka stöna ut ord som den inte kunde uttala (tänk själv på hur konstigt det måste vara att försöka prata människospråk med en taggig tunga) och jag tittade förvånat utanför min dörr.

Vid tröskeln fanns en uppenbarelse som gjorde mig nästintill tårögd och jag välkomnade gladeligen Luulsnigeln tillbaka även om jag nu fick finna mig hålla hans mun långt från mitt huvud. Inte för att det är någon fara för mitt liv men det är tämligen irriterande att ha någon som slickar dig på pannan timme ut och timme in i ett försök att komma åt din smaskiga hjärna.

Så jag och min återvunna vän vill önska er alla en GOD LUUL med massor med tentakler, zombier, familj och mumsiga mumsbitar.

torsdag 15 december 2011

Ja, förresten!


Tänkte vara lite behjälplig för de som söker pris på en munkavle, de finns på Orion för 229:-. Däremot måste jag säga att kvalisorten på modellerna verkar ha gått utför och jag skulle nog mer rekommendera en gummiluva istället.

Ah, minnen från gymnasietiden när jag och min vän satt och fnissade medan vi bläddrade igenom katalogerna som kom hem till oss en gång i månaden.

Jag undrar däremot var mina tåstrumpor har tagit vägen och jag borde definitivt investera i fler sådana, jag skall ha ett par sådana i svart och de fick mig alltid att känna mig som någon sorts apninja.

Jag orkar inte vara arg/ledsen hela tiden

Igår insåg jag att jag har ägt Skyward Sword snart två veckor utan någon speciell lust att spela det och jag började rota fram alla delar till det Wii jag fick i julklapp för några år sedan. Ganska snart insåg jag att det där med sladdar är något jag inte riktigt tycker om, särskilt inte när en kabel såg ut som kärleksbarnet mellan Cthulhu och en antennsladd.

På samma sätt som alla faktiskt inte HAR bredband så har inte alla tv-apparater med anorexia och den stackars tjockisen på nedre våningen har definitivt inte så många hål som framtiden kräver vilket betyder att den kommer att bli sorgligt ratad om det skulle bli en trend med tekniksex inom porrfilmsbranschen. Så där satt jag med en rgb till scartkontakt och undrade vad i hela friden jag skulle göra med de resterande två sladdarna eftersom jag var tämligen säker på att en sax inte skulle lösa något överhuvudtaget.

Så jag svalde bort klumpen av obehag och skickade ett sms till den där så kallade människan för att fråga vad i hela friden det var för en sorts kabel, dessvärre verkar kabeln som följde med konsolen vara försvunnen så jag får lösa det på annat sätt.

Jag insåg vid den korthuggna konversationen via sms att jag återigen försökte vara artig även om jag inte har någon anledning att vara det, ändå fann jag mig själv fråga hur det var med honom. Varför? För att jag är trött på att vara arg, det tar bara energi ifrån mig och inte från den jag skulle vara arg på. Inte har jag förlåtit honom och jag kommer aldrig någonsin göra det men livet måste ju ändå gå vidare och jag skadar bara mig själv genom att gå runt och vara ilsken. Förr eller senare så får man väl det man förtjänar (även jag) och om nu så inte är fallet? Återigen det där med energislösande och sådant.

Det där med att tro sig vara en tämligen bra människa är fortfarande något som jag har svårt att smälta att jag faktiskt tycker även om jag får mothugg emellanåt med påpekande om att jag inte är vuxen nog att fatta mina egna beslut så. Ja, jo. Konstigt hur som helst. Utveckling sker ju hela tiden så det jag hoppas att uppnå inom en överskådlig framtid är att kunna säga ifrån bättre för den mängd med nedtryckande skit som östes över mig för ett tag sedan har jag inte förlåtit helt och hållet för hur välmenande den än var så betydde den "Du är för dum för att kunna fatta dina egna beslut."

Hur det gick med inkopplingen av mitt Wii? Ja, jag har bild och ljud men det där med färg? ÄSCH! Sådana moderniteter pysslar jag inte med!

måndag 12 december 2011

Eko

Det är något som saknas och jag hoppas att det går att laga förr eller senare, allt brukar kunna gå att lagas bara man anstränger sig tillräckligt mycket men just nu så orkar jag inte riktigt sträcka mig efter en limtub utan lutar mig bara tillbaka för att kunna betrakta skärvorna.

Tystnad är inget jag är ovan vid men just denna tystnad var det många år sedan jag upplevde men tystnad kan inte vara tystnad om det inte finns ljud före och efter och det är det jag har i åtanke. Jag får vara glad för att jag åtminstone börjar komma väldigt bra överens med mig själv nu.

torsdag 8 december 2011

Nej, men HEJ Google!

Min munkavle känns förvånansvärt verklig för stunden, något bakbinder mina händer och tvingar in ett tygstycke i munnen på mig vilket gör det svårt att skriva något. Jag borde försöka göra något sorts skrivprojekt igen för att ge lite substans här för på det personliga planet så händer det inte mycket alternativt sådant som jag inte vill prata om.

Istället så går jag in och skrattar lite åt de lustiga sakerna som gör att folk hittar hit och jag undrar om jag inte borde skriva ihop något riktigt skumt som tar upp åtskilliga ord som ger fler träffar bara för att.

I natt drömde jag något som gjorde att jag vaknade till för att tänka "Vad i helvete...?" innan jag somnade om och jag gissar på att jag skulle skratta ihjäl mig om jag skulle undersöka i ett drömlexikon. Vad jag drömde? Det involverade sex, en manlig bekant samt en höggravid person och det var inte jag som var gravid.

Jag bjuder på den.

tisdag 6 december 2011

Hjärtevärme

I brist på ord att skriva annat så erbjuder jag ankor, det är omöjligt för mig att inte bli alldeles varm av gosig lycka när jag hör ankor som snattrar.

måndag 5 december 2011

Kollision

Smärtan smäller till i mitt ansikte och jag tumlar förvånat bakåt, tar emot fallet med handflatorna och luften i mina lungor hoppar ut. Med blodet rinnande från min näsa tittar jag förbryllat upp på muren som blockerar korridoren.

Murbruket ser tämligen nytt ut, tegelstenarna verkar nästan blänga på mig och jag finner mig oförmögen att resa mig upp från golvet. Händerna pulserar dovt och små gruskorn trycks in i handflatorna, näsblodet droppar med på tröjan och det enda jag gör är att titta dumt på muren.

torsdag 1 december 2011

Dåliga filmer är bra med rätt sällskap

För några dagar sedan satt jag och min bästaste vän och hade filmkväll hemma i hennes mors hus och de två filmerna som "förgyllde" kvällen kom från en box med det förtjusande namnet "Fantasy Horror" som jag fick från storasyster i våras.

Först ut var The red right hand.


När ett företag heter något som involverar ordet "sucker" så förväntar man sig faktiskt inte speciellt mycket och man kan väl säga att med den inställningen så blev jag åtminstone inte besviken. Mer menlös film får man nog leta efter, hur i hela friden den kunde få över ett i betyg på Imdb förvånar mig och en av de FÅ förmildrande omständigheterna i den var när den äldre herren säger "I brought shovels." i slutet.

När vi sedan såg betyget för nästa film så var inte hoppet stort men jag kan lugnt säga att Bram Stoker's Legend of the Mummy 2 var överraskande bra, jämfört med den första filmen så verkade alla skådespelare vara värda en Oscar eller två. Vi hade troligen kunnat sända vårt filmtittande via internet SAMT få tittare för de skämt vi satt och kläckte i tvsoffan var av ypperlig kvalitet.






...om man nu gillar dåliga mumieskämt det vill säga. Faktiskt tror jag att jag kommer att spara de andra åtta filmerna i boxen till nästa gång vi får för oss att se "skräck"film för det var förvånansvärt en riktigt bra filmkväll.

onsdag 30 november 2011

"finns det andra sätt att bli guldsmed förutom konstfack"

För i helvete, folk!

Gymnasieutbildning, KY-utbildning (eller vad de numera kallar den och jag accepterar fortfarande inte att folk har rätten att kalla sig guldsmeder efter den töntigt korta utbildningen men så är jag även lite elakt lagd och skulle kunna orera om det i evinnerlighet) finns med inriktning guldsmed.

Du. Blir. INTE. Guldsmed. Av. Att. Gå. Djävla. Konstfack.



Punkt.

Att vara vuxen och sådant därnt...

Även om jag senaste tiden har varit tämligen irriterad över att inte ha rätt till att göra mina egna val och beslut så skulle det emellanåt vara ganska trevligt om man kunde slussa över en del saker till någon annan.

måndag 28 november 2011

Spräckt blodkärl

"finns det andra sätt att bli guldsmed förutom konstfack"

Jag är... mållös. Min hjärna gjorde likt huset i Poltergeist och knycklade ihop sig till ingenting i ren och skär exploderande ilska.

Efter åtskilliga försök att skriva något men jag är fortfarande totalt förlamad över frasen, jag tar hellre att folk hittar till min blogg genom att googla på "mengele ler", "pingviner" eller "corpse paint" men det här får mig nästan att vilja sitta och gråta i duschen likt en våldtagen.

torsdag 24 november 2011

Från Bibeln

Jag konfirmerade mig när jag var ung, lyckades till och med få göra det ett år tidigare för att kunna gå med mina klasskamrater på grund utav att jag var ett år yngre och jag fullföljde det. Inte för presenternas skull som så många andra hade som ursäkt utan för att jag ville lära mig mer om mysteriet kristendom.

Inte blev jag mycket klokare och i slutet ryckte jag på axlarna och tyckte att jag lika gärna kunde genomgå proceduren även om ritualen inte betydde ett skvatt för mig.

En sak som jag däremot tog till mig var något som min konfirmationsprästen både pratade om och såg till att det skrevs in i pärmen på den bibel man fick, den gyllene regeln.

Matt 7:12
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Omedvetet har jag gått efter den regeln större delen av mitt liv men jag börjar undra om det var rätt väg att gå. Varför behandlade jag den där urusle matematikläraren som en mänsklig varelse och pratade ett par ord med honom när alla andra nästintill öppet visade hur mycket de avskydde honom? Varför satt jag där och tröstade någon jag inte hade någon anledning i världen att trösta när mitt hjärta egentligen brast av att jag gjorde det? Varför satt jag och höll om någon som hade ljugit för mig under en lång tid för att han skulle må bättre?

Listan kan bli lång och jag börjar verkligen tvivla på om det är så förbaskat bra egentligen eftersom det inte är så många andra som lever efter den regeln numera.

onsdag 23 november 2011

Lågvatten

Igår var en sådan där dag när hela jag var ett stort fel, där allt jag tyckte och tänkte var fel och det enda som jag bestod av var fel, skuld och skam.

Jag börjar tröttna på sådant.

lördag 12 november 2011

Den goda sortens tystnad

Detta är något som det troligen kommer att vara mycket av här den närmaste tiden för jag skall spendera dagarna med att umgås med bästaste vännen.

torsdag 10 november 2011

Irritation

För många år sedan så var det en våldtäktsman som härjade i trakterna, Karlskoga tror jag att det var, vilket fick polisen att ge rådet till yngre flickor att de inte borde gå ut själva på kvällarna. Visst, tanken är väl egentligen logisk men samtidigt så ger den ut en sådan skev signal till omvärlden.

Går du ut på kvällen, är kvinna och ensam så får du faktiskt skylla dig själv för du är ju faktiskt ett gående sexobjekt då som förtjänar att bli våldtagen. Eller? Jag må dra saker till sin spets lite då men de kunde lika gärna be alla män att gå och skära av sig sitt kön för säkerhets skull när de ändå är i farten.

Ja, det handlar om sunt förnuft men jag blir tokig på att se folk uppmana till det eftersom vem som helst skall kunna gå ute på kvällar och nätter utan att sådant skall ske, i den bästa utav världar förvisso men...

Sådana där ord får mig att önska att jag vore en mycket stark man för då skulle jag fanimig börja våldta män enkom för att få höra orden att de råder männen att hålla sig inne om kvällarna för att de inte skall ses som objekt.


Jag lägger till en bonus här också, läste en insändare om en flicka som tyckte att de borde sänka åldern för tatuering till femton istället för arton. I helvete heller. I alla fall inte med argumenten att "man är vuxen nog att bestämma över sin kropp". Skall man ta till det så undrar jag verkligen om samma person anser att man är vuxen nog att kunna fatta beslut bakom en ratt.


Gah!


Jag tycker inte om folk.

onsdag 9 november 2011

Nu tar vi en dos med bra!

Pingviner misslyckas aldrig med att göra mig lycklig, jag skulle troligen skratta förtjust åt en skräckfilm med människoätande pingviner också gissar jag på.

Att då se pingviner i tröjor gör att min inre tjutande småflicka piper hysteriskt lyckligt, klappar i händerna och studsar upp och ned. Även om jag inte tycker om utklädda djur så är det här en hjärtevärmande artikel från en annars undermålig "tidning". Rolig sak sagd om den tidningen förresten: "Har kvällstidningarna kommit än?" frågade en äldre herre mig när jag arbetade på Ica. Klockan åtta. På morgonen. Kvällstidning. Japp. Kom de inte ut på kvällarna förr i tiden eller hur var det egentligen? Måste undersökas. I ALLA FALL! PINGVINER!

Bilden är lånad från artikeln på Aftonbladet.

Något annat som är svårt att inte bli glad över? Dinosaurier! Såg en dokumentär om sådana av det konstigare slaget igår på Natural Geographics och såg då en som banne mig ser ut som en drake! Att namnet på den sedan är Dracorex hogwartsia gör det ju än mer fenomenalt. Drakar OCH Harry Potter! Om den sedan är en yngre version av en annan dinosaurie struntar jag i för stunden, nu är det lycka och inte ren fakta det handlar om.

Bilden lånad från artikeln på Wikipedia

Och jag tror att vi avrundar med en stående favorit, marsvin. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det ultimata husdjuret vore ett marsvin som lever i minst tio år. Herrejisstanes, jag skulle älska ihjäl ett sådant marsvin!


tisdag 8 november 2011

Statisk elektricitet

Jag drömde något obehagligt i natt, en dröm som var en dröm i drömmen till viss del och som gjorde att gränserna suddades ut mer än vanligt. Det var något om spöken men jag minns inte riktigt vad, däremot så vaknade jag i drömmen av att ett satt på mina ben i min säng och blängde ilsket på mig utan att röra sig. Det var det enda det gjorde, jag tror att det var en man men jag minns inte mer detaljer än den intensiva blicken, stirrade på mig. Jag försökte att få det att försvinna men jag lyckades inte, till slut väckte jag mig själv med att jag sade "Försvinn!" med sömndrucken röst.

Jag kan inte minnas senaste gången jag faktiskt väckt mig själv med att jag har uttalat ett ord men jag förskräcker mig själv lika mycket varje gång.

Det som var mest obehagligt var att det var MIN säng som jag drömde om, jag låg i samma ställning som jag gjorde i drömmen och jag sade ordet i drömmen samtidigt som jag väckte mig själv.



Hade det inte redan varit morgon så hade jag sovit med lampan tänd resten av natten.


Mitt huvud är luddigt på grund av min oregelbundna sömn, när jag vrider på huvudet så känns det som om hjärnan inte hinner med och det första som jag kommer att tänka på är sådana där "kulor" med ett rörligt öga i som inte följer det yttre skalet. Jag vågade inte ge mig ut i trädgården idag, det känns nästan som om jag skall svimma om jag gör för mycket rörelser.

måndag 7 november 2011

En favorit i repris

Av mina favoriter det vill säga, skriven 7 september 2009



Nitarna må inte synas men de är fortfarande där

I musik kan jag lyssna på mångt och mycket, ena dagen blir det blippig synthpop för att dagen efter kontra med sliskig låtsasopera och sedan avsluta med storbandsjazz. Det är nog lättare att räkna upp det jag inte lyssnar på för det mesta får åtminstone en eller två chanser innan jag ger upp även om det inte är mycket som kanske slutar i en riktig skiva.

Ändå är det något som jag alltid faller tillbaka till, där till och med min husgud David Bowie får stryka lite på foten även om det skär i hjärtat att säga det högt.

Hårdrock.

Denna härliga genre med skrikande gitarrer, rumlande trummor och vrålande herrar där underkläderna ibland kan tyckas sitta åt alldeles för hårt runt deras fortplantningsorgan är där jag hör hemma. Det är enkel musik, trygg och framförallt förbannat djävla bra. Texterna är oftast enkelspåriga med väl strukturerad form för att fastna i minnet och en hårdrockslåt utan gitarrsolo tror jag nog inte att det finns många av.

Det är faktiskt inte mycket musik som får mig att försvinna från världen så som den gör, den tar bort verklighetens surr och lämnar mig med djuriska rytmer som har fått de finniga tonårspojkarna att stampa i takt de senaste decennierna och den verkar aldrig dö. Som liten stod jag och stirrade förundrat på omslaget till Stay Hungry och suktade efter att få köpa den härligt stora vinylskivan men eftersom jag inte hade några finanser så hamnade den aldrig i samlingen på annat sätt än i mp3-form.

Den gången jag som svartklädd tonåring strosade ut på skogsvägarna runt Östansjö i höstnatten med Manowar i lurarna kommer alltid att vara ett av mina starkaste musikminnen, vinden blåste upp och fyllde mig totalt samtidigt som kulmen på Heart of steel dundrade till i hörlurarna. I några sekunder stannade jag upp och bara njöt för benen lydde mig inte, det enda jag kunde göra var att lyssna och få gåshud över hela kroppen med skinnrocken flaxande runt mina ben.

Det var Hail and kill som följde mig på Örebros gator där jag gladeligen mimade med och gjorde små diskreta slag med händerna och det var den som fick mig att uthärda alla dessa människor som verkade vara myggor som inte borde få finnas.

Och det är hårdrocken som räddar mig igen, låter mig försvinna in i min rymd med trummornas dån och sångarens hesa röst. Får mig att nicka i takt, stampa med foten, sträcka upp armarna i små utbrott av poser som inte går att låta bli.

Det är hårdrocken som räddar mig, om och om igen, fångar upp mig i strängarnas slingor, omvälver mig, gömmer mig.


Tack.

söndag 6 november 2011

Selektiv pedant

Kanske lite svårt att tro men en gång i tiden har jag varit pedantisk fast det verkade vara en period som gick över, troligen kommer jag att bli det igen när jag får ordning på allt för jag tycker faktiskt om att ha det snyggt omkring mig även om jag får erkänna att det kaoset som är på bilden var något som jag lät vara i, harkel, alldeles för lång tid.

I ALLA FALL!

Numera så är jag pedant på små saker, eller kanske lite klädsamt psykotisk mer eftersom jag har ägnat sisådär en timme åt att minska ned mina spellistor, flyttat runt dem så att ordningen är i bokstavsordning samt sorterad i publicerade, privata sådana jag prenumererar på.

Mmm... Ordning... Ljuva ordning... Jag måste nog slå mig på fingrarna för att inte ändra om i de musikfiler jag har på datorn också eftersom det kommer att sluta med att jag sitter och tar bort "_" och massor med andra saker som jag finner onödigt för då måste jag gå igenom spellistan i iTunes och då kommer jag att börja skriva ordning så att alla låtar har namn, artist och albumnamn och sedan...

Jag kanske skulle börja sortera bokhyllan också? Samt vika om kläderna i garderoben så att de ligger i den ordning som börjar försvinna nu när jag har rivit runt bland alla tröjor bland samma färg. Kategorisera saker, pärmar och mappar är balsam för själen emellanåt. Aaaah... Ordning, ljuva ordning, bokplast och skyddspapper...




...vaaaad?

lördag 5 november 2011

Brians

Jag saknar min bästaste vän något krokofantiskt för nu känner jag verkligen att jag behöver komma bort lite. Typ, allså, bara, liksom.

fredag 4 november 2011

Blirf

Jag tror att mina tankar är i en annan dimension faktiskt. Dels så hör jag dem inte helt och hållet och dels så är de totalt verklighetsfrånvända.

Visserligen inget ovanligt men.

Nej. Det går över. Det löser sig. Jag kväver bort allt, då blir det bra.

onsdag 2 november 2011

Göra sig lycklig

Förvånansvärt bra kvalisort även om luvan är åt det mindre och flimsigare hållet så är den grymt gosig och detaljerad och jag känner mig lite mer som mig själv i den. Vinst.

tisdag 1 november 2011

Tack



Den senaste tiden så har jag känt mig så grymt egoistisk och självcentrerad och det känns som om jag har försummat alla runt omkring mig för att sitta och vältra mig i mig själv.

2011 börjar närma sig slutet och större delen av det har försvunnit i ett töcken av kaos och förändringar men ändå så har det funnits människor runt omkring mig som har stöttat mig och försäkrat mig om mitt värde. Det är svårt för mig att ta emot hjälp och jag är taggig, gnällig och djävlig när jag väl gör det.

Ändå har jag inte blivit ensam, marken har bara verkat rasa under mig men egentligen har den blivit starkare och starkare för varje dag som gått, min ryggrad har rätats mer och mer och jag tror att den faktiskt är rakare än vad den någonsin har varit. Motgångar föder styrka och även om jag har svårt att se mig själv som den bättre av två parter så, jo. Jag gör faktiskt det den här gången och det har jag alla runt omkring mig att tacka för.

To all who stood with me, when we stood as one.
Thank you for guiding me, for bringing me home.
And if it seems that I'm obliged to say these words,
I write this in gratitude, the least that you deserve.

måndag 31 oktober 2011

Som kattungar

Jag kan inte låta bli det, jag blir alldeles varm i hjärtat av att se musikvideor med hårda och besynnerliga killar i corpsepaint, det är som att titta på bilder av den ultimata blandningen av en hamster, en kattunge, en hundvalp och alla andra små söta saker. Visserligen skulle den blandningen bli något väldigt läskigt som troligen kommer att ligga i en oformlig hög och väsa "Kiiiill meeeee... KIIIIIIILL meeeeee!" men om man bortser från det där med genetik och bara tänker sig något riktigt ulligt och gulligt.

Jaaa, precis samma sak. Jag skulle kunna nypa dem alla i kinderna om det inte skulle förstöra sminket på dem. Nusse!

Och så ett avslut


Det här var faktiskt svårare än vad jag trodde eftersom jag har haft lite svårt att hålla isär små och stora saker och många gånger har jag tänkt att "det här måste jag komma ihåg att skriva om!" för att sedan totalt glömma bort det.

Månaden har varit bra, inte bara för att jag har tvingat mig själv till att tänka på små saker utan överlag även fast min bils vattenpump säckade ihop vilket gjorde att Halloween tillbringades ensam med hörlurar och en helt okej läskig film.

Önsketankar har blandats med "hur i hela friden hände det här...?" och jag har tagit kort, förkovrat mig i musik, upptäckt nya band, promenerat med en vän i Östansjö samt att jag faktiskt har sökt jobb och börjat inse att jag är glad att bli av med den människa jag kallade kärlek förut.

Dagliga doser med bra behövs ändå för mellan allt det bra så blir det mörka hål där bara jag är och där jag glömmer bort alla nära och kära, där jag fokuserar på allt det dåliga och det jag inte har istället för att se på saker med lite förväntan och spänning eftersom jag faktiskt inte vet vad som kan hända.

Det är en balansgång och på de dåliga dagarna så känns saker och ting mycket bättre om man stryker med handen över bokryggarna, dricker te tills det rinner ur öronen, pfff:ar en katt på magen, utmanar sig själv, bygger ihop en kinderäggsöverraskning eller klampar runt i vattenpölar med gummistövlar. Ler jag så blir jag vackrare, ler jag så smittar det kanske någon annan och då gör jag någon annan vackrare, ler jag så glömmer jag bort alla fula människor och tänker istället på alla de bra som jag samlar runt mig, ler jag så ler min spegelbild tillbaka mot mig.

Jag ignorerar den riktiga världen och skapar min egna istället, jobb och klet finns där men de saker som betyder något är större och mer färgglada.

Förhoppningsvis kan jag inspirera mig till att tänka så här hela tiden och ignorera de saker som tynger.

söndag 30 oktober 2011

Nätserier

I och med att jag var tvungen att blåsa ur min dator med heligt vatten och med hjälp av den lokala hemlige prästen som utför exorcism i smyg så försvann alla mina bokmärken på grund av min iver att utrota demonerna som bodde i hårddisken vilket fick mig att ignorera alla tankar på back up och liknande.

Detta gjorde att jag hamnade än mer efter i mina serier vilket gjorde att jag fick nöjet att läsa ett par månader och till och med år av en och detta är något som är väldigt mysigt.

Jag älskar Weregeek, älskarälskarÄLSKAR. Även om jag känner mig tämligen normal bland nördar så gör den här att jag känner mig som en av dem, en av de bra människorna, en som förstår allt det som är viktigt i livet. Jag har nyligen läst igenom två år av serier bara för att komma i kapp och jag undrar varför jag väntade så länge med den och jag kommer förr eller senare att köpa albumen alternativt skicka kärleksbrev till damen som tecknar den. Hon har även en mer personlig serie som heter Moosehead stew men den finns faktiskt länkad på sidan så den får ni leta på själv.

Likt en ninja har Danielle Corsetto sett till att det inte gick att visa en bild av logotypen så jag fick ta en bild av en av karaktärerna från Girls with slingshots, en serie som jag håller kär av många anledningar och en av de största är att jag kan känna igen mig i Hazel och min bästaste vän är hennes storbystade vän och jag älskar den. Både denna och Weregeek har det där klassiska upplägget vilket gör den lätt att läsa igenom i mängd utan att man behöver flytta runt pekaren alltför mycket. Aaah, bekvämlighet OCH humor.

Denna serie är horribelt ful i början men det var väldigt roligt att läsa ett antal år på kort tid eftersom det är lite som att snabbspola evolutionen. Den är lite mer tung på text men karaktärerna är charmerande och spritt språngande galna, den utvecklas och lägger till flera men tar ändå upp djupare saker emellanåt. Jag älskar den och skrattade gott åt en av stripparna bara för några timmar sedan. I början var den ganska tjatig med musikskämt åt höger och vänster men om man ger den en chans så blir man inte besviken.



Ja, det är väl lika bra att förtydliga.. Klicka på bilderna så hamnar ni till serierna om jag inte har kukat upp det rejält med länkandet och detta är bara toppen på isberget bland alla bra serier som finns där ute.

lördag 29 oktober 2011

Upptäckter

Jag är efterbliven inom de mesta sakerna, har alla andra upptäckt något så upptäcker inte jag det förrän tre år senare på ett ungefär. Visserligen betyder det att jag har MASSOR av bra saker att förälska mig nu medan alla andra redan har lyssnat igenom allt, sett alla avsnitt eller läst alla böcker så jag väljer att se det positivt.

Min spellista Hårt och besynnerligt börjar ta form och jag har börjat provlyssna igenom den för att sålla bort eventuella missar men allt som allt så är jag nöjd.

fredag 28 oktober 2011

Lite corpse paint gör vem som helst glad!





Metal är som en kär gammal vän till mig även om jag inte faktiskt har LYSSNAT på det förrän på senare tid, när jag var femton så köpte jag grymt mycket skivor beroende på om jag kunde läsa namnet på bandet eller inte vilket resulterade i hemskt mycket uselt.

Många av dessa skräpiga skivor har rensats bort även om jag sparar ett par bara för affektionsvärdets skull och att det är omöjligt att inte låta bli att fnissa när man ser vissa av omslagen. Immortal är en av de fnisskällorna, musiken är inte helt ute och cyklar heller förvisso men videon här ovan är prislös, särskilt krabbgången och höftvickandet. Googla lite bilder och det tar inte lång tid förrän du stöter på inklippta tandborstar och annat underhållande för att få dig att skrocka.

Så nu tackar vi Immortal och alla andra corpsade herrar där ute i världen för att de gör våra dagar lite ljusare genom allt sitt mörker (Så länge de inte bränner ned gamla kyrkor det vill säga.) och avslutar med en Topp tio på de töntigaste metalvideorna, skrattar du inte någonstans under dessa nio minuter så finns det nog inte mycket humor i kroppen.

torsdag 27 oktober 2011

Vara vuxen


Ja, det finns åtskilliga saker som uppfattas som ganska tråkiga som det där med att jobba och betala räkningar och liknande MEN man kan även vända på det och tänka på att man kan få ett fenomenalt roligt arbete, bo i ett exceptionellt hem som det inte gör något att man betalar för samt att man själv får bestämma över sig själv.

Jag har tjatat om det förut men det är en av de sakerna som jag gottar mig åt. Att kunna svara nej på frågan av säljaren om de skall slå in leksaken jag just köpt eller om barntröjan med fint tryck skall vara en present.

Sådana som säger att de inte kan göra sådana saker bara för att de är vuxna? Bah! Så länge man sköter allt det nödvändiga så är det bara roligt att kunna härja runt utan att ha någon som säger åt dig att man måste göra något på ett visst sätt. Och att bli gammal? Jag ser det bara som ett år äldre än andra vilket betyder att jag kommer vara ett år smartare.


Sådeså.

onsdag 26 oktober 2011

Wow

Jag kan liksom inte riktigt säga något mer än det.


Go beyond the cover from Agence Tuxedo on Vimeo.

Ro

De där små tillfällena då man känner att man är i precis rätt skinn och att det passar perfekt och allt runt omkring dig inte spelar någon roll för du vet precis vem du är och var du står och du trivs faktiskt med att vara dig själv. De sekunderna är få men jag älskar dem.

tisdag 25 oktober 2011

Vän

Nu ligger jag ÅTERIGEN en dag efter men detta jag har nu är så pass bra att det fyller upp mer än bara en dag. Egentligen skulle jag kunna skriva endast det här inlägget och det skulle vara nog.

Det är visserligen ingen liten sak och det finns sorgligt nog människor där ute som inte har sådana men jag vill ändå berätta lite om min bästaste vän, någon som är så bra att jag inte ens kan finna ord helt och hållet.

Jag har försökt att fundera ut fina sätt att skriva det på så att det låter poetiskt och lägga till exempel och liknelser för att beskriva hennes fenomenalitet men orden sviker mig, de finns liksom inte.

Det lättaste sättet jag kan förklara det på är att hon MÅSTE finnas där. Jag kan inte andas utan luft, jag kan inte dricka utan vatten och jag kan inte springa om det inte finns någon mark att sätta ned foten på. Utan henne så är det som om någon har tagit ut ett organ på mig eller sågat av mig ett ben.

Hon måste finnas och varje dag hon finns här och finns vid min sida även om hon inte gör det kroppsligt är en bra dag.

söndag 23 oktober 2011

Slisk på pinne



Ett lätt sätt att sålla ut bra eller dåliga människor är att se om de gladeligen tar emot en klubba, att sedan gå där och egentligen räknas som "vuxen" med något så klassiskt "barnsligt" i munnen är något som gör mig glad.

För klubbor är bra! De finns i massor med smaker, går att äta på olika sätt, går att lägga i från sig och är det en papperspinne så kan man rulla ut det och rita små kartor på dem. Bland annat det vill säga.


Lördagsgodis


Hm, nu ligger jag efter i planeringen igen även fast jag tänkte på det igår men sedan gick jag in i vindimma och filmtittande så det blev inte riktigt så.

Jag köper inte godis så ofta längre faktiskt, jag finner mig oftast stå och titta på allt och inte komma på vad jag är sugen på och så ger jag upp men ibland så händer det att jag står och nyper i en av lördagsgodispåsarna.

När jag var liten så var Kalle Anka-påsen min favorit, den hade massor med mumsigt och minimalt med snusk, något som Tom & Jerry-påsen var överfylld av. Julhusen var även de stora favoriter och jag finner fortfarande stor glädje i att köpa en påse för att sedan producera mer skräp än godis av den och i slutet sitter jag med sockerluddiga tänder, ett halvätet godishalsband om halsen och ett förnöjt flin.

fredag 21 oktober 2011

Underbara musik

Det här är min senaste drog, jag lyssnade på den om och om igen och var bara en hårsmån att faktiskt bryta ut i growlsång samt luftgitarrande. Jag älskar den. Älskar den.

Infall

Det var ett spontant infall som gjorde att jag missade att skriva en daglig bra sak under torsdagen, spontana saker är väldigt bra och jag hade en mycket trevlig torsdag.

torsdag 20 oktober 2011

Små oaser av lugn

Det är för mycket i mitt huvud och jag slits mellan att försöka vara mig själv och att bete mig så som jag tror att jag förväntas bete mig.

Istället för att gå runt spindelnätet så springer jag tjoande rakt in i det även om jag mycket väl vet att det är ett helvete att slå under eller lika med sin styrkefaktor så jag får väl hoppas på att jag tar mig ur det innan solen går ner och att inte jättespindlarna är på drift än.




Referenser till spel är grejer det men så går det när man inte kan skriva saker i klarspråk.

onsdag 19 oktober 2011

Mänsklig godhet

Jag kan inte ta hur mycket ondska som helst, andra kanske blir sporrade men jag känner bara att jag inte kan göra något för att rädda hela världen (visserligen vill jag inte rädda hela världen utan bara de jag tycker om men, men...) och att försöka finna glada nyheter i tidningen? Lycka till.

Idag skulle jag köra in till ett parkeringshus och mötte en äldre herre som nästan stod still på parkeringen och anledningen till det gjorde mig varm i hjärtat. På vägen kom ett andpar spatserande och han stod still för att inte köra över dem, självklart följde jag samma exempel och vi lät inte bilarna börja rulla förrän änderna var över till gräskanten. När vi körde förbi varandra så log vi brett åt varandra och jag fick lite hopp över att det finns människor som inte föds med horn och bara bryr sig om sig själva.

Är inte detta en daglig dos med bra, ja då vet jag inte vad.

tisdag 18 oktober 2011

Avskärmning

Jag är inte så fast i musik som jag var när jag var femton-sexton men det är ändå ett väldigt skönt sätt att knuffa bort världen med och med ett par bra hörlurar så kan det inte bli annat än lycka och jag vårdar åtskilliga minnen ömt från tiden med freestyle och hörlurar.

Okej, nu är det dags för öppenhet


De som inte vill ha verklighet bör trycka på kryss nu för detta kommer att bli personligt och om detta betyder att en framtida arbetsgivare kommer att googla fram detta och inse att detta är inte är en person jag vill anställa, det skiter jag högaktningsfullt i.



De som känner mig och de som har läst den här bloggen längre än vad de kanske borde (även om jag uppskattar varenda en som faktiskt VILL återkomma till den men ni förstår nog hur jag menar...) vet att mitt förhållande till mat inte är den bästa men eftersom jag är så van vid det så tycker jag ju att det är normalt och ja.. Synen på normalt blir inte den bästa.

Jag är min värsta fiende, det är JAG som står och ser mig själv i spegeln och hatar det jag ser, det är JAG som lägger orden i munnen på mig själv även fast alla nära och kära säger annat, det är JAG som tvingar mig själv till att tvinga upp maten med hjälp av fingrar eller en tandborste när maten inte vill ut ur mig. Det är JAG som får snedbryten och hetsäter upp en halv limpa med Rasker för att sedan tvinga ut den ur min kropp med hjälp av vatten och retning av kräkreflexen.

Men ändå vill jag inte särbehandlas utan jag borde istället vara ett exempel på vad man borde strunta i att prata om.

"Det var gott men onyttigt." bör inte sägas av någon, vare sig smal eller tjock utan det man borde säga i så fall är bara att det var gott. Visst, jag går efter vad jag tycker och alla har vi våra egna åsikter om våra kroppar men om någon som inte skulle ha några problem med att köpa kläder på barnavdelningen säger något om att något är flottigt är ingen bra idé, vare sig för mig, den som sade det eller någon annan.

Detta var något som kom upp på agendan på mitt tidigare arbete och jag var inte ute efter särbehandling utan mer ute efter en fristad från maten, något vi alla borde ha. En fristad där mat faktiskt bara är mat och att den kan vara god eller äcklig men inte så mycket mer än det. Istället så vrids det till konstiga vinklar och även om jag försökte att prata om det på ett normalt sätt och faktiskt säga ifrån om vissa saker (även om det kanske var så subtilt att ingen förutom jag förstod piken) så var det lätt att reaktionen blev aggressiv. Ingen ville minska på sig själv för en annan människa.

Men det är inte det som det handlar om, det handlar om att minska på trycket angående mat, att försöka att ignorera mallarna och gå efter personliga mått istället. Sluta känna skam eller stolthet över det man sätter i sig, punkt.

En av de första gånger jag kan minnas att jag kände rejäl skam över vad jag åt var när jag arbetade inom äldreomsorgen sommaren 2002 och det är något jag gärna delar med mig utav. En tunn och spetig liten hona (tämligen tråkig var hon också fast jag gick visserligen inte överens med någon av de yngre förutom ett undantag) tittade på min matlåda och sade med illa dolt förakt.

"Skall du äta allt?"

Det var en av startgroparna och även om jag inte tänker skylla ifrån mig för att slippa ifrån min egen skuld så var det där en spik i kistan, en bekräftelse på att "Ja, jag duger inte. Ja, min inre röst som säger åt mig att jag är fet har rätt." Och, ja. Jag är fullt medveten om att denna fråga kunde ha varit ställd utan elakhet men det är fortfarande inte en fråga som någon jag bara arbetat med i några veckor har rätt att ställa till mig.



Nej, jag är inte en skribent som ligger på bloggtoppen och jag kommer troligen aldrig att göra det men jag kan ju alltid hoppas på att någon söker på anorexi, bulimi, ätstörningar, kräkningar, skönhetsideal, osynlig ätstörning, aldrig räcka till, fet, övervikt, ångest eller tvång för att hamna på det här inlägget för att faktiskt läsa det.

Ja, jag är en röst bland alla andra men kanske kan det hjälpa någon.

måndag 17 oktober 2011

Släng er i väggen, storfilmer!


Har avslutat söndagen med en riktigt högkvalitativ rulle som har det mesta, zombier, strippor och Robert Englund.

Kan det bli bättre? Kanske om det kom lite ninjor också.

söndag 16 oktober 2011

Dammsamlare



Jag är inte mycket för prydnadssaker men ändå finner jag mig ha åtskilligt med krafs som samlar damm. Eller, jag dammar inte utan blåser lite sporadiskt här och var istället. Nintendofigurerna har ökat betydligt i antal samt att de har fått sällskap av två små bevingade ponnyhästar (en är visserligen en enhörning, men men) och de står fint på parad framför fönstret.

Har även ett underbart glasfat med Pacman på, jag samlar fina saker att sätta upp i min nästa lägenhet.

lördag 15 oktober 2011

Väldoft

Doftljus, aromaoljor och annat luktagott är sådant som jag tycker om i teorin men i praktiken så är jag sorgligt dålig på att faktiskt nyttja det även om lukter är sådant som matar nosen med väbefinnande.

Doften av nybakta bullar, regnvåt asfalt, sommarregn, solvarm katt, såpa, specifika parfymer (är urusel på namn samt att de kan lukta förfärligt på vissa men underbart på andra), nyduschad hud, solmogna jordgubbar, te, böcker...

Jag skulle kunna mala på i evigheter.

fredag 14 oktober 2011

Drog

Det blir som ett sorts beroende, har alltför lång tid gått så börjar suget ta tag i mig. En nål måste sättas någonstans i kroppen, antingen för att lämna bläck efter sig eller plats för ett smycke, tankarna vandrar och förr eller senare så kommer jag återigen att falla dit.

Impulsen grep tag i mig idag och det var dags för en av de där "Min tillvaro har tagit väldigt ovanliga svängar den senaste tiden så jag måste nog sätta lite skrot i mig!" vilket Big Slick tattoo kunde hjälpa mig med. Piercaren var nog det mest fåordiga jag har varit med om på länge och första orden han yttrade var när han bad mig att lägga mig ned och sedan "Äsch, du vet ju att du tycker om det." när jag grimaserade illa och smällde till med handen i britsen.

Men det var värt det, så värt det. Smycket är på plats, smärtan var obefintlig och nu är det bara att låta den läka i lugn och ro.

Bättre att jag betalar någon för att göra mig snyggare än att jag karvar i mig själv, eller hur? Ja, precis.

Ja, på tal om det. Jag funderade på det igår och jag kan inte ens minnas senaste gången jag skar mig så jag börjar nog att bli en hel människa igen.

Skönt.

Livsstrategi

De senaste månaderna har jag följt en ny strategi, jag springer rakt framåt och hoppas på att jag inte slår i allt för mycket saker på vägen, börjar jag fundera över något så håller jag för öronen och skriker högljutt tills huvudet blir tomt.

Frågan är om det är så slugt men alla sätt förutom de dåliga är bra? Eller?

Tåstrumpor

Kom igen, det går inte att vara ledsen om man har på sig ett par randiga strumpor med tår! Att sitta och spreta och vifta med tårna och fnissa för sig själv gör åtminstone mig på gott humör, hmm... Jag måste rota reda på mina strumpor...

torsdag 13 oktober 2011

Utanför skalet

Jag tror på att smitta folk med leenden och positiva saker för ett leende kommer förr eller senare att spridas vidare och från en egoistisk synpunkt så mår du ju själv bra av att se någon annan bli glad för något du har gjort också.

För några månader sedan så var jag och bästaste vännen inne på McDonalds i Örebro för lite födointag och tjejen som serverade oss hade en sådan fin håruppsättning som jag inte kunde låta bli att säga att jag tyckte den var fin. Det leende jag fick tillbaka höll troligen i sig längre än bara mot mig för om hon är något som jag så har hon troligen gått upp alldeles för sent, sett sig i spegeln, konstaterat att håret var ett hopplöst fall och sedan svängt ihop det för att dölja det värsta. Att det resulterade i det där charmiga rufsiga var kanske bara en bonus istället för planerat och jag inbillar mig att jag faktiskt gjorde hennes dag lite mindre stressig.

Vi är alldeles för fega och får man en motgång en gång så är risken stor att man aldrig vågar att göra något igen men vad har man att riskera? Det är ju inte som det är någon du kommer att träffa på igen.

onsdag 12 oktober 2011

Te

Jag älskar både ritualen att göra te och att dricka det, plus att jag blir inte lika psykotisk av det som jag blir av kaffe och det finns i massor med smaker. Dessvärre finns min favorit inte längre på den svenska marknaden så det är tur att jag har ett stort förråd av det som jag kan tulla på nu när hösten och teernas tid har kommit.

Introduktion

När det kom till min kännedom att Patsyn inte hade läst Harry Potter så kom jag till hennes räddning så att även hon kunde få förlora sig i den underbara världen de böckerna erbjuder. Det är få gånger som man får den chansen att ge någon en helt ny upplevelse och det är magiskt de gångerna man gör det.

måndag 10 oktober 2011

Doft av ny bok

Titeln är ett lyckorus det med och egentligen inte vad jag tänkte skriva om. Att hitta fint brevpapper och en ny penna så att man skriva ett brev och göra någon glad över att det inte är en räkning. Vi skriver alldeles för lite brev numera och jag planerar att skriva minst tre den här månaden.

söndag 9 oktober 2011

Den perfekta presenten

Det kan låta som en väldigt stor sak men jag har åtminstone hittat många bra småsaker till mina nära och kära. Ofta har jag hittat dem vid helt fel tidpunkt på året men att ge någon man tycker om en spontan present som ger personen ett glatt leende är prislöst.

lördag 8 oktober 2011

Marsvinsnos

Att se nosen på ett marsvin är som att ge mig något sorts lyckoserum rakt in i hjärtat, jag älskar dem. Älskar, älskar!

fredag 7 oktober 2011

Lekparker

Maj 2007 var jag och flanerade i Kumla med stora glasögon och stora hörlurar, efter ett tag fastnade jag vid en gunga som magiskt nog var tom och jag ockuperade den snabbt. En stund senare kom det två små flickor som strök omkring gungställningen tills de frågade om de fick plats med och efter ett tag så gungade vi så högt som gungan tillät.

Att hitta en fenomenalt bra gunga eller något annat spännande i en lekpark och slippa skrikande små monster, fjortisar eller a-lagare är guld och emellanåt är det faktiskt ganska roligt att kunna dela en bra sak med andra.

"Ta kort när vi hänger!" var anledningen till denna bild.

Att tappa bort tiden

Man börjar prata om något för att sedan hoppa till något annat för att hoppa till något tredje och sedan komma tillbaka till det första ämnet. Man pratar och pratar, skrattar och pratar mera, tar på sig skorna för att promenera hemåt och står och pratar i hallen innan man tar sig i kragen för att gå.

Sådant är härligt och det var det som gjorde att jag tekniskt sett missade att skriva något bra idag.

torsdag 6 oktober 2011

Nästan vargtimme

Nu är det mitt i natten igen och sömnen lyser med sin frånvaro. Eller, den finns där men går inte till ett annat stadium än gäspningar och trötthet för så fort jag släcker lampan och stänger av datorn eller DS:et och faktiskt gör ett ärligt försök till att sova så går det inte. Jag kan strunta i att dricka kaffe på en hel jädra dag men det gör ingen skillnad, inget gör någon skillnad och kroppen har bestämt sig på att göra en helt egen dygnsrytm som jag inte får vara med på.

För några dagar sedan vaknade jag av mig själv klockan åtta på morgonen, jag hörde pappa pyssla nere i köket men var inte högre ljud än någon annan gång och jag brukar kunna sova igenom det då. Jag hade inte sovit mer än kanske en fyra-fem timmar men var ändå utvilad medan jag andra gånger kan sova och sova för att sedan börja gäspa klockan nio på kvällen. Att jag sedan inte somnar, en annan femma.

Hjärnan maler på med kugghjulen och större delen av tiden så får jag som vanligt inte vara med men jag gissar på att den arbetar med sitt sorgearbete eller med vardagen, jag vet inte riktigt vilket av dem. Jag börjar sakta men säkert bli mig själv och börjar kunna göra en del av det som jag måste göra och det är inte så mycket bakslag för stunden.

Det dumma är att vemodet kommer nu på natten och eftersom jag inte kan sova bort det så är det svårt att slåss mot det. Min pausknapp börjar tröttna på att vara intejpad men samtidigt är jag förskräckt över allt det där med att faktiskt leva ett liv igen, nu tänker jag i så många längre nivåer och steg än innan och jag tänker dem så snabbt att jag inte ens hinner med. Det är mer rädslan som gör att jag emellanåt önskar att jag inte skulle behöva vakna igen, min hud är genomskinlig och den patetiska mängd av hård sådan jag hade har nötts bort för att lämna mig blottad och rädd.

Men, visst. Jag klarar mig, jag har ju gjort det förut och det löser sig. Det måste det göra, det kommer det att göra, det skall göra det. Ändå är jag rädd. Jag är rädd för vad verkligheten kommer att kasta i ansiktet på mig härnäst, vad är nästa sak som jag måste överleva som jag inte har gjort tidigare? Det är just DET som gör att jag vill gömma mig, jag är rädd för vad som kan hända.


För vad som kommer att hända.


För det som kanske kan hända.


För det som måste hända.


För det som inte händer.



Hjälp.

onsdag 5 oktober 2011

Vattenpussar

De ligger där och lockar på vägen, blanka och grunda och lovar att de kommer ha det där perfekta plasket som gör att det stänker ut massor åt sidorna för optimalt skvätt. När de fryser så knarrar de mysigt att gå på, finns det vatten under dem så ser man hur det rör sig eller börjar sippra upp genom sprickorna.

Jag måste börja hoppa mer i vattenpölar, jag har försakat det något anskrämligt för du blir ju bara våt och lycklig. Lyckan sitter i och smittar av sig till de som du ler mot och vätan? Äsch, den torkar ju.

tisdag 4 oktober 2011

Värmeånga


Ni som har glasögon vet precis vad jag menar nu. Man har varit ute och gått i kylan, är röd om nosen och kall om kinderna, öppnar dörren, stiger in... Sedan ser man inget mer. Jag avskydde det förut eftersom jag var dum nog att försöka mig på att torka av det men numera så blir jag nästan lite fnissig av det och ler eller gör roliga grimaser för mig själv.

Senaste gången jag fick glasögonen att imma igen höll jag nämligen på med att plocka ut en kladdkaka ur ugnen, kan man bli ledsen av sådant? Eller när man sitter över en rykande varm kopp med te?


Nej, precis.

måndag 3 oktober 2011

En katt som kommer och parkerar sig

Ja, katter är egentligen kräk och som Terry Pratchett skrev så skulle vi inse vilka kräk de verkligen är om de såg ut som paddor. Fast, nu gör de ju inte det och det är svårt att låta bli att älska dem samt att min allergi verkar ha gett med sig de senaste åren vilket är underbart.

De katter som jag alltid får ett extra blödande hjärta för är skummisarna, de som sitter och blänger på dig från andra sidan rummet och ser ut som om de planerar att knivråna dig så fort de får chansen. De med för stora tassar, krokiga svansar och tillknycklade öron är de jag älskar mest även om alla andra katter är precis lika charmerande.



En gång när jag var hos en vän och satt och tittade i ett fotoalbum kom en av hennes katter spankulerande och parkerade sig resolut i mitt knä och satt sedan där. Egentligen borde jag ha lyft bort honom men eftersom han var en sådan herre som helst höll sig lite för sig själv så blev min hjärna förvandlad till keso och jag klappade troligen bort ett kilo av hans päls. När en katt eller ett annat djur kommer frivilligt till mig utan att jag behöver locka på det så blir jag alldeles själaglad eftersom jag då känner mig som en mycket bättre människa, att ett djur vill ha min uppmärksamhet förvandlar mig till en förälskad tonårsflicka och jag överöser offret med massor med gosar och klappar.

Dessvärre brukar vissa katter ha en förmåga att ENBART komma och sätta sig i mitt knä när de vet att jag har på mig kläder som drar åt sig extra mycket katthår vilket ger oss en ledtråd om deras baktankar.

söndag 2 oktober 2011

Varmt vatten


Att stå i duschen sådär miljödåligt länge, höja temperaturen allt eftersom kroppen vänjer sig tills man är alldeles röd och gosvarm. Att då krypa ned i en nybäddad säng utan en endaste tråd på kroppen, DET är lycka.

lördag 1 oktober 2011

Sol genom lövverk


Vid den här tiden på året så är ljuset så vackert, trädens gulnande blad blir nästan som reflexer och vissa träd lyser när solen faller på dem. Ändå så lyckas jag med att glömma bort det om och om igen tills jag bara står och tittar på naturen med ett leende och undrar varför jag inte tittar oftare på den.

fredag 30 september 2011

De små sakerna

Eftersom det där med att hålla uppe ett sken av att man är hård och besynnerlig är något jag har gett upp successivt med årens gång, troligen var väl en av spikarna i kistan att ironiskt rosa gick till att jag började tycka om rosa. Så det kan gå.

Jag börjar lagom att stabilisera mig själv tillräckligt mycket för att faktiskt ha ork att ta itu med mitt liv nu och jag har fått fokusera på både små och stora saker i livet men små saker som gör en glad är de som är lättast att ta till och det finns åtskilliga ställen på det stora intenätet som redan tar upp det.

MEN, jag vore ju inte jag om jag inte kommer att orera en hel del om varje sak jag tar upp så se fram emot ett inlägg om dagen om små men lyckobringande saker.

Extas



Jag saknar att dansa, att röra på mig till rytmer och glömma bort allt annat, att strunta i om det är musik jag tycker om eller inte utan istället bara bli en organism som följer ljudet, rytmen, musiken. Att förlora sig själv så totalt att man glömmer bort att fundera på hur man ser ut när man dansar utan bara vara ett med dansen, med musiken, med rytmen, med pulsen.

De få gånger jag har varit ute och dansat i Örebro har varit mer befriande än vad någon kan tro för eftersom det inte är folk jag umgås med vanligtvis så är det ju strunt samma vad de tycker om mig, det är strunt samma om jag dansar till Britney Spears, Maskinen eller Rhianna för det är inte den menlösa texten jag hör utan rytmen, basen, hjärtslagen.

Jag får göra som jag gjorde när jag gick i ettan, tända rökelse, starta en skiva med Destination Goa och dansa tills jag snubblar på något, tills jag glömmer bort mig själv och allt runt mig.

torsdag 29 september 2011

Idé!

Ligger och försöker att sova vilket inte går vidare bra. Istället lyssnar jag på vinden och funderar över vad jag skall terrorisera min läsarskara med nu när utmaningen är klar. Sedan så var det ju så uppenbart enkelt! Oktober månad kommer att bli skojig! Nu måste jag försöka sova.

tisdag 27 september 2011

Livet börjar vid 30?

Dag 30 - din favoritlåt

Usch, jag tycker verkligen inte om att behöva välja ut låtar på det här viset längre... Som tonåring var musik en mycket viktigare del av mitt liv och då levde jag David Bowie. Numera? Blandad kompott, bakgrundsmusik, avkoppling, det beror helt och hållet på.

Fast en underbart vacker låt som är tidlös och som ger mig rysningar över hela kroppen samt att det är nog en av få stycken som skulle göra att jag skulle titta på den som spelar är denna.

En vacker dag skall jag lära mig att spela den, hoppas jag.

Fel ände av problemet

Jag smyger numera runt på ett antal sminkbloggar för att glömma bort verkligheten emellanåt, däremot så kommer självklart den och söker upp mig och visar sin fula samt idiotiska nuna som tvingar mig till att skriva en klagovisa.

Grunden till nedanstående gnäll är att en person nyttjade sin rätt till fri åsikt och kallade en kommande sminkpalett för sexistisk, sagda palett har ett antal pinuppor med strategiskt placerade ögonskuggor över deras kroppar samt att de har lite käcka pinuppiga namn på skuggorna. Inget konstigt med det i mina ögon, det är i ropet med femtiotalsdonnor men den föll mig inte i smaken eftersom den såg tämligen tråkig ut.

Däremot så förstår jag inte varför den skulle vara sexistisk för det är i mina ögon att angripa fel sida. Smink är till för att göra att folk känner sig lite vackrare och därmed kanske blir lite öppnare och i slutändan så är det troligen sex det handlar om så vad är problemet? Jag sminkar mig för att känna mig snyggare och det är väl självklart att jag då vill att folk skall titta på mig, allt annat vore tokigt.

Vad som INTE är okej är däremot för en person att se ned på någon annan på grund utav sådant och det är DEN delen av problemet jag anser är mest fel och att angripa kvinnans roll i det hela är som att sätta på henne en burka för att alla män är vilda djur som inte kan tygla sina lustar.

Jag tycker om korta kjolar, dels för att jag trivs i dem och för att jag faktiskt känner att jag ser bra ut i dem och jag klär mig ju i kläder för att få andras uppmärksamhet precis som alla andra människor gör här i världen (eller, västvärlden skall jag kanske säga. Jag tvivlar på att man i ett svältdrabbat område tittar på om någon har en guldgrön ögonskugga på sig.) och som vi även har gjort i åtskilliga hundratals år.

Jag har ingen lust att skyla mig för slippa undan att få en utskällning över att jag är en kvinnlig stereotyp skapad av mansgrisar för det är ju jag som har valt mina kläder men man skall (i den bästa av världar) bli bemött med lika mycket respekt naken som i en kostym.


Jag skulle visserligen kunna undersöka precis hur det ligger till med den där sminkpaletten men jag slår vad om att det faktiskt är KVINNOR som har skapat den och det är ju till större delen kvinnor som kommer att nyttja dem. De män som eventuellt använder dem bryr sig nog inte så mycket om bilderna.


Korrekturläsa? I helvete heller, jag är trött och gnällig och kan inte sova. Djävla kaffe och djävla mig som inte kan låta bli att dricka eländet.

måndag 26 september 2011

29 är väl en skostorlek det med?

Dag 29 - vad har du lärt dig den senaste månaden

Jag gissar att denna fråga syftar på utmaningen eller är det överlag? Eftersom jag är lite av en fuskis så har det egentligen inte gått en månad än utan jag har skrivit igenom alla på en vecka ungefär men jag har inte lärt mig något av utförandet av utmaningen eller i resten av livet förutom att jag har insett att det är ganska roligt att ha ett valt ämne att skriva om.

Så länge ämnet är intressant det vill säga.

söndag 25 september 2011

Förra året fyllde jag faktiskt 28.

Dag 28 - en bild på dig från förra året och nu, har du förändrats?


September 2010


September 2011

Kära hjärtanes, är min färgglada vecka redan ett år gammal?! Inte världens bästa jämförelsebilder men jag kan nog inte säga att jag har förändrats nämnvärt utseendemässigt åtminstone, i huvudet har det väl skett både det ena och det andra men jag ser fortfarande ut som jag och faktiskt så tycker jag om att det är så. Det finns skavanker både här och där precis som på alla men jag tycker om dem.

lördag 24 september 2011

Schjuschjuh!

Dag 27 - varför gör du en 30 dagars utmaning?

Jag tycker om att berätta om mig själv och vad jag tycker och tänker men om någon bara säger knall och fall "Berätta om dig själv!" så får jag tunghäfta eftersom jag inte vet vad personen vill veta. Skall jag säga att jag har en mindre hög med Nintendo-figurer som jag tycker om att ha uppställda? Är innehållet i min bokhylla det viktigaste? Skostorlek?

Det slutar med att jag inte kan säga något eftersom jag är en sådan där som vill vara folk till lags och när jag inte vet vad jag skall säga så är det svårt att lyckas uppnå sådant. Vanligtvis brukar dessa utmaningar vara extremt tråkiga och skaparen av dem börjar efter fem-tio dagar kopiera av allt som stått tidigare vilket det var förvånansvärt lite av i den här även om språket är lika konstigt som vanligt.

Min blogg är en av alla andra bloggar ute i rymden men jag har ett par trogna läsare och jag tänkte som så att det kanske skulle kunna vara roligt att få någon sorts kvalitativ läsning vilket resulterade i detta.

fredag 23 september 2011

En hälsning från en sextonåring

"Let darkness in to your mind
Let the stars fall down to earth
Let the moon loose the light
Make the sun bleed
Just so that I can see you for a while
in the darkness that surrounds us"

Precis som alla andra sextonåringar så var jag en fånig sådan, något som man inte alls vill kännas vid när man är just sexton.

När jag var sexton så var jag extremt fixerad vid att vara så som jag borde vara, jag skulle gå klädd i svart för att alla andra gjorde det, punkt slut. En gång när vi skulle träffa på tuffa exilare så utmanade jag ödet genom att gå i röda kläder (F-LÄMT!) vilket visade sig vara både en utmaning för mig och för mina vänner.

Numera?

Det där med att hävda sig? Äsch, orka. Jag vet att jag inte är som alla andra och jag är nöjd med den tanken.

Efter 26 öl är man troligen djävligt full, eller väldigt kissnödig.

Dag 26 - din favorittid på året



Jag har inte så mycket emot någon av årstiderna om de är så som de är menade att vara vilket de inte har varit på hundra år. Jag älskar sommarregn, vårsol, blåvitt vintergnister och höstblåst men somrarna har ju en tendens att bli smällvarma och våren brukar gå från "snökaos" direkt till sommar.

Hösten är ändå min största favorit, när alla andra klagar över att det blir mörkt och blåsigt så går jag runt och myser, trampar i prasslande löv och tittar storögt på allt vackert i naturen. Svamparna dyker upp överallt, rönnbären lyser röda och mörkret lägger sig som magisk sammet överallt, doften av höstvåt skog och ljudet av vinden som andas genom fönstret, vattenkokaren som stilla väser, den fladdrande lågan från stearinljuset.

Inte bara naturen är magisk utan jag fröjdas åt att krypa in i gosiga tröjor, halsdukar och vantar, frossa i benvärmare med tjocka strumpbyxor under för att värma benen som inte skyls av de korta kjolarna, rödrosiga kinder och kalla händer som man lägger mot någon annans nacke.

Jag blir alldeles lyrisk och lycklig för att få höstdepression.

Person



Det är inte ofta som musik kan slå klorna i mig med sin text vid första lyssningen men när den sista raden tonade ut i den här så hade den redan fastnat.

För visst tänker jag så där också, att jag inte gör allt som jag borde göra och det jag gör det gör jag på fel sätt för jag gör inte ditten och jag gör inte datten och så vidare i ekorrhjulet och visst har jag tänkt tanken att det skulle vara förbannat skönt att inte vara jag utan att vara någon annan som har koll på saker och ting.

Fast jag har ju ordning på saker och ting, bara inte riktigt just nu.

Önskedrömmar om att vara någon annan har sakta men säkert bytts ut till att jag är glad över att vara den jag är för om jag vore någon annan så skulle troligen de som jag tycker om inte tycka om mig och då skulle jag ju inte vara lycklig då heller. Det är en tämligen berusande känsla att inse att jag kan träffa bekanta på egen hand utan att ha ett säkerhetsbälte bestående av någon som är bättre än mig och jag är ovan.

Däremot så gäller det att jag balanserar det så att jag inte går från en kant till en annan för det är riktigt svårt att ändra om sitt motto från "Det är ju bara jag..." till "Det är ju JAG!" men det löser sig. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt och saker och ting den senaste tiden har troligen haft en stor mening som skall bli tämligen intressant att klura ut.



Sedan kommer tvivlet och skulden knallande, rösterna som skriker åt mig att jag är en latmask och att jag måste vara en duktig flicka och då är det svårt att inte springa skrikande mot de bra sakerna.

torsdag 22 september 2011

25... Det var ett par år sedan, det.

Dag 25 - en film som är värd att se



Jag har tappat en hel del av mitt intresse att titta på filmer och även om jag har åtskilliga favoriter så vill jag inte räkna upp dem eftersom de i mitt tycke är sådana som hör till allmänbildningen. De är så självklara att jag inte ens kan komma på dem, sedan är jag väldigt bra på att missa "klassiker" som gör att mina vänner tittar på mig som om jag är komplett galen.

Jag känner mig tämligen ansiktslös nu när jag inte ens kan rekommendera en film men de som jag vill rekommendera är sådana som de flesta redan har sett så varför tjata om dem? Jag har extremt svårt att fastna i filmer numera, jag vet inte riktigt vad som har hänt men jag drar mig för att starta igång en film och mitt rekord för att se en film (som jag till och med tyckte var förbaskat bra) var väl fem timmar med pauserna inräknade.

Detta får mig att komma till den film jag såg senast, det var en ren slump att den precis skulle starta och jag satt som klistrad vid rutan tills den var slut och det är ett mycket gott betyg i mina ögon. The Road är en eminent film, duktiga skådespelare och man lever sig verkligen in i den och den fick mig att tänka utan att peka med moralpekpinnar, superb!

Frid

Dagen blev inte som planerad men den blev ändå fenomenal. Tanken var att jag skulle fika med en vän men det onda migräntrollet satte stopp för det även om det inte stoppade mig från att ta på mig pirathatten, låna pengar från sillaburken och åka in till Örebro ändå.

Fast innan pratade jag med fina Patrician i telefon så vi kunde uppdatera varandra om vad som händer i vardagen, fick även en väldig tjusig mustaschprydd donna i telefonen senare på dagen...

Bilen krånglade och varenda gång en bil bråkar så får jag hjärtat i halsgropen, särskilt denna gång när den envisades med att inte vilja svara på gaspedalen när jag skulle ta mig ut på en större väg där folk inte riktigt följer hastighetsanvisningarna. Tack och lov så harklade han sig bara. Inne i staden postade jag ett brev, fick en komplimang från en främmande människa som uppvisade god smak genom att uppskatta en dam i pirathatt, köpte böcker, ett vykort, bokplast... De nya böcker som jag egentligen inte har plats för i hyllan men ändå köpte var Llyrs slott och Den svarta kitteln av Lloyd Alexander, Vålnader av Joe Hill, en bok om seriemördare, en om pansarslaget i Kursk, Norwegian wood av Haruki Murakami (Myrorna är bra grejer det när man är nyfiken på en författare men inte tillräckligt nyfiken för att betala fullpris) samt en bok om nazister och deras vurm för det ockulta.

Tråkigt skrivet? Jo, men jag hade trevligt i min egen lilla privata sfär där bara musiken, min bok och mina tankar fanns. Jag har visserligen aldrig haft några problem att umgås med mig själv (inte på det sättet, din snuskhummer!) och idag tror jag att jag behövde det, samt att bekräftelsen gjorde pricken över i:et. Skit samma att det var den klassiska sorten som säger uppmuntrande saker (svenskar borde faktiskt ta andras seder emellanåt) men denna gång kunde jag faktiskt hålla med om att jag banne mig ser riktigt tilltalande ut.

Det dumma med sådana inbillningar är att andra saker blir svårare att smälta eftersom man inte kan falla tillbaka till "Ja, men det är ju självklart. Det är ju jag och jag är ju si och så och bara dålig." men det är alltid nyttigt att lära sig nya saker har jag hört.

Kycklingfiléer ligger och tinar för jag skall laga mat till mig och pappse, baconlindad kycklingfilé må vara ett töntigt säkert kort men jag kan inte leva farligt hela tiden.

onsdag 21 september 2011

24 luckor brukar julkalendrar ha

Dag 24 - ett brev till dina föräldrar

Hittills har jag varit förvånad över hur god kvalisort denna lista har jämfört med många andra som florerar även om den har en stor dos av våldtaget språk så är jag imponerad.

Fast här får jag erkänna att jag inte har någon aning om vad jag skall skriva eftersom det finns många olika orsaker till varför det skall skrivas ett brev till föräldrar. Är det ett rop på hjälp från ett thailändskt fängelse, en hälsning från dödscellen eller ett julkort?

En gång skickade jag godisboxar till mamma och pappa med små hälsningar på insidan av locket medan utsidan pryddes av stora hjärtan som det stod "Mamma" respektive "Pappa" på och de uppskattades stort.

tisdag 20 september 2011

23 ballerina är inga problem att mumsa i sig på fastande mage

Dag 23 - något du längtar mycket efter

Jag kan inte riktigt kalla det att längta faktiskt utan det är mer en fundering och det är inget jag låter mala runt i huvudet dygnet runt. Så, ja, varsågod att döma men det är nog faktiskt kärlek och den där rätta sorten som jag har hört talas om.

Inte är jag kärlekslös inte, jag har vänner och familj och ting och jag klarar mig bra på det än så länge men jag börjar undra hur det faktiskt är att uppleva sådan. Uppenbarligen har jag inte gjort det på en mycket lång tid, något jag inte ens var medveten om själv.

Jag är däremot förnuftig nog att undvika att haka upp mig på sådant, det kommer när det kommer och jag tänker inte stressa på sådant överhuvudtaget, jag får nog mitt lyckliga slut förr eller senare.

måndag 19 september 2011

22 december, dagen då man avslutade höstterminen

Dag 22 - vad gör dig annorlunda än alla andra

Jag undviker så mycket jag bara kan med att kalla mig annorlunda eftersom det bara får mig att tänka på folk som tycker att de är "lite krääääjsyyy!" bara av att sätta på sig underkläderna ut och in. Jag vet inte vad som gör mig annorlunda jämfört med andra eftersom jag tycker att jag är tämligen normal i mina ögon så det går mer på vad man har för normer att gå efter.

Vad som brukar kunna vara en sak som uppfattas som annorlunda är att jag inte är rädd för att ta upp lite obehagliga ämnen och kan även ha en åsikt som går ifrån "normen" men återigen, det är normalt i mina ögon.

Så jag kan inte svara på den här eftersom det inte är upp till mig att svara på den utan de som möter mig, jag vill inte vara som alla andra men jag vill inte tvinga fram något som inte finns där från början utan jag väljer att försöka vara mig själv så gott det går.

söndag 18 september 2011

21, är inte det åldersgräns för alkohol i USA?

Dag 21 - en bild av något som gör dig glad


Jag blir inte bara glad, jag blir varm i hela kroppen.

lördag 17 september 2011

Tjugo, systemet nästa!

Dag 20 - hur skulle ditt liv vara i framtiden

Det är väl det som är det som är mest spännande med framtiden, eller? Jag har ingen aning om hur det kan bli och jag vill inte spekulera alltför mycket i det heller utan jag har mer skräckupplevelser om hur jag inte vill att det skall bli.

Bland skräcken ligger arbetslöshet och ensamhet högt i topp.

fredag 16 september 2011

Nitton... Nitton... Nej, jag kommer inte på något roligt här.

Dag 19 - smeknamn du har och varför du har dem

Jag har tjatat åtskilliga gånger om det så jag gissar på att folk tröttnat vid det här laget fast jag kan inte neka till att jag alltid blir glad om någon kassör/kassörska säger att det är ett ovanligt namn och att det är fint för det ÄR ovanligt.

Men, jag fuskade ju som sagt och jag har pratat ganska friskt om detta i ett tidigare inlägg så gå dit och läs det istället så slipper jag bli än mer tjatig.

Jag kan i alla fall säga att jag blir lika glad varje gång någon säger "Nej, du är ingen Anna. Du är ju Alv." och jag kommer att fortsätta att bli det.

Omfamning



Jag fullkomligt älskar kramar och det är synd och skam att jag inte utövar den ädla konsten mer än vad jag gör i nuläget för även om jag är en hängiven anhängare av den personliga sfären och jag tycker inte om när fel folk ger sig in i min.

Kramar är däremot en av de bästa anledningarna till att släppa in andra människor i sin sfär och vi borde alla göra det mycket mera än vad vi gör för stunden. Jag hade planer på att skriva en lista på olika men det har gjorts åtskilliga gånger och vi vet ju egentligen alla att det är bra att kramas, att smyga upp bakom någon som står och lagar mat för att krama länge och snuffa i nacken alternativt pussa i nacken gör båda parter glada och vem skulle inte bli glad av att bli anfallen av en dinosaurie som slänger sig om halsen på dig?

Nej, just det.


torsdag 15 september 2011

Arton, myndigt värre.

Dag 18 - planer, drömmar och mål du har





Jag har aldrig varit bra på att planera och drömma eftersom jag vet att jag i så fall hakar upp mig alldeles för mycket och nästan låser mig själv när det inte går som jag har planerat. Däremot är jag urusel på att ta dagen som den kommer eftersom trygghet är något väldigt viktigt för mig även om jag önskar att jag inte var sådan. Jag önskar att jag kunde vara mer fri och låta saker ske som de vill och jag önskar att jag kunde vara mer spontan istället för att maniskt planera saker i förskott. Jag förbereder och förbereder förberedelserna och har extremt svårt för att tycka att det är roligt om någon skulle få för sig att en eftermiddag säga "Skall vi gå ut ikväll?" eftersom jag måste förbereda mig mentalt inför det.

Fast, visst. Det blir lättare allt eftersom åren går och därför försöker jag att undvika planer en del. Eller, undvika och undvika... Det är nog mer att ignorera dem.

Drömmar? Ja, det har jag många och de skiftar emellanåt även om jag i många år har drömt om att ha en egen guldsmedsverkstad som jag kan gömma mig i. Jag behöver inte ha ett företag (det är jag alldeles för negativ för) utan jag vill ha verkstaden så att jag kan skapa och vara den jag är menad att vara.

Mål? Det faller lite under samma grupp som planer men det går även att svara väldigt enkelt på den frågan. Jag vill bli lycklig.

Kött och hud

Här finns alla redigerade bilder av min tur i skogen med Tommy som fotograf och för att lägga till en brasklapp så är det inga kläder på bilderna.

onsdag 14 september 2011

För sjutton gubbar!

Dag 17 - någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför

Jag satt och diskuterade denna fråga med en nära vän och kom fram till att jag inte riktigt visste vem jag skulle vilja byta liv med och jag kan faktiskt inte välja slutgiltigt plus att jag funderar på om mitt riktiga jag skulle vara medveten om den andre personens liv jag har levt för en dag eller inte. Kommer jag inte att minnas något så gör det mig faktiskt det samma men om jag skulle kunna nyttja kunskaper och upplevelser så blir det genast mycket roligare och jag velade lite mellan två olika.


En guldsmed i Carl Fabergés verkstad.
Jag får erkänna att jag inte kan så mycket om personen Fabergé utan jag dreglar mest över det som har hans namn och jag kan tänka mig att även om han säkerligen var eminent i sitt yrke så var det nog många andra som utförde beställningarna i hans namn. Därför vill jag inte vara just Fabergé utan en av hans bästa lärlingar, blotta tanken på vad jag skulle få uppleva under den dagen (om jag inte lyckas pricka in en dag då han ligger utslagen i magsjuka) ger mig lyckorysningar! Hantverket i den verkstadens skapelser är ren och skär pornografi och jag önskar innerligt att jag skulle kunna bli så duktig en dag.





Josef Mengele
Mänsklig ondska är något som fascinerar mig precis som det gör med så många andra även om det kanske inte är världens bästa samtalsämne att ta upp på en fest med massa nya bekantskaper. Att kunna vara en sådan person en dag skulle troligen ge mig äckel efteråt men på samma sätt som man med skräckblandad förtjusning tittar i ett sjukdomslexikon (erkänn, du har gjort det någon gång i ditt liv) eller sökt på ett ämne du inte riktigt vetat vad det är (Harlequin Babies är INTE för alla) så skulle jag vilja dyka in i den här herrens liv i en dag. Hur man kan få för sig att det var en bra idé att utföra alla de experiment han gjorde skulle vara intressant att veta även om jag tror att svaret är tämligen enkelt även om vi inte riktigt vill erkänna att någon kan se en annan människa som ett blott djur.



Jag överväger mest åt det första men, ja... Jag erkänner fortfarande att den andre vore intressant.