måndag 27 december 2010

Breddgrader

Jag lever i ett tillstånd av förnekelse där jag omedvetet ignorerar det som komma skall för att jag inte vet hur jag skall hantera det. Jag vill inte ner igen, jag vill inte tillbaka till arbetet men jag vet att jag kommer att göra som man skall göra för att jag inte vet vad jag skall göra annars.

Det är en sorglig insikt men det är för att allt annat skrämmer mig.

Men jag måste därifrån innan jag nöts sönder, tänk om det annars går så långt att jag en dag vaknar och inser att jag inte vill vara guldsmed längre? Tänk om man en dag tycker att det är helt okej att aldrig skapa något, den dagen har jag dött inombords och jag vill inte att det skall ske.

Jag har resignerat över insikten att jag inte har ork nog att försöka på egen hand eftersom jag är alldeles för krass inför verkligheten. Det jag vill ha är min egen verkstad där jag kan göra saker för att jag vill och inte för att jag måste för att kunna betala hyran.

Jo, jag skulle inte ha något emot av att inte vakna igen. Jag orkar inte med att vara vuxen, jag har bara allt det dåliga samvete man skall ha men inget mer.

onsdag 15 december 2010

Hjärnsmälta

Jag borde plugga, skriva anteckningar för två olika saker att skriva och och sedan bara skriva om den andra.

Istället sitter jag bara och stirrar och känner mig korkad, inkompetent och totalt okunnig inom det engelska språket.

Blergh.

fredag 3 december 2010

Pack och stök


Jag har nu packat väskan för att släpa mig iväg till tåget för att vara härifrån en vecka, jag tror att jag har fått med mig allt som jag hade tänkt mig och det är tämligen städat här för att mor och syster inte skall få dåndimpen när vi kommer hit kommande fredag.

Min tröja och min termomugg kom som ett brev på posten (ha ha) idag så jag kunde snurra ned till Ica för att hämta det (ja, det var avin som kom i brevlådan) och utmanade även ödet med att sopa fram bilen.

Och tro på fan om inte skrället startade! Den var lite trött och sedan hostade han igång, tyskar kan det där med att göra bilar. Detta resulterade i att jag lät den stå på tomgång medan jag sopade fram tak och bilrutor och jag fyllde även på mer glykol (jag tror att det var sådan om inte pappa har hällt i något annat skumt i den) så att det inte fryser OM det skulle bli köldknäpp här med. Lite högre koncentration av spolarvätska så att det inte blir isglass i tanken vilket det hade börjat bli här och där och sedan var dagens bilvård färdig. Inte tänker jag utmana ödet med att försöka flytta på honom, det skulle vara likt min tur med fordon att fanskapet gör som förra gången och stannar mitt i parkeringen.

Jag lyckades med att att skrapa upp knogen och droppade blod på mina skor och på insidan av dörren, tur att det finns rara damer på Apoteket (plus eller vad i hela friden det heter nu, jag tyckte om det statliga!) som har en näsduk till hands.

Tröjan var lite mindre än förväntat eftersom de har skickat en medium när det klart och tydligt står large på beställningen, fast jag kan ju ha den och jag orkar inte att hålla på med att trassla.

För stunden känner jag mig fin och som mig själv. En tröja med ett konstigt tryck (som ingen förvisso kommer att uppfatta men det skiter jag i) , en kort kjol och en skojig mössa. Nu är det bara resten av livet man skall få ordning på, just nu känns det som om jag bara flyr fältet men jag hoppas att jag får lite av mina planer utförda under veckan. Patricia är snäll och tar med mitt sjukintyg till jobbet så är det en sak mindre att bekymra sig för, även om jag kommer att oroa mig över var det tar vägen sedan..

Åtskilliga av mina tågbiljetter kommer dessvärre att brinna inne på grund av sjukskrivningen men det kan jag leva med. Hellre att jag inte avbokar dem än att SJ skall kunna tjäna ännu mer pengar på någon annan stackare, någon måtta får det vara.

Detta tillfällets länk förresten! Linkara är för den som vill förkovra sig i skumma och dåliga serier, han gör att jag vill bli en serietönt. "Oh no, bees."

onsdag 1 december 2010

Dag 23 – Saker som får mig att må bättre

Även om mycket av mitt senaste skrivande troligen har gått i mörkare skalor så är jag tämligen enkel att muntra upp, åtminstone för stunden, jag tror jag listar upp en del av dem.

  • Skapa något. Att sätta mig vid min symaskin och sy ihop något kan göra underverk, jag må inte vara så extremt sykunnig men jag kan en del knep när det kommer till mindre projekt. När jag hade min guldsmedsbänk uppställd i min lägenhet i Kumla var även den ett ypperligt sätt att lugna ner sig med. Jag behövde bara sätta mig ned i stolen och känna på mina verktyg för att på en gång må bättre.
  • Röra vid fina böcker. Att gå in på ett bibliotek är som balsam för själen, gå runt vid hyllorna och röra vid bokryggarna och bli glad av själva tanken att biblioteken fortfarande finns. Det finns vissa upplevelser som vare sig ljud- eller e-böcker aldrig någonsin kommer att kunna ge på samma sätt som en äkta bok.
  • Laga en kopp te. Alla ritualerna med att fylla vattenkokaren, lukta igenom alla tesorterna för att välja den som luktar godast för stunden och sedan sitta och hålla en varm kopp med båda händerna.
  • Krypa ned i sängen. Jag är troligen en sengångare någonstans, kanske är jag en varsengångare? Känns saker och ting alldeles för tungt och djävligt så kryper jag ned i en varm säng och sover bort bekymren för en stund. Inte så vidare hållbart i längden men sova är skönt. Förutom när man sover tolv timmar och fortfarande är trött.
  • Nördiga saker. Att surfa runt på olika sidor som säljer sådant gör mig glad, samma som att titta på roliga recensioner av mina favoriter på internet är ett säkert kort för att jag skall skratta.

Dag 22 – Saker som gör mig upprörd

Det är ett helsicke att översätta de engelska fraserna utan att det inte skall bli helt bakvänt.


Det är mycket som upprör mig och som gör att jag kan arbeta upp min lilla ilskedynamo, roligt nog kan jag inte komma på mer än just en specifik händelse även om det finns så många mer.

Felstavningar.

Ja, språket utvecklas och omvandlas eftersom det är levande men varför måste det envisas med att bakåtutvecklas? Sådana förbistringar som tog åtskilliga decennier tidigare tar nu en månad på flashbacks forum och det är något som irriterar mig rejält. Bara för att vi blir alltmer bekväma och lata så är det aldrig acceptabelt att använda "lol" i en text, det borde vara dödsstraff på det. Varenda gång någon översätter en filmaffisch till något regelvidrigt som numera råkar vara godkänt i SAOL så betyder det att nästa generation sjunker allt djupare i bokstavsträsket.

När jag läste de gamla översättningarna av Sagan om ringen så blev jag efter en halv bok så irriterad att jag bytte till de engelska utgåvorna samt skickade ett argt mail till förlaget som var ansvariga för översättningen. Faktiskt så fick jag ett svar, kors i taket, men jag undrar hur många mer som hade skällt på samma vis som jag. Det kommer aldrig vara acceptabelt att låta Gandalf säga "dej" och "mej" när han talar!

Jag är inte perfekt heller och stavfel smyger sig in här och var i mitt ordbruk också, vissa ord har jag riktigt svårt för hur jag egentligen skall stava dem men då nyttjar jag faktumet att jag faktiskt har ett ganska stort ordförråd och nyttjar synonymer istället för det jag är osäker på.

Dag 21 – En annat ögonblick

Det börjar bli lite upprepningar nu tycker jag, nästa gång gör jag nog en egen lista att skriva om och den kommer att bli mycket roligare.

Det som föll mig i tanken nu var när jag kraschade opeln, eller singelolycka som det så fint heter. Minnet börjar bli lite suddigare nu men det hugger fortfarande tag i mig när jag kör bil och gör att jag blir osäker på mina körkunskaper (ja, jag tjatar men det skiter jag högaktningsfullt i).

Ena stunden kastade jag ett snabbt öga ner mot telefonen i bilen och i nästa så var jag på väg ut i mitträcket. När bilen väl hade landat på ena sidan och allt hade slutat röra sig så tänkte jag bara "Fan, vad onödigt." innan jag började åla mig ut ur bilen.

Så fort sådant där händer så har jag en stor impuls av att bara sköta mig själv, inte sopa saker under mattan eller dölja det utan mer bara ta itu med det själv och inte blanda in någon annan. Varje gång jag måste be om hjälp så känner jag mig som om jag inte klarar av något alls på egen hand. Det är tur att jag inte har så mycket kontakt med vård och liknande för jag är en sådan där jobbig patient som bara vill hem och tycker att saker och ting är onödiga om jag inte får information om VARFÖR de gör som de gör. Plus att vänta i femtioelva miljoner år för att få godkänt att gå hem var det tråkigaste jag varit med om.

Jag kommer ihåg när jag pratade med mamma och pappa i telefonen också, hur tyst pappa var och hur snabbt han gick över till det praktiska som att ladda mitt telefonkort så att jag kunde ringa. Mamma var den klassiska mamman som dubbelkollade så att allt var bra med mig, precis så som det skall vara.

I december månad samma år som bildödandet så fick jag sladd på vägen in till Örebro när jag och Andreas var på väg in för att hämta storasyster från en middag. Jag bromsade in alldeles för hastigt och bilen började kana, den gled mot mitten av vägen, mot diket, mot vägen igen och till sist så piruettade bilen runt och stannade i fel riktning. Jag var färdig att gå sönder då och det var ren envishet som gjorde att jag satt bakom ratten resten av vägen in till Örebro. Man skall ju upp i sadeln så fort som möjligt och så vidare.

Dag 20 – Denna månad

Saker och ting blev ju inte som planerat så jag gissar på att en del av denna månad kommer att sovas bort medan resten tillbringas med att läsa engelska, handla julklappar och vara HEMMA.

Skall man gå på hur november månad var så kan jag ju sammanfatta den med jobbjobbjobb, sovasovasova, gråta en skvätt här och där, straffa mig med maten, sovasovasova, skratta här och där, sova mer.

Äh.

Ja just ja...

Jag hade glömt bort hur illa jag tycker om grammatik, något som man har fått med från starten (om man inte har illitterata föräldrar och umgängeskrets) med sitt modersmål är idiotiskt tråkigt när det är dags att lära sig ett annat språk.

Min engelska är tämligen god, troligen riktigt bra om man får vara lite ickesvensk, men när det kommer till att vara korrekt och riktig så faller jag pladask.

Första uppgiften är nästan färdig, jag skall bara skriva en sammanfattning av en text men jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta något som egentligen sammanfattar något annat. Dessvärre tror jag inte att det räcker att skriva "The teacher showed the class a documentary about the Nazis' concentration camps. Afterwards they discuss their feelings about it. The end."

Tror inte att det räcker riktigt så nu får jag ordbajsa lite. Hmm, jag måste hitta den engelska motsvarigheten till det.

Jag fick mitt sjukintyg idag, det är så konstigt att se de där orden förklara hur min sinnesstämning är. Konstigt.

Fast det är välbehövligt, nu kan jag städa både i huvudet och i lägenheten. Jag som en gång i tiden var en pedant lever nu i ett kollektiv med dammråttor. Jag har med största sannolikhet städat mer på min arbetsplats än här. Tjoho.