måndag 31 augusti 2009

Utgifter

Har man dem inte så skaffar man sig dem som det så fint heter. Lade just en beställning på Adlibris som avbetalning på silver, pärlor och hantverk från Susanne och det känns lite som en piss i havet. För lagom när jag har betalt av allt så kommer jag troligen att hälsa på henne och så sitter vi där ute i verkstaden och fifflar vilket jag vet vad det kommer att göra för min plånbok.

Jag måste räkna på lite silver för egen del nu, samt en stämpel. Även om det känns lite som att det får vänta till nästa månad för jag har precis lagom för att överleva med glans resten av månaden men jag skall ju åka hemåt nästa helg också.

Det är ett härligt ekorrhjul. Jobba, jobba, jobba och sedan slösa ut dem på bensin. Varför ger jag inte bara upp och flyttar hem igen för?

Just ja. Jag trivs ju med att arbeta som guldsmed. Så var det. Och jag har ju en Patrischa här med. Och det är ju finanskris plus att alla i hela förbannade världen blir "guldsmeder" numera. SÅ var det ja.

Var kvar på jobbet till klockan sex idag och jag hoppas på en ljusning snart, det är som att det bara skall till att djävlas på måndagar så att jag mår dåligt resten av veckan.

söndag 30 augusti 2009

Spöregn, födelsedagar och blodtrycksfall

Fredagen gick som vanligt i stressens tecken, börjar bli trött på att aldrig känna att jag räcker till och att det alltid är saker som släpar efter men jag hoppas att det blir bättre kommande vecka. Det där med att sluta tidigare blev det inte av med men jag blev hotad med stryk om jag jobbade över och eftersom jag vet hur lätt jag får blåmärken så följde jag hotet och åkte från arbetet prick halv fyra.

Däremot missade jag avfarten mot Borås och fick smaka lite på rusningstrafik, jag hatar bilar. Hatar dem. Sedan började REGNET. Det stod som spön i backen och medelhastigheten för mig blev runt sjuttio vilket resulterade i att många körde om mig vilket jag struntade högaktningsfullt i eftersom jag kör en liten lätt tvålkopp som kanar lättare på vatten än andras åbäken till bilar. Detta resulterade i att jag kom hem mycket senare än beräknat samt att jag hade ont i axlarna av att jag hade panikhållit i ratten i över tio mil. Husdjur som masserar, det är grejer det.

Lördagen blev det att åka in till Marieberg för att köpa underkläder, jag åkte ifrån packningen i fredags för att jag var totalt koncentrerad på att komma ihåg mammas present. Kalsonger är inte det porrigaste jag har burit men det fick gå. Kvällen spenderades hos mamsemor och Åke för att fira både moder och lillebror som har fyllt respektive fyller. Kalorierna struntade jag i för den maten var alldeles för god för att bara ta en portion av, rödvin fanns det också vilket slutade med att jag blev alldeles lagom simmig för att sitta och fnissa samt spela Rockband med lillebroren. Större lillebror hade en kompis över och det blev kvällens underhållning, det är ett under att han fortfarande lever, huu.

Blev hemskjutsade av storasyster vid ett-snåret och vi snubblade i säng för att slockna som två ljus men jag vaknade upp ett antal timmar senare i något förvirrat tillstånd där jag kände att jag mådde illa och jag stapplade in till köket för att ta ett glas med vatten. Att jag i mitt halvsovande/illamående tillstånd sedan glömmer bort att det faktiskt finns vattenkran i köket gjorde att jag försökte ta mig till toaletten men i hallen börjar allt snurra och jag blir så desorienterad att jag krockar lite mjukt in i dörrkarmen till vardagsrummet och sedan svimmar raklång in i samma rum. Andreas vaknar av en duns och en krasch (kärleksfullt sätt att väcka någon på, eller hur?) och hittar mig på golvet i bara mässingen. Jag var upptagen av att kallsvettas och ha ont i ryggen och jag blev varsamt vallad i säng igen där jag låg och svamlade lite innan jag somnade om.

Ryggen gör fortfarande ont och jag har även ont runt skulderbladen, hade det inte varit ännu en skrattretande sak att lägga till på min skadelista? Spräcka svanskotan av blodtrycksfall mitt i natten?

Söndagen såg vi Twilight och det måste ha varit något av det uslaste jag sett på länge, jag hade inte så stora förväntningar men jag trodde åtminstone att de skulle åstadkomma något bättre än det där. Två timmar av vårt liv försvann vilket kompenserades med att spela Call of Duty innan jag motvilligt satte mig i Skrutten för att åka nedåt.

I Göteborg var det vägarbete och jag blev inslussad på helt fel väg, jag fann mig åka mot centrum när jag ville till Malmö och jag ringde halvt hysterisk till Andreas och snyftade i luren om att jag inte hade någon aning om var jag var på väg. Det blev någon sorts omväg mot Mölndal och sedan stod det Malmö på skyltarna igen. Göteborgare måste verkligen älska människor, vägbeskrivningar för utbölingar? Vad är det? Hade jag inte hittat rätt hade jag resolut dragit i handbromsen, slagit på varningsblinkers och sedan väntat på att polisen skulle komma och sedan hade de fanimig fått köra mig till Varberg.

Och nu sitter jag här i skogen igen. Blech. Men sova är skönt åtminstone. Och det var skönt att ta ur linserna efter att ha tvingats haft i dem hela helgen.

Tack för alla snälla kommentarer om mitt hår, den där korthårsångesten har tack och lov lagt sig.

torsdag 27 augusti 2009

Nyklippt


Snälla, var snälla. Jag har lite korthår-ångest. Jag är nöjd faktiskt, det är bara det där med att jag måste lära mig att snygga till det. Ångestångest.

onsdag 26 augusti 2009

I brist på annat



Nej, jag kanske skulle övertrassera mina kalorier lite? Eller dricka cola. Eller tvätta av mig sminket? Det sista först tror jag. Sminket är bättre än vad det ser ut på bilden. Jag ser däremot ut sådär och det är faktiskt helt okej, jag ser ju faktiskt ut sådär. Vi skall däremot inte prata om användbar procent av alla fotona jag tog.

Och jag undrar fortfarande var mina laddningsbara batterier är?!?

Teckningar och resultat

I morgon skall jag klippa mig och faktiskt ganska radikalt. När jag förklarade mina planer för Andreas undrade han om jag inte skulle få kort hår-panik av det men jag tror inte det. OM det blir som jag vill så kommer det bli riktigt intressant. Fast det återstår att se eftersom min frisör har slutat på stället, det börjar bli någon sorts trend, så det spörs om den nya damen kan mitt sorts hår. En del klåpare har gjort värre arbete med det än vad jag lyckas göra om jag skall snygga till det men jag tänker vara riktigt gnällig den här gången. Skall även plocka med mig en flaska färg så att jag kan färga det inför mamsemoder och lillebroderns kalas på lördag.

Spännande!

Jag har för stunden fastnat i ett anfall av hårdrock och alla deras vänner och jag älskar det. Powerwolf är en av mina nya kompisar. Namn som Catolic in the morning... satanist at night, Saint Satans day och Resurrection by erection är så bedårande att jag blir varm i hela kroppen. Samt att utseendet på dem får mig att gå i tonår, härliga tid då jag kunde gå ut och gå med Manowar. Den där höstkvällen när en vindpust kom precis på rätt ställe när jag lyssnade på Heart of steel får mig fortfarande religiös även om det är över tio år sedan nu.

Jag saknar att gå och ut gå med min freestyle, vilket påminner mig om att jag måste ladda batterierna till mp3-spelaren så att jag kan sitta och skaka i takt samt säga "Höh?" när folk pratar med mig.

Mitt senaste smycke blev riktigt rart faktiskt och jag skall skissa på kommande av samma slag, har mycket referensmaterial att gå efter så.

söndag 23 augusti 2009

Envishet lönar sig, kanske?


Genom lite snällhetsomständigheter så fick jag lägga vantarna på detta vax från Konrad Wahlström och det är väl inget dåligt vax om man använder det till rätt ändamål vilket inte är det jag försöker göra nu.

Förpackningen består av trådar i mycket böjligt och lättformat vax och jag tog ren chansning när jag gav mig på att försöka använda det så som jag har lärt mig.

Vaxmodellering i mina ögon är troligen mest likt en tandtekniker än så som guldsmeder nyttjar det, något jag har förstått nu. Eller så finns det båda sorter men det är inte många som förstår hur jag menar och jag har trott att det har varit allmän kännedom vilket det inte är. Så som jag gör är att smälta vax på ett verktyg för att sedan applicera det antingen på ett papper eller en ringstock för att få upp en form. Sedan kommer det roliga med att skrapa fram det man är ute efter och det är HÄR som detta vax faller platt.

Det jag är van vid från skoltiden heter Prepon som är ett dentalvax, däremot är jag inte sugen på att betala mer frakt än vad materialet kostar men de firmor som säljer guldsmedstillbehör är dessvärre inte kunniga inom detta område utan de säljer bara sakerna. Detta gjorde att jag fick göra en ren gissning för att se vad som händer.

Vaxet är väldigt smidigt att böja utan att det går av och jag tror att det är högkvalitativt till just detta ändamål, det är även lättsmält och mycket lätt att applicera även om det svalnar mycket långsamt. Det är även tyngre än vad jag är van vid och själva skrapningen är nästan omöjligt eftersom skrapresterna snabbt smetar sig fast vid ytan man försöker skrapa ren. Jag har nästan funnit det enklare att värma vaxkniven för att få bort överflödigt material även om jag fasar för hur jag skall få ur vikten på delarna inför gjutning. Att fräsa ur det skulle bara resultera i en väldigt smetig fräs och när jag försöker skrapa ur det så måste jag använda så mycket motstånd att jag är rädd för att deformera det jag försöker tillverka.

Just nu har jag fått nyttja någon sorts mellanväg genom att skrapa bort överflödet med en upphettad vaxkniv vilket är en kladdig historia men det går.

Jag tror att jag mot alla odds kommer att få till en vaxmodell redo för gjutning inom snar framtid även om det hade gått smidigare med Prepon men det är bara att hoppas att gjutfirman jag tänker anlita gör ett bra jobb eftersom jag inte kommer kunna gjuta av den i silikon.

Det är vid sådana här tillfällen jag saknar skolan och min lärare så att jag blir knäpp men det är samtidigt uppfriskande att stå på egna ben och klura ut hur i hela friden jag skall göra. Men det skulle däremot vara riktigt trevligt att kunna gjuta den i slunga själv istället för att skicka iväg den.

Här (om länken fungerar det vill säga) finns min öppningsbara spindelring som jag modellerade samt göt (stavar man verkligen så? Jag fick röda arga streck under när jag skrev med ett j också och det såg så hiskligt fel ut också.) och fräste ut efteråt. Jag är mycket nöjd med den, tråkigt nog är ringar sådant som är svårt att använda på arbetet, kanske är det därför som jag skissar upp mer hängsmycken?

Har klottrat och funderat lite på en sorts kollektion (jisses, vad jag hatar sådana där ord.. Jag är desiiiiigneeeeer! Jag är speeecieeeeell! BAH!) som jag skall börja rita upp ordentligt samt att jag inom snar framtid skall införskaffa silver.

Och så vill jag bara säga att jag på helgerna infinner mig i hjärndöd vilket betyder att jag måste tvinga mig till enkla saker såsom att ringa folk. Det tog mig över tre timmar att få tummen ur för att ringa mams som fyllde igår, bara det säger ju något. Däremot skall jag ringa och prata med min Suss eftersom jag är skyldig henne MASSA med böcker nu..

I alla fall. Åter till skrapandet och Star Trek-tittandet, jag tycker om att varva med sakerna.

lördag 22 augusti 2009

Anledning

Det finns en ganska stor anledning om varför kvinnan inte styr världen.

Smink och kläder. Honorna är upptagna med att göra sig vackra för hanarna och har då inte tid för sådana triviala saker som världsherravälde.

Visserligen har jag inte så mycket emot sådana eftersom en av mina vänner själv har en sådan men när jag börjar titta djupare så är det ganska läskigt hur många som håller på med sådant. Det första jag tänker är hur i hela helvetet de har tid med sådant?! Själv släpar jag mig motvilligt upp ur sängen vid sex på morgonen och lyckas oftast med att komma sent till jobbet hur jag än gör och inte är det många gånger jag funderar på om jag skall slänga färg i ansiktet.

Detta har visserligen resulterat i att jag inte är den skarpaste kniven i lådan på smink men det har även räddat min hud från att begå harakiri. Ja, ja.. Det finns rengöringspryttlar, fan och hans moster plus lite till för att ta bort allt gegg från ansiktet men eftersom jag oftast inte sminkar mig mer än till fest eller när jag får ett infall så betyder det ju även att jag somnar med sminket på mig. Det är väl inte så svårt att räkna ut hur min hud skulle må då när den är i ganska illa skick som det är av mitt arbete.

Tips och råd om rengöring behövs inte, jag har Fresh pharmacy från Lush och den fungerar någorlunda och är ungefär så mycket jag orkar lägga ner på saker som har med ansiktet att göra om de inte involverar recept från läkare.

Däremot undrar jag vad hanarna bloggar om men jag har fanimig inte riktigt ork att undersöka detta. Jag hoppas på att de tar upp viktiga saker som retro-tvspel, verktyg och annat intressant eller att de helt enkelt tar över världen.

Fanken, jag är i fel kön. Fast, jag har ju bröst. Det var DÄRFÖR jag blev hona, så var det ja...

fredag 21 augusti 2009

Kurva

Det går upp och ned, precis som det skall göra för personer. Däremot tycker jag inte om mina nedåtdalningar även om de går över om jag maniskt hakar upp mig på något. Som att böra klura ut smycken jag vill göra, eller att lyssna på bra musik om och om igen. Sådana där saker som alltid fungerar.

Men jag skrämmer mig själv ibland, inte ofta men ibland. Som när jag skulle åka "hem" och var så nära man bara kan vara att släppa ratten och se vad som händer. Men vad är det att ta upp med en läkare eller psykolog? Nej, just det. Vi har ju alla sådana saker och du gjorde ju inte det, eller hur? Det betyder att du är en frisk och normal person.

Precis. Alla har de där, jag har haft dem förut också men inte så här påtvingande och verkliga. Det var så nära, jag låg bakom en stor långtradare och jag fick koncentrera allt på att hålla händerna på ratten. Så skall det inte vara.

I måndags nådde jag väl botten för den här gången men har sakta men säkert arbetat mig upp ur brunnen. Det blev ett samtal med älskling om att jag var "förbannat trött på allt här i livet och vad fan skall man finnas till för när det bara går ut på att jobba, äta, skita och sova?!" om jag minns rätt. Och jag blir arg på att jag ens säger något för vad gör det för nytta? Jag fick frågan om jag inte skulle fortsätta med medicinen men jag undrar varför i hela friden jag skall göra det. Varför äta bort något som kanske inte ens är ett problem? Psykolog orkar jag inte ens befatta mig med och den jag hade hemma tog aldrig och började reda ut saker och ting eftersom jag skulle flytta så jag vet fortfarande ingenting om vad hon trodde.

Var det något tillfälligt? Är det något som är galet? Vad är det som är fel? Kanske är ALLA så här? Vem vet? Jag är lite nyfiken på om det ens står något i min journal men jag tvivlar. Vad jag i alla fall vet är att det antingen kommer gå över och så är allt frid och fröjd eller så brakar det käpprätt åt helvete och jag kommer inte mäkta göra något åt det förrän då.

Och ja, det här är väl inget för ett offentligt ställe men jag ger faktiskt blanka fan i det. Jag har ändå redan haft en chef som har blandat sig i vilket bara är smickrande men så fort KAN SJÄLV-anden tar tag i mig så känns allt sådant meningslöst om det skulle tas i bruk.

Det jag skulle vilja ha nu är inspiration och pengar för att göra alla de smycken jag har på lut. Jag vill göra grunder och sedan vill jag göra mallar för att kunna göra flera och sedan vill jag se vem som vill ha dem. Men jag har ingen ork knappt. Tid finns men jag använder den knappt till annat än att sova.

Folk må tycka att jag har mycket tid efter arbetet men när jag kommer hem så måste jag först ha kvalitetstid innan jag ens kan befatta mig med annat vilket bara betyder att jag vill landa. Försöker någon prata med mig i telefon då så resulterar det i en korthuggen tjurtant i änden av luren och det här kan ta några timmar innan det går över. Och självklart så kommer inspirationen när jag måste sova. Den här veckan försov jag mig över en timme bara för att jag natten innan legat och skrivit/kluddat på saker jag vill göra. Andreas gjorde undersökningar åt mig eftersom han är mer bevandrad i ämnet än vad jag är och jag vill inte göra saker och ting fel.

Nu börjar däremot tröttheten anfalla. Heh, klockan är tio på kvällen och jag funderar allvarligt på att krypa in i sängen. Det är så härligt att vara vuxen. Fast ett litet plus är att jag fick semesterlön denna månad och det, mina vänner, skall investeras i en Link på min bröstkorg!

onsdag 19 augusti 2009

"I'm SPECIAL!"

Den frasen kan jag lätt använda om mig själv med den där rätta ljusa rösten direkt tagen från en tunnhårig, gulskinnad och animerad pojke. För vem vill inte vara speciell?

Även om jag ibland kan bli chockerad över faktumet att jag snart börjar närma mig tre decennier och om det är lag på att man skall skärpa sig när detta magiska tal infinner sig så är jag ändå glad över att jag faktiskt utvecklas någorlunda i rätt riktning. Förutom det där starka behovet av att vara speciell och minnesvärd.

Innan jag började gymnasiet så upptäckte jag Manowar och älskade dem på en gång, hårdrock, våld och falsettsång i en härlig blandning spelades dag ut och dag in på mitt flickrum med gröna väggar. Jag var alltid ganska mycket efter alla andra, jag skyller allt på att jag växte upp i ett mindre samhälle utan tillgång till skivaffärer eller musikintresserat folk. I alla fall... När jag flyttade ner till Mjölby för att börja den långa vägen till mitt gesällbrev (ja, jag VILL skryta. Jag är speciell för tusan.) så träffade jag även på en hårdrocksfrände som blev riktigt förvånad över att det fanns hela två honor som tyckte om Manowar.

Det är därför jag tycker om hårdrock. Inte bara för att musiken är det bästa för alla tillfällen (jag tror nog inte att det är många grupper som INTE har gjort en mjuklåt för de där dystra stunderna) utan för att den bild vi alla har av hårdrockare är den där finniga, rangliga tonårspojken. Det betyder att jag till viss del är speciell, åtminstone kan jag inbilla mig det. Hur som helst har jag mycket god musiksmak i mitt eget tycke och det kan faktiskt inte någon ändra speciellt mycket på även om min syster använder frasen "Du lyssnar på Manowar." som en förklaring till att mina åsikter inte har någon tyngd.

Sedan att det finns en hel hög med hårdrockarhonor där ute, ptjaa... Jag undviker att tänka på det helt enkelt.

Alla har vi fobier och tvångstankar och en av mina är det där med det första intrycket. Jag fasar varenda gång inför att träffa nytt folk eftersom jag vill göra ett gott intryck och att jag vill visa hur infernaliskt bra jag egentligen är. Detta brukar oftast resultera i att jag blir extra spattig, nervös och hysterisk. Bra, Alv. Verkligen bra.

Mitt namn gör mig visserligen speciell eftersom det är så få honor som heter det i Sverige att det inte finns i statistiken utan det är jag och de äldre herrarna som delar det tjusiga namnet. De flesta känner till historian om det så jag tänker inte dra den igen, är någon nyfiken så är det bara att lämna en kommentar så kan jag ta det senare.

Hur mycket jag än önskar annorlunda så är jag fortfarande en medelmåtta som enbart nosar på saker här och var. Jag må vara guldsmed med gesällbrev men finner inga utmaningar längre eftersom min kunskapsnivå inte når längre. Jag kan faktiskt inte komma på en enda som har tyckt illa om mig utan jag verkar kunna slingra in mig överallt vilket bara betyder att jag är en tråkig kameleont som känner av folk. Ibland skulle det vara ganska uppfriskande om någon verkligen tyckte riktigt förbaskat illa om mig (och inte på det där avföringspratarstadiet honor emellan för DÄR har till och med jag fått min beskärda del) för jag vet inte hur det känns. Visserligen skulle jag troligen bryta ihop av det och upprört undra varför i hela friden någon kan hata MIG?

Har jag kommit någonstans med det här? Nej. Vilket är som vanligt alltså.

tisdag 18 augusti 2009

It sucking fucks, it fucking sucks

För att korta ner min syn på mig själv och min privata sfär. Jag kan lätt säga att livet suger och med det menar jag inte att de personer jag känner är usla utan MITT liv suger. För stunden hatar jag att vara jag och allt som hör till.

Jag vill hem, jag vill bort, jag vill sluta finnas, jag vill ingenting. Jag vill göra allt, jag orkar inte ens lyfta en fot.

Och det prepon jag trodde att jag hade kvar och som jag innerligt hoppades skulle ligga i min låda har mystiskt gått upp i rök så nu kan jag inte vaxa förrän jag har hittat ett okej vax som inte kostar 250:- i frakt.

Bajs.

måndag 17 augusti 2009

Lite inspiration, kanske

Ett mail är på väg till Konrad Wahlström för att se om jag kan få köpa prover på två olika vaxer jag är nyfiken på och en skiss är gjord på det hängsmycke jag skall göra efter ett tröjtryck. Copyright? Ja, ja... Det är bara jag som skall ha det så.

Det var längesedan jag vaxade något, senast var min spindelring, men jag hoppas det kommer gå bra även om jag inte har kunskap i hur kranium ser ut.

Det skriker på insidan av mig att vara kreativ men inspirationen lyser med sin frånvaro. Lösa idéer som jag skulle kunna omvandla till affärsidéer finns i bakhuvudet men att finna tid att sätta dem på papper är det värre med. Kanske blir det bättre om jag kan få tag på ett acceptabelt vax även om jag saknar kunskap om var man skall skicka eländena för gjutning sedan. Den där omarbetningsformeln jag hade på hur tunga saker och ting blir i silver jämfört med vaxet har jag självklart slarvat bort men det reder väl sig på ett eller annat sätt.

Jag känner mig låst i just formerna nu, jag tänker först och främst i tekniker och inte vad jag vill göra men det är väl en vanesak. Till viss del beror det på att jag väser högljutt så fort någon använder ordet design och nytänkande eftersom jag är en bakåtsträvare av stora mått med slagorden "smycken görs i ädelmetall, punkt slut!" som gör att jag inte provar på något mera.

Fast det är väl att jag inte är någon konstnärlig person, jag tror inte på konst i samband med mig men det är väl för att jag inte förstår den. Varför skulle jag använda en plastpåse och kartongsnöre för att skapa något att bära? Det finns ingen logik i det (highly illogical, som Mr Spock skulle säga) för om det inte finns något värde i materialet kommer detta betyda att det inte kommer bäras med den försiktighet som smycken ibland kräver. Jag orkar inte dividera mer i ämnet för jag kommer bara prata bort mig själv, det enda jag vet är att design och konsthantverk absolut inte är för mig. Som det där jag såg på en sida där folk säljer sina handgjorda pryttlar där en person hade tagit ur moderkortet (om det nu heter så är jag inte helt säker på) ur en Game Cube och sedan knutit ett snöre i det och kallat det halsband.

Jag kanske skulle använda min datormus som skärp, det kanske kan bli en trend?

BAH!


...ja, jag är avundsjuk på folk som kan tänka utanför ramarna och faktiskt kan göra saker istället för undertecknad som bara sitter och tjurar. BAH igen.

Den där extratiden

Hade det varit för mer än tio år sedan så hade jag använt den lilla extratiden till att skriva in adressen till Exilen för att se om någon var där som man kände. Men numera om jag får tråkigt så sitter jag och slösurfar, jag förstår porrsurfare.

söndag 16 augusti 2009

[TilT]

Det slår på något vis stopp i huvudet, ingenting fungerar och inget har någon större mening. Jag hakar upp mig på saker och ting för att slippa tänka men vet att det förr eller senare tar slut och jag måste se mig omkring.

Jag hatar det.

torsdag 13 augusti 2009

Rastlös

Det kliar i fingrarna, det kryper i kroppen, hjärnan snurrar för högvarv och för ingenting. Jag hakar upp mig på saker och sedan blir jag som tonåring på nytt för att undersöka allt på en gång för att några dagar senare bli "normal". Jag försöker hitta musik att lyssna på men faller tillbaka till en och samma grupp för att jag inte hittar något annat som faller mig i smaken. Jag försöker läsa böcker men misslyckas.

Något saknas och jag kan inte sätta fingret på vad för jag har massor med saker att fylla upp dagarna med förutom arbetet men jag kan ändå inte koncentrera mig på något i slutänden. Jag drömmer mig bort i en parallellvärld som är precis som den här fast ändå inte. Jag saknar något men vet inte vad. Något viktigt, något att rotera runt, en livsuppgift eller vad som helst.

Under dagen så satt jag däremot och klurade med något som jag tycker om, en utmaning. Jag skyller allt på min lärare som startade den dåliga ovanan när jag övade på filigran och bara tog tunnare och tunnare tråd för att han utmanade mig till det. Resultatet blev ju bra så.

Aaaanyway. Armbandet är ett sådant som man tittar på och känner att man inte vill göra något åt det, något som deras ordinarie guldsmed hade gjort och självklart så kan jag inte låta bli. Hellre att jag provar och vet att det är stört omöjligt än att bara säga nej till det (samt att jag har en förkärlek för att visa mig bättre än andra. Ja, jag är en liten människa när det kommer till sådant..) innan man har provat. Uppsågningen var lite bökig men absolut inga problem och sedan bockade jag försiktigt upp charneret, satte ihop delarna och lödde dit en liten tråd först med vekt och sedan med solsken där det inte hade flutit. Först blev det stellött men jag lyckades vicka upp det. Hurra för Alv!

Enkelspårig, och jag gillar't!

Jag hittar inget annat som känns så trevligt att lyssna på för stunden, hårdrock fungerar ALLTID.

tisdag 11 augusti 2009

För mycket tankar och för lite fungerande elektronik

Mellan de tappra men fruktlösa försöken att få igång mitt "nya" Nes så sitter jag och tittar på klipp på youtube angående detta ämne samt filosoferar alldeles för mycket.

Jag skulle kunna skriva tills jag sliter ner fingertopparna men ändå inte komma någonstans så istället så kommer jag ta med mig dem till sängs och fundera ut i tystnaden och mörkret. Det bultar nästan i huvudet emellanåt och jag vet inte hur jag skall få räta på sakerna för det är inget jag kan diskutera med någon eftersom det inte skulle kunna uppfattas på rätt sätt eller göra någon nytta eftersom det inte är något som går att lösa.

torsdag 6 augusti 2009

Festival med nästan-förhinder

Sjuhäradsfestivalen skall vara glada över att det kommer zombier i år för så mycket motarbetande det har varit skulle imponera alla motståndsgrupper världen över.

Det lutar åt att jag troligen inte kommer att komma ner förrän på måndag för att få ordning på bilen också. Meh.

Lille Skrutt har blivit misshandlad!

Vi knatade glatt ned till Skrutten för en stund sedan för att åka till Marieberg och vad möter oss. En sönderslagen ruta samt en stulen stereo. Yay. Jag skall börja jobba på måndag. Woo. Samt åka ned till Ulricehamn i morgon. DubbelYay.

Så nu följer en liten ramsa, hoppa över för de som inte vill läsa fula ord.


Förbannade djävla kukhuvuden till kumladjävlar att våldföra sig på min bil! Jag hoppas att tarmarna skrumpnar på er så att ni skiter ut dem samt att den som ni försöker sälja min stereo till kommer att misshandla er svårt för att den är så pass gammal och skraltig att det var mer värde i bilrutan än stereon. Förbannadehelvetesförbannadedjävlakukdjävlarsdjävlarfittapestochpinaochfanochhansmosterochmåderasskrotummöglasamtbliboförfågelspindlarhelvete!


Skadorna/förlusterna som jag har märkt hittills:

Stereon, uppenbarligen
En bunt med skivor varav en faktiskt var en riktig köpt skiva medan resten bara var jädrigt bra skivor.
Försök till att tjuvkoppla Skrutten som troligen misslyckades. Locket för säkringarna var avslitet så det återstår att se om jag kan starta den. Faktiskt så har de försökt att stjäla den förut när storasyster hade den men de misslyckades då med även om ratten behövdes bytas ut.

Så, nu skall jag bara vänta och se om Andreas hör av sig.

Dumma Kumladjävlar. Jag skulle även kunna säga något extremt rasistiskt här men jag tror faktiskt dessvärre att jag skulle ha rätt om jag kläcker något sådant. Det finns ett antal rötägg här i krokarna.

Och de har stulat mina Sabaton-skivor!!

Slut på det roliga

Ja, jomenvisst.

Så var det snart slut på semestern. Dumma Sjuhärads som är tvungen att vara sista helgen, annars kunde jag ju ha åkt upp igen efteråt.

Allt det jag skulle ha hunnit med? Nej, inte riktigt. Det känns lite som att det enda jag lyckats åstadkomma är att ha skruvat isär handkontroller samt blivit tjock plus fått än mer hemlängtan. Vad finns det ute för annonser? Något tysk/svenskt företag som verkar handla med guld samt något eländigt auktionsblä i Stockholm.

Meh.

Det blir bra när jag väl kommer hem men det är faktiskt konstigt att även om jag snart har varit tre veckor från större delen av mitt bohag så lyckades jag att packa rätt så jag har inte saknat något nämnvärt. Jag har känt mig som hemma här.

Min vänstra vrist har startat en personlig vendetta mot mig som kulminerade i morse med att jag fick ta mig till toaletten stapplandes med stöd mot väggar och möbler. Återstår att se hur den kommer bli av att snubbla runt som zombie i två dagar för att sedan åka bil nedåt. Motviljan är lika stor som vanligt men självklart slår det tråkiga förnuftet in om att jag måste även om jag hoppas på att fotdjäveln har trillat av och ligger bredvid sängen tills imorgon vilket betyder ett mindre uppskov.

I morgon blir det en sista snutt hos mamma och sedan bär det av mot Ulricehamn på fredag. Ja, ja. Vad är väl ett guldsmedsjobb i Nerike. Troligen alldeles osynligt.

Gnällspik? Absolut. Folk skulle bara veta vad det är för tankar som snurrar runt i huvudet nu, sådana som jag faktiskt kommer hålla för mig själv.

tisdag 4 augusti 2009

Stillestånd

Jag har hamnat i lite av en återvändsgränd som kommer bli intressant att leta sig ut ur när det gäller mitt yrke. Utvecklingen har stannat till och just nu känns det som om det enda sättet jag har att lära mig mer på är att lusläsa Handboken för kurser finns det inte.

Visst, det finns konstfack och andra kurser som har inriktning på smycken men, nej. Förlåt mig men jag vill inte lära mig att blanda plast och silver. Jag VILL INTE virka ett armband med garn, sätta skruvar i det och kalla det konsthantverk.

Konsthantverk är till viss del i mina ögon ett väldigt smutsigt namn men troligen är det bara jag som är inskränkt för jag vill inte gå något där jag får lära mig att nyttja nya material när det jag vill göra är att utveckla mer inom det jag kan använda. Bläddrade lite i en konsthantverkstidning på biblioteket idag och började snabbt muttra när någon sade sig nyttja "guldsmedstekniker" för att arbeta i plast. Det första jag ville vråla ut var att man inte kan smälta plast, det kan man med guld och silver (även om silver oftast behöver lite mer fancypancy-procedurer för att slippa alla porerna).

Ja, jag vet. Jag ÄR inskränkt och jag irriterar mig visserligen på det ibland men jag vill inte lära mig sådant. Det finns massor med häftiga konstsaker där ute men jag vill inte vara en av dem, jag ser inte ner på alla konsthantverkare utan bara en viss sort vilket jag inte orkar gå in på nu.

För jag behöver utmaningar, nu. Jag tänker tillbaka på det jag har gjort och jag jämför dem nästintill med byggsatser i lego. Andreas började prata om en ring och om jag har förstått den rätt så är den inte speciellt svår att göra, lite klurig kanske men inte mer. Eller är jag bara dryg? Han gav mig även en påminnelse om att jag hade svurit över silverkedjan jag gjorde till hans halsband men den var inte svår utan bara knölig på grund av annan gas/gasmunstycke.

Så, stillestånd.

måndag 3 augusti 2009

Vit flagg

Jag tror att jag till viss del bara har gett upp och accepterat saker och ting. När husdjuret (jag använder den termen på ett kärleksfullt sätt) säger att han inte vill att jag skall åka så håller jag med men den praktiska delen av mig tar över. Jag kan inte tänka med känslorna där längre utan jag vet att jag måste åka ner igen för att arbeta och få ihop pengar för att kunna finnas till överhuvudtaget.

Härligt. Barnet har lämnat mig. Jag har förvandlats till en robot för att jag måste och för att jag troligen inte skulle orka med på något annat vis. I lördags var vi hos farbror och hans sambo för att fira födelsedag och jag fick alla runt bordet att skratta. Jag kände mig hemma, jag kände mig rotad och trygg. På andra sidan skogen finns barndomshemmet och jag behöver bara titta på träden för att bli lugn.

Numera går det däremot inte att leva i fantasier, något roboten i mig har kommit på för länge, länge sedan. Jag gnisslar runt med kugghjul och lager med ett läckande spår av olja bakom mig och det är inget jag kan göra åt det.

Absolut ingenting.

söndag 2 augusti 2009

Små lamm

Jag är ingen religiös person men visst sitter jag och funderar emellanåt över ämnet även om jag inte finner något behov av sådan utövning. Religion och en "gud" är något som jag trodde skall finnas som ett stöd, något att falla tillbaka till precis som en tröstande förälders famn även om denna är mer luddig och svårare att ta på det vill säga.

Den skall vara ett komplement till vardagen, något som fyller ut det som saknas hos vissa och vara en del av bakgrunden. Inget som skall ta över, forma om, tvinga oss till val enkom för att blidka något med skägg.

Inget som jag känner behov av och jag är lycklig över det faktumet.