torsdag 30 juli 2009

Den lille elektrikern

Idag har jag lekt prylfixare och faktiskt lyckats någorlunda med det också. Biltema besöktes där jag botaniserade bland finmekanikskruvmejslar och köpte mig ett intressant litet set samt lite andra godsaker. Jag kände mig riktigt världsvan för en gångs skull för vanligtvis brukar jag bara gå runt där och tycka "Ooooh.. SHINY!" om saker och ting när jag inte själv skall ha något.

Isopropylalkohol införskaffades igår och kvällen har gått åt till städning. Kanske inte sådan där välbehövd städning utav hemmet utan topsrengöring av nintendo åttabitarskassetter. När mitt nya NES kommer så skall den rackaren skruvas isär och jag kommer njuta av att pilla runt i den. När jag väl kommer igång så brukar det även betyda att jag har mycket svårt att sluta vilket resulterade i att jag började skruva upp en Sega Master System-kontroll för att topsa runt i den vilket förbättrade den avsevärt. Jag har mina ljusa stunder, jag vet.

Efter den blev det att försöka mig på classickontrollen till Wii som uppenbarligen har fått någon mystisk vätska på sig, vem det är som har gjort det däremot förtäljer inte historien. Ett antal decenniers skillnad i de två kontrollerna var det, mycket mer skruvar, kretskort och annat som jag var rädd att förstöra plus denna mystiska bruna vätska som hade letat sig in överallt i den. Faktiskt så verkade det inte vara cola för det var inte så kladdigt samt att det var väldigt lätt att skölja bort med ljummet vatten. Nyfiken som jag var så satte jag tungspetsen mot den (mmm.. handsvett, hudavlagringar PLUS mystisk brun vätska!) och det smakade salt vilket bara fick mig att tänka på soja som har liknande egenskaper när man skall städa ur det ur kylskåpet.

Vem det är som tyckte att det skulle vara gott med soja på en handkontroll vet vi som sagt inte men resultatet efter mitt skruvande blev en mycket glad och ren handkontroll som nu kan nyttjas till att spela Megaman 9 med igen. Mega Drivekontrollen fick sig även en dust och mitt dagsverke är över efter lite pysslande i den pryllåda som inskaffades för modiga 23 kronor. Ett fack för tops, ett fack för att kunna stoppa ner en resestorleksflaska av isopropylalkoholen och de skruvmejslar som jag lyckligt har skaffat. En triwing visade sig vara väl investerade pengar för nintendokontrollen och den visade sig även vara lite magnetiskt vilket är mycket bra för de där små skruvarna.

Nu är det bara att sukta efter game biten som bör komma snart och sedan är mitt lilla rescuekit färdigt så när på lite wd40. Är jag manisk? Absolut! Är det roligt? Oooh, ja!

För den som blir lite sugen så finns det en riktigt intressant tjugokronors-mejsel på biltema som försöker efterlikna en penna med mycket bra storlek på krysset. Finmekaniksmejslarna kostade inte över femtiolappen och verkar vara hyfsade. Även om jag är tämligen gröngöling på skruva sär och laga-fronten så är det rackarns roligt. Ser fram emot att mixtra med min game boy sedan.

Andra köper skor, smink och sådant där. Vad gör jag? Köper gamla tvspel med mål att skruva sönder dem...

onsdag 29 juli 2009

Lite tid över även

5 saker jag har i mitt kylskåp, något jag bara kan gissa mig till för stunden. Däremot kommer tre veckor gamla sopor att möta mig vid dörren.

*Vitlöksklyftor som troligen skjutit skott rejält nu
*Santa Marias Pepparsås
*Sagosaft
*Margarin
*Sojasås


5 saker jag har i min frys:

*Broccolimix, jag har troligen stavat fel även.
*En påse smoothiefrukt, något jag enbart köpte på grund av extrapris.
*Pangasiusfilé
*Sommargrönsaker
*Pangasiusfilé, jag har två påsar.

5 saker jag har i min extremt glamourösa gameboy-väska:

*En liten börs för blandat bös med Pucca på.
*En almanacka
*Plånbok
*Bläckpenna
*Bilnyckel, allt som oftast.

5 saker jag har i min garderob:

*Skor
*En lackjacka
*Plastsabel
*Fem paraplyer
*Drakborgen

5 saker jag har i mitt badrumskåp: även här måste ja gå å kolla....

*Lush-tvålar
*Ansiktskräm som jag glömmer använda
*Ögonskuggor
*Parfym
*Tops


Utmanar? Naaah, det bestäms av de som vill.

Blod och vatten

De senaste dagarna har varit intensiva och grov ångest över att semestern är slut börjar infinna sig. Visserligen är det inte som att jag åker ner till ett tomrum för där finns det också väldigt bra varelser. Bara det att intensivt umgänge tonar ut i intensivt jobbig avgiftning och halsen knyter sig över att det kommer kunna dröja länge och väl innan jag träffar alla igen när det väl är dags att förflytta sig till de sydliga breddgraderna.

Fast visst är jag glad, hellre att sakna allihopa och veta att jag är saknad tillbaka än att bara känna ett stort tomrum överallt. Samt att jag faktiskt tror att jag aldrig har haft en sådan här stor mängd med vänner någonsin. Min överraskningsfest som ordnades förra våren av bästaste Mossa får mig fortfarande alldeles gråtfärdig för även om jag vet alla orsaker till varför jag är så falla-ner-på-knä-och-dyrka-bra så är det fortfarande en liten tanke som undrar varför i hela friden varför.

I går var det ett antal mils felkörning för att titta på huset där pappa växte upp som avrundades med att jag och älskling åkte till Askersund där vi köpte grillat kött som avnjöts på parkbänk vid en fontän i centrum. Ett enormt plus i kanten över att jag åkte runt i en helt ny stad för mig bakom ratten utan att fräsa en enda gång. Sedan avslutades färden i Örebro till en lägenhet som inställer sig för flytt där en katt packades i påse, allmänt prat och te intogs.

Idag blev det dags för en tur på egen hand till Karlskoga, jag är återigen förvånad över hur bra det gick med att hitta, där jag hälsade på Johan, lyfte på Penny (tjock!tjock!MED KJOL!!!), diskuterade film under muffinsinmundigande och spelade Battleship på en Nes. Efter det bar det av till Örebro igen för att mumsa pizza med favoritLars med spelande av Lego Indy, pratade om KoTR och mycket annat.

För några dagar sedan var jag även förbi hos min Marie där timmarna bara flög iväg, min klocka som piper en gång varje timme verkade pipa minst tre gångar varje timme, så snabbt går det. En rask promenad i duggande sommarregn, högtidligt drickande av tjeckiskt kola-te, barktäckning i trädgården och under tiden oändligt pratande.

Jag känner så många fantastiska människor så jag önskar att jag kunde stanna tiden för att hinna med alla, det är helt underbart. Hade jag råd (och tid) skulle jag inreda mina golv med hollywood-stjärnor för var och varenda varelse jag samlar på men detta skulle nog innebära att jag behöver flytta till ett större hem.

Den där gröna färgen

Jag känner mig så där... halvdan. Det är ett bra ord. Som om jag är halvfärdig på allt jag är, som om en konstnär har kommit halvvägs på en tavla och sedan bara gett upp. Allt jag kan känns som om jag bara kan lite på och jag önskar att jag hade en hjärna som kunde ta upp allt jag vill kunna.

Jag sitter och tittar på klippen på youtube och önskar att jag kunde allt som behövs. Jag vill kunna konstiga saker om obskyra tv-spel men det känns som om jag fuskar. Jag har lite böcker som jag har inhandlat men de är felaktiga i fakta men det är bättre än inget, däremot har jag inte hunnit läsa i dem, som många andra saker i min hylla.

Kanske kommer det kännas bättre efter att min alldeles egna NES kommer hem (om den nu hinner komma innan jag åker "hem" igen) då jag kan ge mig in i mina försök att skrubba och rengöra. Mina försök med att återställa de dåliga skärmarna på mina gameboy gör att jag nästan studsar upp och ned av förväntan även om jag inte kan ett piss om det.

För även om tv-spel är något jag verkligen tycker om så känner jag mig sådär förbannat tjejig. Jag är inte bra på shooters, jag är inte bra på något. Fan, jag har inte ens klarat Super Mario Bros utan bara tvåan som inte ens är ett äkta Mario-spel. Även om jag älskar Zelda-serien så är jag sådär fånigt slätstruken att jag faktiskt tycker om alla spel (förutom cdi, någonstans går faktiskt min gräns också) istället för att klaga över att tvåan inte är ett riktigt zelda-spel och jag tycker faktiskt om grafiken i Wind Waker.

Och har jag klarat några av Zelda-spelen? Tre. A link to the past hade jag aldrig klarat om inte en bekant lyckats ta sig förbi ett rum med fallande golvplattor.

Faktiskt, när jag tänker på det så är det inte många spel jag har klarat av förutom sådana som hardcore-världen anser vara löjligt enkla. Super Paper Mario, Paper Mario - The thousand year door, Wind Waker, A link to the past, Minish cap, Mario 2 (Doki Doki Panic, egentligen då även om det inte är den riktiga versionen jag har klarat av. Försöker jag skryta med den futtiga kunskap jag har? ABSOLUT!)och sedan kan jag faktiskt inte komma på fler.

Är det pinsamt? Ja.

måndag 27 juli 2009

En flykt till åtta bitar

Nu är det bara att vänta på vinnarmailet, sätta över pengar och sedan är jag lycklig ägare till ett NES som skall få hålla mig sällskap i Halland. Ja, jag och min syster har visserligen en sådan enhet tillsammans men jag vill ha en som är mer åt slit och släng-hållet eftersom vår lilla älskling har tagit stryk av tidigare flyttar. Jag längtar efter min kompis redan, samt att jag i framtiden skall skaffa mig en nytillverkad enhet som klarar av att spela både åtta- och sextonbitars spel i både PAL och NTSC vilket kommer bli trevligt. Ett plus är att en av säljarna faktiskt finns i Varberg vilket kommer underlätta rejält. Visst, jag är lite fånig men den röda och svarta är mycket snyggare och vem vet, de kanske har billigare pris om man kommer och hämtar den.

I veckan skall det snurras runt och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna med allt, ingen bör ta illa upp om jag inte hör av mig men jag klarar inte riktigt av för mycket överbelastning.

söndag 26 juli 2009

Meh

Semester och allt vad det innebär förutom en liten nackdel.

Jag är tjockare än någonsin. Meh.

måndag 13 juli 2009

Twilight

Klockan är snart 02:00 och skulden säger åt mig att jag borde sova, att jag MÅSTE sova, men jag kan inte. Jag är klarvaken, på helspänn, tystnaden äter sig in i mitt huvud och ögonlocken verkar ha fastnat i ett läge. Precis som om de har glömt bort hur man blinkar.

Jag borde sova, släcka lampan och blunda om det nu betyder att jag stirrar ut i mörkret så får det vara så.

Ändå kan jag inte. Boken kallar mig, lockar mig med all den mystik som jag suktar efter nu. Det är som att bli tretton igen, då jag drömde mig bort bland vampyrer och pojkband i en salig röra (ja, jag har skrivit en fanfic innehållande Mark Owen, vampyrer och mig. Nog sagt) som lämnade mig tom efteråt.

Det är det farliga med drömmar, de lämnar en naken, slängd åt sidan som en trasdocka eller som ett våldtäktsoffer med blåmärken och sädesvätska mellan låren. Jag tycker egentligen inte om drömmar för de visar bara hur tråkig vardagen är där varelserna vi inte ser envisas med att fortsätta vara osynliga för mig. Det var som när jag läste Mörkrets tjänare av Holly Black där vardagen blandas med den verklighet som är stängd för mig.

Jag älskar sådana berättelser men samtidigt skyr jag dem eftersom de gör saker så påtagliga. På samma sätt som jag inte tycker om att höra om mord som skett i Sverige eftersom det bryter oskulden på mitt land, en oskuld som är förstörd för länge sedan förvisso.

Ändå så dyker jag in i dem, slukar dem, glömmer bort att andas och flyger med. Jag borde sluta, det är en drog som bara kommer lämna mig vrålande efter mer och hatande världen än mer för att den döljer sig för mig.

Men om jag läser lite till, bara några sidor till, då kanske det släpper. Bara lite till innan verkligheten lossnar.

lördag 11 juli 2009

221 kalorier senare


Fånigaste överskriften någonsin men så mycket brände jag enligt viktklubb.se för en och en halv timme städning av hela "hemmet". Jag har skrubbat järngegga från handfatet intill förbannelse, stått med huvudet nere i toastolen för att göra den så ren som möjligt, dammsugit (även förstört en liten worry angel i glas jag fick av mamma, inte planerat), torkat golv, restat mattor, bäddat rent... Jag har disken kvar men den tänker jag antingen ta lite senare alternativt i morgon för jag har fanimig varit ambitiös för tre år framöver.

Jag brukar tycka om att städa och få ordning men här avskyr jag det, ingenstans att rensa undan saker och så barnaljud från grannen till råga på allt. För att kontra det så blev det spotify och Sabaton på högsta volym, inget är så bra att städa till som power metal. Såg även till att öppna på vid gavel överallt för att vädra förvisso men även för att störa så mycket som möjligt. Nej, jag tycker inte om grannar, särskilt inte det där smällande skrattet som är precis lika irriterande som att dra naglarna mot en griffeltavla. Usch!

Så nu sitter jag med en välförtjänt piggelin i mungipan och snart blir det dags att göra mig ren, vill inte hoppa in än utifall jag tog slut på varmvattnet.

fredag 10 juli 2009

En mumie skulle vara piggare än Alv nu


Tolv timmar på jobbet och dessa fyllda utav strulande reparationer, försvunna påsar och Sabaton för att jämna ut mitt humör lite. Fyrflätade kedjor, dessa skulle jag kunna göra väldigt intressanta saker med i kombination med den som släppte in dem i sortimentet, en målande beskrivning gjordes under dagen med ett antal fula ord som krydda.

Jag tycker inte om de där orden som ringer i bakhuvudet emellanåt. "Vi är inte guldsmeder, vi är reparatörer." Först känner jag mig billig och förnedrad över att tänka mig som en reparatör men det är ju faktiskt inte fy skam egentligen. Att kunna pussla ihop något demolerat tills det ser ut som ett bärbart smycke igen är tillfredsställande, tråkigt nog kommer inte sådana saker speciellt ofta utan det är storleksändringar, löda tunna kedjor, storleksändringar, löda kedjor. Då är det helt plötsligt jätteskojsigt att ta sig an en överkörd ring för att försöka få den i form.

Envishet är något som behövs av en guldsmed och den egenskapen har jag mängder av. Under mitt dryga år av arbete här nere på värstkusten så har jag lämnat ifrån mig ett smycke som jag verkligen inte vågade på mig, allt annat har jag suttit och gnisslat över och frågat om det har behövts. Det jag lämnade ifrån mig var så tunt och läskigt att jag knappt vågade tänka acetylengas och titta på det samtidigt samt att en arbetskamrat nästan ryckte det ur händerna på mig för att ge det ett försök. Resultatet blev jättebra även om det var de klassiska ursäkterna om "klumpar här, lite snett där.." som verkar höra till.

Jag längtar efter att få göra saker från grunden men samtidigt så är det inte tillräckligt med utmaning med den lilla kunskap jag har. Utbildningen har låst mig till viss del och jag önskar att jag kunde tänka mer tredimensionellt än vad jag gör. De saker jag har tillverkat hittills känns platta och som något man kan tillverka på en silverkurs efter en halv dag. Även om jag tycker om dem så känns det lite som att bli berömd över att ha trätt stora plastpärlor på en nylontråd eller liknande.

Men, jag är väl "bara" en reparatör. Kanske är det därför.

Igår svängde jag ihop en väska på sisådär två timmar och jag är riktigt nöjd med resultatet när jag lägger in ett telefonsamtal hela tiden som jag var mer aktiv i än sömnaden. Väskan (som syns på bilden, jag tänker inte ens bemöda mig att förklara vad det är.) har den obligatoriska innerfickan som är av en modell jag troligen skulle kunna sy i sömnen och den är tjusigt röd mot det svarta fodret. Sy är jag också sådär halvdan på även om jag kan klippa och klistra ihop både det ena och det andra. Ett klädesplagg drar jag mig för att påbörja utan kära mors hjälp medan väskor är något jag kan göra om jag har tråkigt. En knallorange historia jag sydde för ett par år sedan satt jag och pysslade med under tiden jag tittade på Gilmore Girls och det är en härlig terapi. Mitt väskbälte har jag förvisso inte använt mer än en handfull gånger men det är fint ändå, även om en viss person jag känner till slog ner på en av de saker som är som en vagel i ögat på väskan. Mummel.

Aaaaanyway... Jag skall nog sova nu, eller uppsöka sängen med mitt DS i högsta hugg åtminstone.

torsdag 9 juli 2009

Infall

Jag har just sytt färdigt en gameboyväska som jag började med vid tio-snåret. Spontanitet är härligt men nu skall jag sova.

Liten rättelse

Eftersom jag själv aldrig tittar upp kommentarer som jag har gjort i andras skriverier så orkar jag inte svara där nere eftersom jag inte vet att det går fram och jag måste ju faktiskt förklara mig.

Nordman är ett band som det påpekades men jag orkade inte skriva Håkan Hemlin eftersom inte lika många kanske skulle förstå samt att det är fler än jag som har gjort den lata saken. ;)

onsdag 8 juli 2009

Lista

I helgen skall jag tvätta, städa ur råtthålet (det är väldigt trevligt att ha en bra ursäkt till att inte städa, tatueringen fick ta den smällen den här gången) och fundera på hur jag skall få plats med packning i väskan. Måste även ta med i beräkningarna att det är sjuhäradsfestivalen sista helgen vilket betyder liggunderlag och annat elände som jag inte är riktigt säker på var jag har allt. Lite tråkigt att den är i slutet av veckan vilket betyder att jag "förlorar" några dagar där uppe med Andreas, helt plötsligt känns tre veckor idiotiskt lite och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna med allt. Ska undvika runtflängande så mycket det går eftersom det handlar om nedvarvning.

Är trött på mycket i det här huset men mest är jag trött på vattnet faktiskt för sakta men säkert förstör det mina tillhörigheter, jag väntar bara på att se hur kläderna missfärgas också och DÅ blir jag skogstokig. Mina fina bestick med neongröna plasthandtag har blivit missfärgade av att vatten har runnit ner i handtagen efter diskning, något som de har tålt med vattnet i Kumla. Kopparna blir hysteriskt missfärgade så att det ser ut som att jag aldrig sköljer ur te eller kaffe ur dem utan bara låter det torka in vilket jag faktiskt inte gör alla gånger. Skålarna börjar bli gråa under de fina pastellfärgerna och den servisen som jag tycker så mycket om. Jag funderar allvarligt på att köpa den jag har haft ögonen på senaste tiden på Ge-Kås men det som håller mig tillbaka är att det är stengods. Huu.

I alla fall. Hemlängtan är svår för stunden men jag har lärt mig att ha den i bakhuvudet även om det blir utbrott av att gråta i telefonen då och då fast jag är nog mest arg på mig själv. Arg över att ha satt mig i en sådan här situation och sedan bli förvånad över att jag har hemlängtan. Eller, förvånad är fel ord men jag trodde inte det skulle vara så illa mellan varven. Det är väl mer hopplösheten över att jag inte vet vad jag skall göra sedan. Vad händer när alla försvinner därifrån och jag måste hitta ett nytt jobb? På något vis känns det ganska otänkbart att arbeta med något annat nu för jag trivs verkligen. Särskilt nu när vi håller på att styra om hur vi arbetar med butikerna så att man skall slippa stressfaktorerna och jag tror att jag börjar få ordning på det nya.

Men jag vet inte. Upptäckte även att jag hade missat ett ord i en tidigare kveruleringstirad här men jag tror faktiskt att jag gjorde mig förstådd ändå. Det försvann ett inte vilket vred till innebörden på hela meningen, inte vill jag sitta och vara sjukskriven inte. Men, men. Nog om det, var var jag?

Jag är väldigt glad över att ha snubblat in i Animal Crossing Wild World igen, att ligga och fånga insekter varje kväll (det är insektssäsong och snart kan Tom Nook bygga ut mitt hus! Woo!) där skärmarna är det enda som lyser upp i rummet. Tystnaden förutom den muzak-liknande musiken som är i bakgrunden och det där smygandet om jag hör en tarantel eller skorpion i buskarna. Den dagen jag inte har tid för spel så kommer jag behöva ett nackskott.

Annars är det intet nytt under bokträden, förutom att jag är folkilsk mot min granne och aldrig tycks ha tid till något. Jag är urusel på att ringa till folk och skäms varenda gång någon annan ringer först återigen. Vägen går åt båda hållen men nu verkar det faktiskt vara ganska enkelriktat för jag är pinsamt usel. Det är väl ett sätt för mig att inte stressa upp mig totalt, jag glömmer bort alla de där små-måstena som faktiskt är en del av att hålla kvar vännerna. Inget illa ment, det är jag som är senil.

Skulpterade mig en shoggoth igår i den underbara pappersleran som finns på Panduro, eller silkis som den här versionen hette. Den stoltserar med tentakler, två ögon varav ett är på en tentakel och en mun med tänder som nu ligger och torkar på min soffkista. Jag gissar på att det kommer ta större delen av veckan innan den är genomtorr och sedan så blir det att smeta färg över hela mig samt förhoppningsvis på rätt delar av shoggothen.

Uppenbarligen så har jag funnit ett nytt sätt att ta hand om det här bloggandet (usch, jag hatar verkligen att blanda god svenska med ful slang) genom att skriva idiotiskt långa saker. Då skall ni helt enkelt vara glada för att jag bara uppdaterar sporadiskt.

lördag 4 juli 2009

IX

Så många Piggelin har jag ätit idag, hittills. Till viss del för att det är varmt och till viss del nu på slutet för att jag är så förbannat uttråkad att jag äter dem för att de är goda och inte har så mycket kalorier i sig att jag spräcker dagens räkning.

Jag skulle egentligen ha städat idag men det blev inte så, dels vill jag inte utsätta tatueringen för påfrestningar och dels så har grannen sina barn här. Jag tycker inte om att gå utanför när det är barn i närheten. Usch.

Så nu skall jag fånga insekter i Dunwich.

Tatuering, capuccino och massor med pratande


Att få en bra bild på sin egen svank är något som inte är det lättaste. I alla fall så fick jag äntligen mina stämplar efter en extra månads väntan pga tatuerarens förkylning första juni. Jag stressade runt som en mindre virvelvind på jobbet och hann inte med det jag trodde eftersom telefonen ringde hela tiden så nervositet fanns det inte plats för. Någon minut i tre susade jag in på Hair of the dog och fick vänta några minuter eftersom det stod någon velig hona och tog upp tatuerarens tid men vid sisådär kvart över tre började vi och tjugo i fem var det färdigt. Första stråket hon gjorde på sidan kittlade mest men sedan började det kännas lite mer. Det går inte att säga att det gör ont faktiskt, det känns mest bara. Däremot så började kroppen säga ifrån efter någon kvart och jag började kallsvettas så det stod härliga till vilket inte hjälpte med vatten utan jag fick lägga mig ner på en brits med hål för ansiktet.

Skarabén är även tillsnyggad och den ser nu ut som en skarabé istället för en gnuggis även om tatueraren skrattade och sade att hon tyckte den var söt för det ser ut som om den är gjord i det forna Egypten. Och det var inte menat på något elakt sätt, hon sade det med ett leende. Jag är ruskigt nöjd och inte så mycket fattigare som jag hade räknat med och jag skall även boka en tid i höst för min Link jag skall ha på bröstet.

Efter det bar det av till en minigolfbana där arbetskamraterna spelade och nästan var färdiga med spelet för att sedan knata iväg till ett uteställe och äta. Synden slog till och jag tog en nachostallrik och norpade även åt mig Nordmans autograf i min almanacka innan jag åkte hem med Patricia till hennes lägenhet där vi satt och pimplade kaffe på balkongen till elva på kvällen.

Tatueringen var lite seg i morse, känns lite som när man har skrapat upp sig på gympasalsgolv, men det blir nog värre imorgon när jag inte kommer sova med plasten på. Idag skall jag nog inte göra många knop utan bara springa runt i Dunwich och jaga insekter, fiska och prata med mina grannar.