tisdag 30 juni 2009

Förlorat!

Jag saknar hittills:
En plastmapp med vit bakgrund med massor med fina monster på, har verkligen ingen aning om var den är.
Helosan, jag köpte en tub inför förra försöket och jag vill inte köpa en tub till men jag måste väl helt enkelt göra det eftersom jag inte hittar denna. Helvete.
Laddare till Gameboy Advance, det står klart och tydligt Gameboy Advance på den och den låg förut i min nintendohylla. Men nu? PoFF! Borta! GAH!

Jag måste verkligen städa, sådär monsterstorstäda och riva runt överallt men jag vill inte för jag kommer inte kunna få det perfekt ordnat ändå. Jag saknar förvaringsutrymme, garderober, vad som helst! Nu staplar jag saker på hög på befintliga andra möbler och min så kallade bokhylla drunkar snart i allehanda pryttel, för att inte tala om byrån i hallen.. Geesh.. Mitt datorbord? Japp, översållat. Pallen bredvid? Berg av skrivböcker och block. Gungstolen? Jajjemän! Byrån i sovrummet? Faktiskt så ser jag lite yta på den efter att jag nyligen har knosat in en del i ett av mellanrummen på min "bokhylla".

Det är enormt frustrerande och det är kanske en av orsakerna till att jag inte får ork att städa, åtminstone kan jag inbilla mig det så länge men jag tror faktiskt det. Vanligtvis brukar en storstädning innebära att jag rensar bort allt bös jag har framme och stoppar tillbaka det till de platser det skall vara på. Här får jag stapla det finare istället och låta det stå kvar i kassar på golvet. Förrådet vågar jag inte ställa ut något i, jag fasar för att kika ut och se vad som har hänt med min lajvsäck som står där. Huu. Väggarna är gjorda av något pappersfiberaktigt och jag tror inte att de kommer klara av något tyngre i stil med hyllor om jag inte borrar igenom hela vägen och spänner med en bult på utsidan av huset så där fick jag tji. De tre lådor jag har under sängen? Fulla.

Det är kanske också en anledning till att tvätten hänger framme så länge även om det var veckor sedan jag tvättade den, för att jag gruvar mig för att försöka få plats med fanstyget. Nej, jag får väl göra ett försök att plocka undan nu. Det är ju faktiskt lite som Tetris.

Tiden börjar rinna ut

Tittade på kalendern och kom faktiskt fram till att augusti börjar närma sig så nu får det vara nog med slarvandet, uppgången och allt den har med sig. Det skall bli underbart när hösten kommer vilket betyder höstschema på träningen och jag slipper att endast ha ett träningspass i veckan för det där med att gå ut och gå? Nej, jag har inte hittat en bra runda än förutom en som betyder att jag först måste gå till en plats och sedan gå runt och det tar för mycket tid. Då saknar jag Östansjö och Bäcksjön allra mest där man kunde gå runt, runt, runt samtidigt som man pratade om allt mellan himmel och jord. Yvonne, jag tänker på dig här och jag hoppas att vi kan ha tid till det under semestern.

Ja, semestern... Den ligger som en hägring ett par veckor framåt i tiden och jag vet att den dessvärre kommer gå löjligt fort. På samma sätt som det här året har gått i den farten, var tog det vägen? Jag blir nedstämd av att tänka på hur snabbt tiden flyger och börjar då undra hur länge jag kommer att vara kvar i de sydliga breddgraderna, hur lång tid det tar innan jag kan hitta ett mål i livet och faktiskt landa på riktigt. Jag saknar hemma men ändå vill jag inte hem eftersom jag inte vet vad jag skall göra där så kluvenheten är enorm.

I går satt jag på tröskeln till min uteplats, tittade på ogräset som sticker upp mellan gruset och njöt av det grönskimrande ljuset som bryts mellan bokträdens löv. Ändå är jag inte hemma. Hem säger jag bara för att det heter så och det går snabbt att säga att jag skall åka hem efter arbetet istället för att säga att jag skall åka hem till det hus som min säng råkar stå i för stunden. Tänk att bara kunna hitta det där ultimata stället där allt bara faller på plats och friden infinner sig men jag kan inte längre drömma om sådana saker eftersom verklighetens måsten har tagit sig in överallt.

Verklighet. Ett ord jag verkligen (ha ha) inte tycker om. Egentligen så kan det stå för något bra men nu betyder det bara måsten, räkningar, avstånd, ensamhet, måsten, måsten, måsten. På något idiotiskt sätt finner jag mig längta tillbaka till förra våren och jag vet verkligen (ha ha igen) varför. Vad är det att längta till? Långa tomma dagar där jag sov till sena eftermiddagen och tittade på tv-serier tills solen gick upp? Ångest över om jag skulle få pengar eller inte, skam över min tillvaro och att jag inte gjorde något vettigt, vassa saker, fingrar och tårar. Vill jag ha det?

Nej.

Kanske borde jag längta efter att inte drömma längre, då borde saker och ting vara enklare att ta emot. Lättare. Verkligare.

måndag 29 juni 2009

Wacka, wacka, wacka!

Jag har även köpt en väldig bra sak på impuls (samt att det var ett väldigt bra pris) denna helg förutom att vara med på ett hörn av ännu en skojig video..

En wassermaxx! Weeoooo!

torsdag 25 juni 2009

Inga ursäkter

Jag har ett nöje i att titta på de små ungdomarna på bilddagboken, se dem kopiera texter ur den där "författarens" böcker i ett försök att göra orden till sina egna och jag är så glad över att jag inte har den ålder de har längre.

Sedan att jag var ett antal år efter och blev tonåring på nytt för några år sedan, det är en annan sak.

Det som stör mig är att jag har svårt att tro att alla de där har sådana åkommor, för själv har jag inget att skylla på än mig själv. Inga demoner har kallat mig till att göra det jag har gjort, inga röster, inga inre maningar utan bara jag och mina egna val. Det var jag som tog tingen i mina händer, det var jag som skrev orden, som tänkte tankarna, som utförde handlingarna, som grät tårarna. Jag och ingen annan.

Många gånger önskade jag att det fanns något att skylla på, något att peka på varför saker var och blev som de blev men aldrig fanns det svar. Aldrig kunde jag finna något som drev mig mer än mig själv. Tämligen fattigt och utan de fina änglavingarna, systrarna i stjärnrymden och glittret i blodet utan bara det som var den tråkiga verkligheten.

Jag vet inte vems sida jag tycker bäst om faktiskt.

Vardagsmysterier

Onödiga saker som jag kommer på mig själv med att tänka på åtskilliga gånger.

Barfota i skorna
Var jag än ser så ser jag folk gå barfota i ballerina skor utan ens sådana där tossor i nylon och frågan är: Varför stinker inte hela världen fotsvett? Är det bara jag som får illaluktande fötter av att gå barfota i skor? Sedan är det läskigt att gå runt i skor utan strumpor så länge det inte är tofflor, blir bara svettigt och äckligt. Men mysteriet kvarstår.

Dubbla linnen
Det där med att ha på sig två par linnen, är det så viktigt att ha en liten vit rand som sticker upp under det mörkare och blir det inte satans varmt och korvigt med två par åtsittande saker? Det är en helt annan sak om det är ett linne plus något annat plagg ovanpå men just två linnen.. Det är som att ha på sig två byxor. Samma konstiga sak med de som har på sig leggings med strumpbyxor under? Hallå värmeutslag!

Högklackat på nöjesfält
Jag såg otroligt mycket honor som trippade runt i högklackat på Liseberg i måndags och det var inte bara sådana där åksjuka panelhönor utan det var sådana som ÅKTE karuseller. I kön till uppskjutet så hoppades jag innerligt på att honan jag hade framför mig i kön skulle fastna med klacken i den håliga metall som är i överflöd vid åkattraktionerna. Varför? Och sedan att matcha det med en hysteriskt stor märkesväska? Jag klär mig praktiskt men inte fult och första valet är banne mig ett par skor som torkar snabbt samt har platt sula. Jag skall ju för fanken springa runt i köer och hinna först till bästa platserna, inte fan att jag struttar runt i klackar då. BAH!

Pratande på bion
Uppenbarligen är vi inte många här i Sverige som tycker att biobesök är dyrt för det finns en uppsjö av folk som hellre går och sätter sig i biomörkret och pratar istället för att gå till ett fik som normalt folk. Bah.

Supa sig full på krogen
Fast jag är väl snål, för snål för att knappt köpa en drink utan jag dricker hellre medsmusslat (vilket visserligen aldrig har hänt), är nykter eller så ser jag till att vara plakat redan innan.

Det där med lagar och nedladdning
Ja, det har jag ju redan tagit upp, bläddra bakåt i blogg för den som önskar.

Kommer jag på fler så dyker de upp, det finns mycket idiotiskt där ute.

onsdag 24 juni 2009

Lite tjejig

Nu tänkte jag vara ovanlig och bara hylla min favoritbutik (som har lika idiotiskt portopris som dentalfirmorna) med att visa favoriterna. Tyvärr finns inte min tvål med i sortimentet eftersom den tillhör julvarorna så det är bara för mig att hoppas att den återkommer.


Soak'n float är underbar för mitt hår samt att schampokakor räcker löjligt länge. De må kosta en del vid köpet men den jag hade tidigare (Sqeaky green) började jag använda i början av september och den räckte i över ett halvår då jag tvättade håret med den varannan dag. Helt klart överkomligt pris i mina ögon. Denna är snäppet vassare än den tidigare och luktar mumsig tjära samt tar hand om hårbottensproblem. Husdjuret nyttjar den och tycker om den han med.





Coolaulin luktar av kokosnöt och lämnar håret lockigt, lent och underbart. Förutom när jag är i Varberg eftersom jag har idiotiskt mycket järn i vattnet. Är speciellt för lockigt, torrt och behandlat hår och eftersom jag vill ha lockar så är det ett trevligt balsam. Är inte riktigt lika drygt som schampokakan men det jämnar ju ut sig i sluttampen.








Curly wurly har jag visserligen endast använt en gång men jag tror jag är kär redan nu. Tvättade håret igår med underverket och jag skall på råd av en lush-expedit använda det som en inpackning en gång i veckan för att se om håret blir mindre torrt. Är för lockigt hår och det kan jag lugnt säga att det är, även om jag nu har sovit utan att tvätta håret i morse så håller sig lockarna kvar och är jättefina! Det är kokosflingor i det däremot vilket betyder att man inte skall ha bråttom när det används för det tar ett tag att skölja ur eländet.


Fresh pharmacy är en ansiktstvål och något jag kanske inte riktigt vet om det fungerar men den är tämligen enkel att nyttja och räcker även den i evigheter. Skitig i jobbet blir jag ju och den gör ansiktet rent utan att det stramar efteråt. Har även ansiktsvatten och ansiktskräm som jag är mindre duktig på att använda (bara för att jag skriver ett tjejigt inlägg behöver inte betyda att jag är tjejig på heltid...) samt att mitt ansikte är riktigt tjurigt och troligen behöver något extremdyrt för att vara nöjd. Däremot så är Enzymion okej när jag är torr i ansiktet och jag använder den när jag har skrubbat ansiktet med en ansiktsskrubb (också från Lush, förvånad?) men har även sprejat ansiktsvatten innan. Däremot är det lite väl överkurs att göra denna procedur varje kväll så det blir mer sporadiskt beroende på hur trött jag är.

Lush är helt klart min favorit och den dagen jag flyttar hem till Neriket så kommer jag sakna butiken grovt. Kanske skall man maila och tipsa dem om att öppna en butik i Marieberg? Nej, nog med feminint trams! Nu skall jag ta på mig en skogshuggarskjorta och gruffa framför bilsport.

På tal om natur, min "gräsmatta" mäter nu troligen runt halvmetern och grannen har klippt gräset för ANDRA gången. Undrar om gräsklipparen står där som en pik om att jag borde göra det samma, däremot vet jag inte om det är vår gemensamma gräsklippare samt att vi brukar åka om varandra så jag får aldrig riktigt tillfälle att fråga. Plus att jag aldrig har startat en gräsklippare innan, jag vet fanimig inte hur man gör.

...på tal om något helt annat

I måndags fick jag äntligen lite bekräftelse av en främling på sf bokhandeln som sade: "Jag är bara tvungen att säga... Jag gillar ditt halsband!". Äntligen! Jag hade min stora T20 som jag hade borrat hål i den dagen.

Har nu ett helt set på torkning, öglor är limmade i dem och imorgon skall jag sätta hängöglor i dem så har jag sju stycken röda, genomskinliga tärningar. Mysigt värre.

Vi lär oss aldrig

Någonstans så tycker man att min lillebror borde lära sig av storasysters misstag och inte följa samma väg som mig men vad märker jag? Vid midsommar så föll blicken snabbt på något som inte skall vara på hans armar och jag försökte säga till honom att inte vara lika korkad som jag. Om det hjälper? Det vet jag inte.

Han är sorgligt likt mig om inte värre i vissa anseenden och bättre i andra och det är bara att hoppas att han inte fastnar i något jädra träsk vid denna tidiga ålder. Det enda jag egentligen vill göra just nu är att prygla alla som är i hans närhet som förmodligen leder in honom på fel stråk och sedan bara gömma honom inne på hans rum där vi kan sitta och spela guitar hero tills fingrarna blöder.

Bajs. Dumma ungar.

torsdag 18 juni 2009

Åtta bitar

Jag önskar att jag vore lite mer nördig, att jag kunde konamikoden som ett rinnande vatten, till och med om jag skulle bli väckt mitt i natten så skulle jag kunna rabbla den med och utan parentesen. Istället är jag en sådan där.. tjejig gamer... Som tycker om barnspel (för att det är det enda som är i min svårighetsgrad) och inte har klarat av Super Mario Bros eller Legend of Zelda.

Ack, ja... Man kan inte ha allt här i världen och jag får vara glad för det lilla jag kan även om det inte är mycket. Jag har gjort ett hänge av en bamsestor T20 förresten. Den är fin. Egentligen hade jag velat filosofera vidare här om mitt första minne av Nintendo men jag kommer faktiskt inte ihåg första gången jag spelade den, det var som att det alltid har funnits med i bakgrunden som en extra förälder eller ett syskon. Däremot kommer jag ihåg när vi packade upp vår egna NES, lycka i åtta bitar. Skall rita upp fler sprites på millimeterrutat papper sedan, de kommer bli så fina.

Pratade med pappa bra länge igår, säkerligen en fyrtio minuter sammanlagt borträknat tiden då telefonen laddade ur mellan samtalen. Pappselappsen hade bränt sig på armen och inte lite heller såg jag på telefonen, huuu, det var tredje gradens brännskada på ett ställe.

Min meningsbyggnad är helt åt helvete här får jag säga, åter till arbetet.

tisdag 16 juni 2009

Alfabet

Det är sorgligt så handikappad jag har blivit med åren, eller heter det "utvecklad"? Svår fråga det där. Förr hade man alltid med sig ett block ifall infallet kom över mig och jag behövde skriva ner något eller rita en konstig liten bild, skriva ner ett citat, anteckna ett namn på en bra bok...

Rutat block är fortfarande min stora favorit eftersom det betyder extra mycket plats att skriva på, rad efter rad med min plitiga handstil föll ned på sidorna för att sedan fraktas med i en handväska Örebro runt.

Och nu? Handstilen är lika gnetig och oläslig som förr, jag har svårt att tyda vissa bokstäver eller siffror som jag nyss har klottrat ner så allt är som det skall. De försök till att skriva fint brukar resultera i en ömmande hand och något som mest bara ser läsligt ut.

Däremot har jag fallit ifrån skrivandet, varför vet jag inte. Kanske är det för att jag inte kan linda in det jag tänker längre. För att jag inte kan måla upp något vackert av en vanlig tråkig hemmakväll och för att jag tänker för snabbt för att hinna med att skriva med penna på papper. Då så kunde jag skriva samma ord i slutet av en rad för att även börja med den, nu så är det troligen flera ord och jag kan nästan glömma bort vad det var jag ville skriva från början om jag måste tänka efter.

Det är nedstämmande i högsta grad för pappret är något som jag kan ta på även om det troligen lever längre ute i rymden mellan våra datorer. Fast det är fortfarande inte samma sak, det är som piratkopierad coca cola som smakar julmust. Som vulkan.se som ger ut "böcker".

Bah.

Eller så är mitt liv inte riktigt lika intressant längre? Nej, det tvivlar jag på. Mer att det händer för mycket, att jag inte hinner med allt jag vill göra på grund av tidsbrist, rädsla och avstånd.

Ack, ja. Den ungdomen, den ungdomen.

Institute of silly walks

Min semester börjar närma sig, bara ordet.. Semester... Lägg sedan till BETALD semester så börjar det bli roligt även om lönen inte är hel under den men ändå. Att kunna ta ut alla veckorna istället för att räkna på pengarna som jag fick göra under tiden på Ica.

..och där fick jag hålla i mig för att inte ursäkta mig igen, därför så avslutar jag här och återgår till tvätten.

måndag 15 juni 2009

My other mug is a mi-go brain cylinder

Bekräftelsehoran dök upp igen och den där känslan av osynlighet anföll. Jag vill inte vara osynlig, jag vill synas, få bekräftelse om hur förbannat tuff jag egentligen är. Nej, inte på den nivån att folk skall klappa i händerna och ropa "Hurraaa för Alv!" (internskämt) men jag önskar att någon skulle kunna knacka mig på axeln och säga :"Vilken tuff väska du har!" eller bara nicka åt min HPLHS-tröja.

Jag gjorde smycken igår, en goomba i pixelversion samt familjevapnet från Zelda och de är ljuvliga även om ytan inte är hundra. Fast det är det där med att jag måste förklara allt som är lite trist.

Så visst finns det tillfällen när jag känner mig utanför i det stora hela, även om jag har skoj under tiden, där jag märker att jag inte är i samma sällskap som jag brukar. Det är bara att bita ihop och inte säga de alltför politiskt inkorrekta sakerna med så mycket föräldrar i närheten. Men, men.

Jag vill ha muggen med den där texten på, däremot skulle nog bara jag förstå den. Suck.

onsdag 10 juni 2009

Sakta men säkert framåt

Jag har lyckats finna mitt sätt att hantera min oönskade vikt på och jag är väldigt glad. Visst, femhundra kronor på ett år låter måhända mycket men det är definitivt värt det i slutet. Jag startade medlemsskapet i slutet av mars med ett mål att gå ner tio kilo till den nionde augusti och det är ett mål som känns realistiskt.

I måndags så visade vågen på 82 kilo, tre kilo från den målvikt jag har satt för stunden och jag blev glatt överraskad men jag gissar på att festens efterdyningar kommer nu istället. Jag har mina snedstegsdagar och sådana dagar jag faktiskt struntar totalt i det men ändå kan jag gå tillbaka till de "nya vanorna". I fredags tänkte jag att jag ville ha något gott att mumsa på men inte köpte jag en massa lösgodis utan det blev skrattande kon-ost i lightversionen (ja, ja.. Light är inte bra men den är mycket godare än den vanliga.), naturgodis och en yoggi med äpple/kanel-smak.

Bara det att jag inte köpte det jag trodde utan jag har faktiskt minskat ner sötsuget även om det fortfarande finns där. Jag kan köpa ett hekto godis, mumsa i mig det och sedan vara nöjd. Det är härligt att känna att jag har en midja igen, att de där hägrande jeansshortsen snart faktiskt passar, att jag kände mig vrålsnygg även om kläderna jag hade på festen inte var de mest exceptionella i garderoben.

Det är bara härligt helt enkelt, härligt att veta att detta är något jag kan fortsätta med i framtiden utan att känna att jag slösar pengar varje år. Det är visserligen en utmaning att hitta på mat men det är bara intressant och smaksatt matgrädde är en ny favorit.

Matångesten, fulheten och allt annat finns där fortfarande, helgen hade många nedgångar, fast någonstans kan jag nog faktiskt tycka att det fanns en anledning till att folk har vänt sig om efter mig.


Läste förresten i Metro om blogg-tips och att man skall korrekturläsa innan man publicerar, något jag kan säga att jag inte gör. Det må finnas grammatiska felaktigheter här men överlag är min svenska riktigt trevlig och fortfarande kan orden flöda även om innehållet kan variera i intressenivå.

Åter till arbetet.

söndag 7 juni 2009

Något där på insidan

Det slår oftast bara till som ett knytnävsslag emellanåt. Insikten om allt detta avstånd mellan mig och allt annat. Igår kväll kom det ett sådant slag, det började från naveln och letade sig uppåt mot strupen med en kraft värdig en släggkastare. Den lilla rösten på insidan förklarade hur förbannat meningslöst saker och ting är och den undrade vad i helvete jag gör så här långt hemifrån och vad har du tänkt att göra med ditt liv, ska du bo här i evighet?

Denna gången kunde jag trycka bort den, knuffa undan den lilla ettriga monologen till en del av bakhuvudet som jag inte använder så ofta för att kunna göra annat.

Eller, annat och annat.. Det tog mig en hel dag att titta på första miniserien med V, en hel djävla dag. Jag hatar mig själv när det gäller det där, att det skall ta sådan tid och även om jag tycker om det så måste jag ha sysselsättning, måste göra något, måste ta upp mer saker för att hålla mig på ett och samma ställe. Jag måste leta fram min virknål så kan jag åtminstone börja öva på att virka min Cthulhu.

Blä.

lördag 6 juni 2009

Lova mig detta

"Det är det enda jag alltid har velat. Att ha ett vanligt Svensson-liv."

Om denna mening någonsin, jag menar det, kommer ut ur min mun på annat sätt än att göra sig rolig över något, citera någon annan utan kommer från hjärtat på mig så skjut mig. Nacka mig, knuffa mig utför ett stup, vad som helst.

De som önskar detta? Grattis till dem. Kommer det från mig?

SKJUT. MIG.

torsdag 4 juni 2009

Snart är man där

Jag har alltid haft känslan av att jag har stått i skuggan av någon annan. Någon som alltid är bättre än mig, trevligare, roligare, mest och bäst på alla sätt och vis. Allt det där som jag aldrig har känt att jag har varit. Alltid har jag tyckt att jag har varit ett sådant där bihang som har följt efter den som folk har velat träffa som en blindtarm i varelseform och att alla bara har ljugit om att de tycker det är roligt att se mig.

Det har följt efter mig och det gör det fortfarande, ibland har jag svårt att vara själv med sådana jag inte känner så väl för jag vet inte hur jag skall göra för att visa att jag är bra även jag. Det är som att jag letar efter skugga, för att kunna försvinna som den där blindtarmen igen även om jag alltid har suktat efter att vara i centrum eller åtminstone någonstans i närheten av den röda pricken på dart-tavlan.

Däremot börjar det mattas av, jag kan röra mig bland sådana jag känner mig trygg bland utan att behöva en fallskärm eller någon som driver samtalet framåt (om det inte är någon jag inte har kemi med det vill säga, jag glänser bäst bland de av samma kemikum som mig.) utan jag kan själv. Jag börjar bli självgående med ett eget uppladdningsbart batteri istället för att jag måste springa runt och trycka in en förlängningsladd i andras ryggar.

Visst finns tvivlet där men sedan upptäcker jag att det faktiskt inte är en tävling utan mer ett samspel, jag kan få andra att skratta med hjälp av enbart mig själv. Jag känner inte av att jag gömmer mig i lä utan att jag glänser tillsammans med andra, delar och delar med mig av strålglans. Jag tycker om att upptäcka att jag är omtyckt, jag tycker om att kunna se mig i spegeln och inse att jag inte skulle vilja vara någon annan än mig, jag tycker om mig själv egentligen innerst inne och jag vet att det finns en hel drös där ute som faktiskt tycker det är riktigt underhållande att känna mig.

Visserligen har jag aldrig velat vara någon annan men jag har velat ändra på mig, jag har känt skam över mig själv för att jag har blivit nedtryckt av sådana som inte borde vara i närheten av mig. Fast nu börjar det gå upp för mig att det inte är mitt fel om jag inte faller i smak hos alla för de som inte förstår har faktiskt inget i närheten av mig att göra.

För över tio år sedan blev vi ombedda att skriva en liten berättelse om vem vi trodde att vi skulle vara om tio års tid, där jag är nu. Härligt nog så är jag faktiskt där, jag är den jag trodde jag skulle vara även om jag kanske inte har lösantenner på mig. Däremot går jag balansgång på trottoarkanterna om andan faller på, piper rakt ut om det är något fint jag ser och talar alldeles för högt bland folk ibland även när det kanske inte passar sig.


...and now, something completely different. Jag har köpt Duck Tales, första samlingsboxen. Samt Monty Python's Flying Circus säsong ett och två. Woo!

Tack, Yvonne!

För den tjusiga loggan! Jag pep förtjust när jag såg den och fröken Mossa rekommenderas till blogg-pill.

onsdag 3 juni 2009

Gruff!

Är jag sur? Jaaa.

I måndags skulle jag ha kommit hem med en ny tatuering i svanken (hoe stamp, ja, ja..) men icke. Damen var förkyld vilket visserligen är sådant som kan hända men jag är tämligen butter över faktumet att min nya tid är inbokad den tredje juli. Över en månad efter det som var från början.

En månad till av att hoppa upp och ned. Gah!