fredag 29 maj 2009

Inför helgen

Kläderna är ordnade, packade och i bilen. Jag skall sluta ett par timmar tidigare så att jag kan hinna hem och pussas lite innan. Har lite smått oro i magen inför helgen, kaloriintaget kommer bli enormt och jag måste äta för att inte slockna som ett ljus av alkoholen.

Gah.

Ett kilo upp hittills, hur många mer?

torsdag 28 maj 2009

Bara i siffror

Jag fick idag höra att jag var mycket värd, både i arbetet och som person, men ändå så tycker jag själv inte att jag duger. Skulle vara härligt att verkligen kunna tro på alla de orden eftersom jag blev inkallad för att höra dem.

...och en aning andra saker.

måndag 25 maj 2009

Tom

Tiden räcker inte till. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Funderar allvarligt på att inte säga något om vad som är på insidan för det tjänar inget till, jag låter bara som en raspig bandspelare som har hakat upp sig och allt låter bara som tomma hot.

Jag har börjat tröttna på att flänga runt som en tokdåre när jag väl är hemma på helgerna, jag vill bara landa, andas och finnas till. Det finns det knappt tid till numera. Alla splittras, försvinner och den lilla idyllbild jag har av hemmet kommer snart att försvinna tills jag inte har något kvar att komma hem till. Kanske borde jag bara bita i det sura äpplet, sluta gnälla och vara nöjd över saker och ting?

Så mycket saker som bubblar omkring på insidan, så mycket jag skulle vilja vråla ut men till ingen nytta.

Fast jag borde krama min handduk och tänka på det lugnande omslaget.

Don't panic.

Däremot är det svårt att lyssna, jag går på tomgång, rullar på tom tank och automatik. Mina fingrar låser sig och allt stockar sig.

lördag 23 maj 2009

Know what?

Jag kan låtsas vara en gamer ibland. Som här, tillsammans med Johan, herren med mer spel än vad jag någonsin kommer ha. Njut av min dåliga engelska och åt Johans fnissande samt två power gloves!

Wooooh!


tisdag 19 maj 2009

Ja, kverulanten är tillbaka!

Faktiskt så skulle jag helst av allt vilja radera bort den här dagen även om den hade ett antal ljuspunkter med mat med Susanne och Mira samt degande framför tv med en kopp te men resten? Njaaee..

Var ska vi börja? Ptja, att det är ett STRAFF att engagera sig fackligt det visste man ju redan för även om jag hade arbetat bort en del så verkade det bara bli högar av resten. Dagens arbete gick i snigeltakt och jag kom fram till att det är nog en sisådär 35 reparationspåsar som skall göras i morgon. Låter kanske inte så mycket men om man säger så att jag snittar nog en tjugo om dagen, låter det vettigt då? Vi hade beordrad övertid idag men eftersom jag har gått runt i min egen lilla dimma av nollställning och dåligt humör så gav jag upp vid halv fem eftersom jag var tvungen att åka förbi posten och lämpa av paket innan de stängde.

Det var så mycket att göra att det bara blev svart framför. Det är verkligen som att vara ett rådjur och titta rakt in i strålkastarna som kommer mot mig för det är så idiotiskt mycket att jag inte ens orkar stressa, jag blir bara nollställd över att det verkligen inte räcker till hur mycket man än försöker. Jag orkade inte försöka tänka över hur det blir i morgon utan det får jag se då, om det sedan resulterar i att jag sitter och grinar på toaletten, det ger jag blanka fan i för jag bryr mig verkligen inte. Det är inte roligt att komma dit när det är så för jag känner bara för att slåss så fort jag ser något som jag har klantat mig på, jag skriker nästan åt telefonen när den ringer för jag förväntar mig bara att det skall vara någon butik som ringer och undrar var deras saker är.

En av "mina" butikers butikschef var och inventerade hos oss idag och hon slängde sig om halsen på mig och utropade: "Har du gjort allt?!" när jag kom med hennes reparationer som hon hade lämnat lite skamset tidigare på morgonen. Det är sådant som gör att det är värt att anstränga sig men hur ofta får man höra tack från de man vill höra sådant från? Inte ofta. Det vi får höra är dessvärre den negativa delen och jag börjar tröttna för just nu behöver vi höra små glada tillrop om hur bra vi är istället men det får vi själva stå för. Det hade varit ganska trevligt om en viss person kunde ta sig ut från sitt kontor och säga att det är bra att vi jobbar och står i när det ser ut som det gör på arbetsfronten för stunden men icke.

Jag är trött på det mesta idag och jag håller fast vid att en bilolycka eller fosterställning med kedjerökning hade varit att föredra.

När jag kom hem så låg det ett brev som förkunnade att jag hade övertrasserat mitt konto och trehundra kronor skulle dras så fort pengar sättes in. Vilket resulterar i att de pengar jag hade lagt undan för bensin samt pengar att bjuda Andreas och mig på Jensen snabbt reducerades till fyrahundra kronor vilket räcker antingen till bensinpengar ner hit igen på söndag eller middagen. Djävla bajs. När jag verkligen hade lagt undan dem och jag vet inte riktigt varför det blev så heller för jag har haft koll på kontot under tiden. Jag får se om storasyster kan snabla över lite mer så får jag låna det av henne tills på måndag då det kommer pengar till mig igen. Det är bara så förbannat typiskt.

Jag trodde att jag såg en mus springa in i valvet idag, det såg verkligen ut som en liten mörk sak som kilade över golvet och försvann in dit. Intressant.

söndag 17 maj 2009

Planer

Snart hem till älskling. Snart, snart, snart. Snart hem och hälsa på en nära vän jag bara har sett som hastigast sedan jag flyttade ner till vä(r)stkusten. Snart hem och köpa tyg inför ett nytt projekt jag har eftersom det verkligen inte finns några snygga väskor just nu. Snart. Snart. Snart.

Jag är alldeles snurrig, lite som att sätta på sig glasögon med för stark synkorrigering, kanske har något att göra med att jag har spelat Broken Sword som en galning på mitt DS vilket har resulterat i somnande händer.

Ska skissa lite på mönster så jag vet hur mycket tyg jag skall införskaffa, rött, grått och svart. D-ringar, dragkedja och kanske lite vliesofix, jag är inte ens säker på att det stavas så men de som har gjort applikationer på syslöjden känner säkert igen namnet. Härligt att sy, att skapa något, att göra något jag vill ha. Även om det är lite som en fix, att sy igenom allt på så kort tid som möjligt och sedan använda det. Samma som med min fluffiga väska jag gjorde i höstas, skapandet var det största nöjet, användandet inte riktigt lika roligt även om det var kul det med. För de syns aldrig så mycket som jag vill, jag vill synas, skrika ut mig själv till världen, jag vill att folk skall vända sig om efter mig och sukta efter det jag har på mig och vara avundsjuka på det jag gör.

Huvudet är luddigt, borde kanske äta eller knarka, inte riktigt säker på vad faktiskt. Sova, sova kommer vara skönt sedan, kommer slockna som ett ljus efter sin brinntids slut och vakna pigg och glad och normal inför kommande vecka. Önskar jag hade tid till allt men man har bara tid till att ha ett liv om man inte har ett jobb men då har man ångest över pengar, arbetslöshet och allt annat djävulskap och då har man ändå inte tid med något.

Nu svamlar jag. Inte svamla mera. Spela ds. Skissa. Längta hem. Mäta saker och titta på referensmaterial inför mitt projekt. Spela.

Dricka te! Ja! Te är gott! Te är mumsigt. Jag beter mig lite som om jag inte har sovit på en vecka men jag sov ändå runt en fjorton timmar mellan fredag och lördag och jag vet inte varför. Ja, ja. Äta var det. Eller läsa. Eller spela. Eller mäta. Måste bestämma mig.

Söndag

Somnade när solen hade tittat fram och fåglarna hade börjat kvittra och ändå så tog jag mig upp innan tolv. Eller, tog mig upp ur sängen gjorde jag väl inte men jag vaknade åtminstone. Kaffet gjorde sitt i natt och klockan två så drog jag fram dammsugaren och gjorde en slarvig städning av golvet för att få bort det värsta. I går rensade jag även igenom större delen av min garderob och sållade bort ett par tröjor jag inte har använt på år och dag som får gå till Myrornas om ingen på jobbet vill ha dem.

Känner mig disträ och konstig, som att det är någon som hatar mig alternativt att jag hade en rejäl fylla igår som gjorde att jag förolämpade någon eller liknande. Kanske blir så när man somnar till Sarah Brightman, vem vet, i alla fall drömde jag Fantomen på operan-tema även om det var en aning skruvat minst sagt. Har legat skevt så att armarna har varit helt avdomnade de gånger jag vaknat till och jag känner mig trött med svårighet att fokusera. Kanske dags att göra slag i saken och äta frukost, duscha och sådant där?

Har inte riktigt ork för något, allt känns tämligen meningslöst och jag tänker inte dra slutsatser av helgens experiment för det irriterar mig så grovt att det faktiskt finns något att skylla på, jag tycker inte om att kunna skylla ifrån mig. Saker jag gör är mitt eget handlande och inte för att jag struntat i att knapra i mig signalsubstanser, förbannade meningslösa värld.

Jag har saknat att hitta ett nytt spel som äter tid, Broken Sword har lyckats med det även om jag har kommit en tredjedel hittills så det är ju inte så långt kvar. Jag är verkligen usel på att hitta spel som faller mig i smaken, helt enkelt för att jag är ganska dålig på spel.

Måste skaka av mig känslan av att någon hatar mig. Frukost! Koka ägg! Dricka chokladmint-te!



...och fortfarande den där känslan av bortgjordhet.

lördag 16 maj 2009

Svag i själen

Ja, jomenvisst.

Ring i redan, jag kan lika gärna vänta ett tag med att låta den läka igen för jag känner mig hysteriskt naken utan.

Försökte ta snyggbilder men det gick inte vidare bra. Däremot så känner jag mig snygg och det är trevligt. Har haft på eurovisionen i bakgrunden och rensat igenom byrålådorna på kläder samt försökt få inspiration på vad jag ska ha på årets händelse. Trevligt nog så satt mina jeansshorts ännu bättre nu samt ett par byxor jag köpte i våras inte behövs trängas på med vaselin. Härligt!

Dilemma, dilemma däremot. Jag vet verkligen inte vad jag ska ha på mig på festen. Jag vill vara sådär bombnedslagssnygg men hjärnan går på lågvarv så det lutar åt tshirt hell-tröja och kort kjol eller shorts så att mina ben blir ännu längre. Ja, jag vet. Tjejigt värre att bry sig om sådant men det är roligt att vara fin på den festen så att Yvonne ser vilka tjusiga vänner hon har.

Naken

I dag tog jag ur smycket i läppen och jag känner mig på en gång så naken och ful. Det saknas något där, något som passade så bra i mitt ansikte att det var en del på mitt förra jobb som inte märkte den ens. På samma sätt så lyckades den även uppröra vissa (jag tänker inte nämna några namn här, jag är en duktig sak och följer lagar och regler. Ibland. När det passar mig.) så att den kunde kosta mig ett arbete.

Jag gjorde den i närheten av min födelsedag för tre år sedan nu om jag inte räknar fel och det var mest av allt på pin kiv som impulsen drev mig till det då. Visst hade jag suktat efter en sådan ett bra tag men när de små pekpinnarna började driva mig till vansinne på Ica Maxi i Kumla så stövlade jag in till en av med mest tvivelaktiga piercarna i Örebro (något jag inte riktigt visste om då men det var inte svårt att räkna ut efteråt faktiskt) och betalade en slant för att låta en herre sticka en nål igenom.

Visst har jag haft ångest över att förstöra tänderna men det åtgärdade jag genom att köpa en plaststav istället och allt eftersom kunde jag korta av den för att inte tandköttet skulle ta stryk. Och nu? Utan den? Naken. Ful. Tråkig. Ett av de få ställen jag kan ta på min kropp och så tar jag ut den. Fan. Tungan är för kort och som den käkspännare/bitare jag är så är det ungefär lika smart som att slänga in en näve muttrar och börja tugga. Sedan verkar det uppenbarligen vara ont om håltagare hemmavid numera efter att Stardust lagt ner och i Varberg är jag inte helt säker på om det fanns där på G-punkten eller inte.

Visserligen var det faktiskt bara en bit metall och jag är inte mindre Alv för det men ändå. Det känns så konstigt. Jag känner mig mer som en sådan där som har små fjuttiga tatueringar och är wannabe ut i fingerspetsarna utan den. Det är väl ett anfall av medelmåtta jag har nu tror jag väl, för kläderna jag har numera ser ut som vem som helst men ändå inbillade jag mig att folk skulle inse att jag inte är en Svensson när de såg lite skrot i ansiktet på mig. Logik är inte min kopp med te, det kanske märks.

Nåväl, det är inte långt till en månad då jag ändå skall iväg till Göteborg och åka på Liseberg med familjen om allt vill sig väl så då kan jag ju ta mig förbi Barbarella eller Tribe och trycka igenom något igen. Tills dess kan jag leka Moby Dick och blåsa luft genom min läpp.

måndag 11 maj 2009

Bland minnen och glömska

Jag sitter och tittar där på Facebook på de personer jag en gång kallade vänner och undrar varför i hela friden jag gjorde det. I efterhand så är det så uppenbart att vi höll ihop för att vi egentligen inte hade något annat val, kanske bromsade man upp deras strävan mot ett vanligt liv och jag var en av de klossarna som vägrade och fick min egna väg istället.

Det är inte så att jag sitter och föraktar dem som verkar ha vad i mina ögon kallas Svensson-liv, jag är bara så förvånad över att de man trodde sig känna helt plötsligt fick en sådan plastig yta. En av de sista gångerna jag hade ett samtal med en av dem var på en tågresa ned mot Mjölby och jag glömmer aldrig den meningen som verkligen visade hur avslutat det kapitlet var. Den meningen stängde igen den lilla glipa dörren hade och jag började effektivt undvika att titta efter henne när hon klev på tåget och jag tror att hon nog var glad för att slippa sitta och prata med mig i fyrtio minuter. För de samtalen gjorde på något vis bara att jag skämdes över vem jag var/är och jag är inte bättre eller sämre än någon annan, däremot krympte jag i storlek av att sitta mitt emot henne och jag vet inte varför. För inte är hennes liv något jag vill ha, jag är mest bara skrämd över vad man kan gå över för hinder för att slippa vara ensam.

Visst växer man ifrån varandra men även om det finns en vän jag inte träffar speciellt ofta så vet jag ändå varför jag kallar henne en vän. Hon må ha "vuxit" upp men det är ändå samma person där bakom leendet fast hon är starkare och bättre samt att hon accepterar mig på samma sätt som jag gör mot henne.

Det är inte med någon större sorg jag tänker tillbaka på de jag har tappat genom åren för det fanns en anledning till det och jag skulle gråta mer över att förlora de jag har nu.

Men, ändå.. Det är skrämmande.

söndag 10 maj 2009

Fetstil

Jag har nog precis läst en rejäl våldtäkt av svenska språket, det är förkortningar som inte finns med i vare sig talspråk eller ordbok, det används engelska ord samt att det även används en av mina fiender. Fetstil.

Jag har inget emot att nyttja denna funktion till vissa saker men när den används på detta sätt: "I dag tittade jag en hel dvd med avsnitt från Cityakuten." så blir det bara... konstigt.

Ingen aning om vad jag fick ihop den där meningen från men jag hoppas att jag klargjorde hur jag menade. Eller, förlåt. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar med mitt exempel.

Gnällande avslutat.

fredag 8 maj 2009

Bildbevis


Jag tycker själv inte att det syns något på mig eftersom midjemåttet inte har minskat men jag utmanade ödet och klämde på mig de shorts jag kunde ha för snart två somrar sedan och titta! Snart så kan jag ju faktiskt ha dem! Eller, jag kunde ju ha dem förra sommaren också men någonstans där på vägen hände något med kroppen och jag blev läskig. Vänstra bilden är från femte mars och den högra är idag.

Sex kilo till, jag är snart halvvägs även om jag har stått still denna vecka.

Barista på låtsas

I kväll blir det tvserie-maraton och kaffe latte hela kvällen!

torsdag 7 maj 2009

Snart, snart

Den första juni sätter jag mitt eget märke på mig själv och det skall bli så skönt att fortsätta. Finns även chans att jag kan snygga till min skarabé som inte är den vackraste av tatueringar. När den är klar så är det även dags att börja med min nintendoarm, den kommer att bli så vacker, så vacker! Har ritat upp grunden och fått ett ungefärligt pris (hu, men det är det värt) så det blir att ha den renritad och tuschad tills dess så att jag kanske kan få ett mer exakt pris så gott det går.

Jag känner adrenalinet börja smyga sig upp i kroppen bara av att tänka på ljudet av en tatueringsmaskin.

Annars? Jobbet ligger jag efter en aning med eftersom jag ringde till en smidesverkstad och flirtade lite för att be dem hjälpa mig med att klippa ner en plåt silver. Priset gick raskt ner från 12000:- till en femtedel av den, skamligt att jag är mer behändig än mästern... Fast kan jag vara till nytta så är jag gärna det för vi behöver kunskap där ute, det där med att gå i graven med det jag vet är inte riktigt min melodi faktiskt. Även om jag nog inte har så mycket att dela med mig av än så länge... Förhoppningsvis kan vi försöka övertala till att nyttja helger och sedan blir det mustasch och ridpiska på så att vi får någon ordning på dig, lärlingen! ;)

Med viktjagandet så går det lite trögt men det är väl inte konstigt med några utsvävningar på helgerna och liknande. Däremot skall jag hålla mig så nära jag kan tills det är dags att åka hem och fira älskling vid kristi flygare med att äta något gott. Hittills har jag travat nedåt fyra kilo sedan jag började 22 mars. Kunde ha gått snabbare men jag är ändå ganska nöjd faktiskt även om jag inte ser någon skillnad. Kanske skulle jag våga mig på att prova mina jeanshorts och se hur de passar nu kanske?

Fast jag vågar nog inte.

onsdag 6 maj 2009

Skymning

Det finns en berättelse av Astrid Lindgren (nej, hon är inte en av mina favoriter men vissa guldkorn finns det faktiskt.) där skymningslandet tas upp där saker och ting inte är som de brukar vara. När mörkret faller så blir allt annorlunda, även här. Helt plötsligt blir jag aktiv och får för mig att göra saker men det faller ju inte riktigt in med resten av vardagen man har. Detta resulterade den här gången i att jag diskade medan jag terroriserade Andreas med att skrälla i öronen på honom eftersom min handsfree är grymt känslig men jag städade även ur mikrovågsugnen. Ett städtips gjorde det löjligt enkelt, ställ in en skål med vatten och lite diskmedel och schmutsen bara rinner av.

Trevligt.

Sedan finns det mycket annat jag borde göra, jag har maskrosor som snart kommer att försöka ta sig in i huset så som de växer på den lilla uteplatsen men det jag helst vill göra är att skapa saker. Jag vill sitta och rita in alla smycken jag har kluddat här och var på papper till den boken jag fick i julklapp och jag vill skapa. Däremot börjar tröttheten slå in och jag skall sätta mig en en kopp kandisockrat te i min Miscatonic-mugg och titta på Angry video game nerd och sedan blir det väl sängen.

Susanne, hittar du inget kandisocker så kan jag köpa det åt dig nästa gång jag är hemma. =)

tisdag 5 maj 2009

Jag är nog inte "bra" nog

Kanske är det bara så att jag inte har tillräckligt höga tankar om vad jag kan som hindrar mig. Att jag inte anser att jag klarar av det, att det inte skulle sälja.

Sedan tittar jag på sådana som har hoppat ut och jag får äcklad gåshud över hela kroppen för många av dem är sådana som förnedrar yrket att de lika gärna skulle kunna tejpa fast en hammare på en klubbad säl och kalla det en guldsmed.

För mig är yrkesstoltheten ibland löjligt djupt gående men jag är stolt över det jag är, att jag är en del av något som har funnits sedan människorna började klättra ner från träden för att kunna nå smyckesskrinen. Därför skär det i mig att fel personer vågar medan de som faktiskt kan inte når ut, det är löjligt att kändispoäng går före kunskap i en bransch som verkar vilja ta livet av sig på det mest plågsamma sätt som går - utlakning.

Det är trendigt att göra saker själv, även smycken. Pyssel och hobby i all ära och att folk vill prova på saker och ting har jag inget emot men likställ det med att jag skulle ha gått en helgkurs hos en bilmekaniker och sedan öppnat en bilverkstad? Nej, just det. Jag hade tagit åt mig äran för något jag inte har lärt mig något mer än skrapat på ytan av.

Därför är det förbannat irriterande att även företaget sätter käppar i hjulet för de som faktiskt kämpar den rätta vägen, att det helt plötsligt inte finns tid till det arbete som behövs. Istället verkar de hellre vilja ha någon som har gått en helgkurs, är de lättare att tämja eller är det en fråga om lön?

Inget förvånar mig med det där stället faktiskt, vi är inte skit värda även fast vi arbetar med ädla metaller. Istället sitter vi där och känner oss otillräckliga och utbytbara för att vi inte tjänar in tillräckligt med pengar eller för att vi inte kan göra någon riktig nytta genom att bli fattare. Ja, jag är bitter idag men det känns bara så hopplöst och jag önskar verkligen att jag hade ork att starta eget.

söndag 3 maj 2009

Muren

Den står där i skogen, som ett monument. Ett bevis på att det finns något på andra sidan för varför skulle den annars stå där? Lägger jag örat mot muren så hör jag skratten från dryaderna när de jagas av faunerna och klingande övernaturlig musik.

Muren har stått där så länge att den ser ut att vara äldre än den uråldrigaste skog, som om den stod där innan jorden blev till för att visa att det finns gränser överallt. Gränser mellan verklighet och overklighet, mellan vuxen och barn, alla gränser som kan tänkas finnas symboliserar den muren.

Murbruket ser först slitet ut, som om den skulle kunna gå att bryta sönder till småsmul med en liten hacka. Vid närmare inspektion upptäcker man att så inte är fallet. Den är genuin, uråldrig, stark.

För den skall inte brytas, den skall finnas där för att visa skillnaderna, för att göra två saker olika och på så vis ge det en mening. Det jag däremot VILL finna är öppningen. Den där dörren som är till andra sidan där allt det magiska finns som alltid gäckar mig. Det som när mina drömmar om att bara slita av mig allt världsligt och springa naken rakt genom porten.

Men nu hånar den mig med sin ofattbara höjd och bredd, jag har stångat mig blodig och skrikit mig hes i ren ilska men ändå står den där. Tyst, uråldrig, blockerande. Mest av allt blockerande.