tisdag 28 april 2009

"Har du en styckad clown i bilen?"

När sådana saker kommer från min chef så känns saker faktiskt ganska okej för det visar åtminstone att min chef har humor samt kännedom om att det passar min humor.

Jag sitter och misshandlar benen för jag vill vara fin inför hemresan i morgon, inte sett Andreas sedan påsk så det är på tiden. I går såg jag även två killar som visade upp sina ändalykter för mig när jag åkte hemåt på kvällen, inte så mycket att skryta med för deras del men det fick mig att skratta gott och jag gav dem ett par tutningar. Kriget mot grannarna gick till min fördel, den bilen som hade knyckt min plats i söndags stod nu förvisad där jag muttrande fick ställa mig då och jag känner mig snäll igen.

Har nyss kommit hem från Susanne där jag blev bjuden på mumsig mat samt kaffe och jag smög även iväg och tog "obemärkt" godis ur påsen. För det är ju inte någon som märker när någon närmare 180 centimeter nynnandes smyger mot godispåsen i en etta som inte är speciellt stor. Nepp, ingen alls...

Annars? Ja, jo. Jag ska ha lila leggings på mig imorgon och jag vet inte vad garderoben har för planer för resten av veckan men det visar sig väl snart.

Tack för omtanken från er båda förresten, det var verkligen inte meningen att skrämma upp er för själv hade jag glömt bort det redan och beteendet är väl på väg bortåt tror jag nog, måste bara hitta ett substitut.

måndag 27 april 2009

Iá Iá


Mitt senaste projekt, förhoppningsvis blir den klar i morgon eller nästan åtminstone. Vilket påminner mig om att jag skall lägga i stämpeln i väskan på en gång innan jag glömmer...

söndag 26 april 2009

Small things make me go BOOM

Jag har varit hos Susanne i Lilla Edet denna helg och haft det härligt men när man kommer hem så tas humöret ned av en sådan där löjlig sak.

Min parkeringsplats var tagen.

Grannen har TRE FUCKING BILAR som tar upp platserna och jag får ställa mig vid gästparkeringen. Hade god lust att bara ställa mig tvärs över så att jag skulle ha blockerat alla tre bilar men eftersom jag är en snäll själ så svär jag bara högljutt och skriver en sur lapp som jag stoppar i brevlådan. Visserligen lyser det i fönstren men att knacka på kvart i elva hos någon jag känner är inte riktigt min melodi.

Fan, vad jag hatar grannar! Eller, rättare sagt; FAN, vad jag hatar människor jag inte känner som gör idiotiska saker som går mig på nerverna.

GAH!

Sängen nästa. Mummelmuttergruff.

torsdag 23 april 2009

Inte långt kvar

Ja, snart är jag en sådan där galen kattkvinna som kastar katter efter folk. Jag hade i åtanke att tvätta mina sunkiga träningskläder eftersom de efter tre träningar inte luktar speciellt spännande. Däremot så har jag dragit mig för det och jag gör det fortfarande.

Och varför?

För att min nya granne håller på och pysslar i sitt hem, det låter som om det är folk där och jag VILL INTE behöva titta på folk när jag traskar till tvättstugan. Visst, det är inte speciellt svårt att bara säga "Hej, hej!" med den där ljusa, spända rösten jag får när jag inte känner den jag hälsar på men det bär emot. Det är som om det är något som lägger ludd över mitt minne och medvetet får mig att glömma bort att jag borde tvätta. Löjligt? Japp. Lika löjligt som att jag ber Andreas ringa och gnöla över att mitt spel fortfarande inte har kommit, jag satte in pengarna innan påsk och personen i fråga hade varit bortrest men skulle lägga det på brevlådan förra torsdagen. Däremot så är det nu en vecka senare och min brevlåda har bara visat invånare av formen tidningar och tvättbollar.

Så, nej. Jag skall undvika tanken på tvätt och försökta smygtitta ut lite genom toalettfönstret vid åtta och se om det fortfarande är folk ute då så kan jag smyga iväg ut genom "altan"-dörren mot tvättstugan. Förhoppningsvis blir det renare nu när jag har fått tjusiga tvättbollar att slänga in med i maskinen.

Folkilsk? Ja! Den där tanken jag och Lars utformade om att vi skulle bo i varsitt hus i skogen där vi skulle skjuta alla som kom i närheten av oss samt ropa förolämpningar via walkie talkies låter riktigt lockande. Jag måste bara få Lars att flytta in tvärs över så är det ordnat.

tisdag 21 april 2009

Tittskåp

Jag vill att allt skall vara som jag vill ha det där uppe, alla de jag har nära och kära skall finnas där för då finns det hopp, då finns det något att falla tillbaka på. Jag tror inte på någon gud, jag tror på ett hem, ett hem bland mina nära och kära och om det raseras, ja. Då vet jag inte längre.

Jag håller hårt i materiella ting för det är sådant som förankrar verkligheten, saker i plast, metall, tyg och trä som förklarar att det finns vackra ting när det som inte går att ta på är svårfångat. Det är klart att vi är materialister när kärleken är långt ifrån oss och ensamheten klämmer ihop hjärtat på insidan av bröstkorgen. Då håller jag i min DS och spelar tills ögonen går i kors, jag lyssnar på musik och tittar på meningslösa ting på min dator och jag stryker över mina böckers ryggar.

Men vi får vara här och trampa "vatten" i träsket som kallas liv tills molnen skingrar sig, vad finns det annars att göra? Det måste finnas sol också, för annars skulle jag inte veta vad skugga är.

måndag 20 april 2009

Vissa...

...personer vet inte hur lyckligt lottade de faktiskt är när de får umgås med sådana fantastiska varelser.

Patricia, du är bästast!

Bara det att man faktiskt träffar på två nya vänner när jag flyttade ned hit är fascinerande i sig. Susanne, du är inte heller glömd. =)

Kände för att ge uppmuntran till två jag bryr mig mycket om.

onsdag 15 april 2009

Cellofan

I går kom jag hem från jobbet och gissa vad jag gjorde? Somnade. Just det.

Jag går runt i ett töcken för stunden, så länge jag inte fastnar på saker och ting så är det bra men jag undviker att fokusera alltför mycket på något. Bara fladdra lite runt saker och ting och så är det bra.

Känner mig isolerad. Instängd och avskärmad från allt förutom att just arbeta och träna. Sedan har jag ingen ork (eller bensin) att göra något vettigt av eftermiddagarna så jag lägger mig i sängen och spelar Mario's picross istället när jag kommer hem. Känner mig bara gnällig och belastande för andra så då kan jag faktiskt lika gärna gömma mig undan lite. Det finns saker jag verkligen önskade att jag hade energi till men eftersom det inte är lönt ens att ödsla energi på det så är det något av ett dött lopp, mer bara en önsketanke.

"Har det inte lagt sig nu så kommer det nog inte göra det." var en mening jag fick höra igår angående min hemlängtan. Jag vill verkligen inte vara gnällig angående det men det är svårt att låta bli, istället ska jag bara se till att svälja det och stoppa undan det för mig själv för det gör faktiskt ingen nytta att klaga om det. Det var mitt val att söka det och mitt val att tacka ja, inte mer med det. Som jag har tjatat om femtioelva gånger tidigare så ångrar jag det inte och med löneförhöjningen som kommer snart (tjo!) så kan det nog vara lättare att planera ett liv runt omkring allt.

Fast visst är det tråkigt att tänka att detta kan bli mitt hem för ett par år framöver. Att min fritid till största delen kommer bestå av flexande för att få längre helger och sedan ett runtrännande på dessa för att hinna med allt. Ja, jag skulle kunna vänta in och låta folket komma till mig men många har ont om pengar, färdmedel och liknande så jag har inte så mycket emot det. Tråkigt nog är det svårt att gå tillbaka till mousserande vin efter champagne. Hah, det trodde jag aldrig att jag skulle ha som liknelse till det här stället. Hehe.

När jag åkte från Kumla i söndags så gick jag igenom ett antal stadier under resan nedåt. Först har vi nivån av att bara sitta och gråta bakom ratten över att helgen redan är över, sedan blir det till en dov bultande tomhet för att sedan gå över till ren och skär likgiltighet. Sedan är det någon dag av nedstämdhet och sedan går det över till nästa gång. Fast det här var faktiskt en av de gångerna som tanken på papperskniven hemma började snurra runt i bakhuvudet, att komma hem för att kunna slita upp den och låta den gräva sig ner i huden, få upp ett gap som jag kan förstå ordentligt. Där är det bra att det fortfarande var åtskilliga mil kvar för under tiden så lägger det sig igen, domnar bak och somnar till nästa gång.

Jag är helt enkelt en sådan som vill fly från saker och ting, jag somnar från vardagen, rymmer in i böckerna, stänger av hjärnan för att bara lalla vidare och låtsas som ingenting. Tar inte in fakta om vad som händer i världen eftersom det oftast relaterar i ont i magen över vad som kan hända sedan och så vidare. Det enda jag kan komma fram till just nu är att jag fanimig inte är någon värd att spara på, det skulle vara riktigt praktiskt att bara krypa ner i sängen, somna och aldrig någonsin vakna igen. Tänk så skönt. Bara sova, sova, sova. Istället är det verklighet, verklighet, verklighet.

Borde jag inte vara nöjd med att ha ett tak över huvudet, jobb, familj, vänner och allt sådan där? Nej, nej. Istället gräver jag ner mig i min egen skit och tycker synd om mig själv för ingen orsak. Vilken bra person jag är, verkligen någon att spara på.

tisdag 14 april 2009

Bah!

Det var intressant, jag har minus 9 kronor på mitt konto vilket kommer resultera i att det blir ännu mer minus sedan när det väl kommer in pengar. Tror att det kostar en hundra kronor eller liknande för en övertrassering.

Så, det blir väl att åka ner till staden på lunchen för att sätta in femtiolappen jag har i fickan och minska lite på bördan. Tjo, så roligt.

måndag 6 april 2009

Vackel

Jag pratade med min bästaste vän och hon lät gladare på rösten än vad hon har gjort på länge vilket gör mig glad, för hon förtjänar att få vara glad nu. Visserligen känner jag även den som blev lämnad efter och visst känner jag för denne med även om jag faktiskt är, visserligen inte så konstigt, partisk till den ena delen även om jag försöker sätta in mig lite i situationen på båda sidorna.

Resultatet var tråkigt men jag tror att båda kommer bli lyckligare av detta i slutändan även om det kommer betyda att det tar lite tid till lycka för den ena parten. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli nyfiken över vad det är för en nisse och jag måste se till att träffa denne när jag får chansen. Måste ju värna om mitt ena bröst och vem det är som klämmer på detta hädanefter...

I går var jag även ambulerande vän, sådant som jag hoppas att alla förstår att de faktiskt kan göra (även om jag kanske inte kan köra i fyra timmar bil, dessvärre. Dumma Halland.) och kan jag så kommer jag. Ingen ska sitta i andra ändan av luren och vara ledsen, kan jag hjälpa till så vill jag gärna göra det.

Annars? Snart hem för "påsklov" och jag måste försöka boka in både det ena och andra på de dagar jag har där och jag måste även hinna med att krama på älskling (viktiga saker, det där. Annars blir han kinkig och det vill jag inte.) men jag vill även hälsa på familjen och allt annat viktigt. Jag tycker inte om att tänka att det kan bli ett uppehåll här nere på vä(r)stkusten i ett par år till. Dumma konjunktur...

Yvonne upplyste mig även om det faktumet att vi har känt varandra i tjugo år i år. Herrejävvlar, vad tiden går och inte känner jag mig speciellt visare även om mitt bokantal har förändrat sig radikalt sedan dess. I morgon fyller jag även år och jag har köpt vissa små presenter till mig själv som fusk-pandoraberlocker i "plast" (Sus förstår vad jag menar.. ;) ) och ett par skivor som jag hoppas kommer snart. Samt Shadowgate till Game Boy Color! Wooo!

Jag önskar att jag hade något vettigt att skriva just nu men det får jag ta senare i så fall, nu måste jag duscha av mig snusklukten efter att ha tränat så att svetten droppade. Fortfarande inte skönt att få svett i ögonen och visst känner jag mig snäll som kommer och hälsar på i svettiga kläder, gissar på att mina strumpor var det som luktade bäst.

I alla fall, viktklubb har väl förhoppningsvis gett lite resultat eller så är bara Patsys våg bättre än mammas för två kilo har jag minskat. Yay för mig!

På måndag ska jag även hinna med att träffa Johan, länge sedan det. Önskar att jag verkligen skulle kunna ha tid till att ta en heldag med spelande, pratande och allt det som man hade tid till när man fortfarande bodde hemma.

lördag 4 april 2009

Ipred på gott och ont

Jag orkar faktiskt inte bry mig speciellt mycket om att lagen har trätt i kraft, fast visst var det lite underhållande att den började på första april för visst känns det lite som ett skämt.

Fast ändå... Det är ju egentligen inget konstigt i att bolagen vill ha pengar för det som de skapar, det är ju samma sak som att jag skulle bli tämligen sur om någon fick för sig att sno mina texter och svänga ihop dem till en bok. På något sätt känns det ganska skönt att gå tillbaka till stenåldern och faktiskt KÖPA sina skivor istället för att vara olaglig, inte för att jag tror att artisten till skivan får några pengar över att någon är snäll och köper dem...

För innan internet, hur piratkopierade man då? Just det, videoband! Man tog nytta av en bekant som hade en video alternativt om man hade två stycken själv och så kopplade man ihop dem och tryckte på play och record. Inte speciellt lagligt det heller men kom igen, hur bra blev kvaliteten på det avkopierade?

På ett dygn har jag nu sovit femton timmar om jag har slarvräknat rätt och jag har nu en härlig huvudvärk samt att jag precis gäspade. Irriterande eftersom hela fredagen gick till spillo. Ändå tog jag tillfället i akt och köpte Alice in videolands tre album för 69:- styck samt Daywatch och Nightwatch på en dubbeldvd.

Det är väl det enda som stör mig med att storebror läskiga kusin tittar på oss (ja, jag har knyckt den termen från Johan) är väl det med spelen. Nu när man inte längre kan gå till Game och få pengarna tillbaka för ett spel som suger getpung utan bara tillgodokvitto så sitter man på pottkanten. Köper man en dåligt spel får man vackert bita i det sura äpplet och hoppas på att någon annan är dum nog att tycka om det på tradera och betala mer för det eller bara ha det som en pinsam sak i spelhyllan. Ungefär som de där tjusiga plaggen min mormor köpte på Skölds i Östansjö förr i tiden. HU!

Liten fotnot. Skölds var en varuförmedling som hade skyltar i stil med "Senaste nytt!" och då syftade på V-jeans. Säger väl en del om hur kläderna kunde se ut, eller hur? Däremot var det ganska avkopplande att gå runt där inne i den instängda doften och klämma på tyger och uråldriga plagg. Samt att de hade billiga vita tröjor som man kunde utöva batik på.

I alla fall. Jag hävdar fortfarande att Ignorance is BLISS angående kusinen, jag orkar inte bry mig om vad som händer utan är istället en laglig liten dam så länge jag orkar. Sedan ger jag väl mig ut och misshandlar barn precis som vanligt, eller vad sade jag nu. Hoppla. Men jag saknar faktiskt det där med att köpa skivor som jag gjorde när jag var sexton, att lusläsa igenom Ginzakatalogen och köpa obskyra album för en guldpeng för hjärtans lust och sedan charma sig fram till att få paketet en dag tidigare från posten. Det var tider det. Jag tycker om att ha något att ta på, att bläddra igenom boken till, sjunga med i texter och liknande. I helvete heller att jag någonsin tänker köpa mp3-låtar, då konverterar jag hellre om från de skivor jag har istället och har på datorn för då har jag åtminstone valuta för pengarna.

Så jag säger som personen jag hörde på radion igår, som många andra säger, jag skulle inte ha något emot att köpa skivor om de inte var så förbannat dyra. Sedan som någon annan sade att man ska ha rätt till att göra vad man vill med det man köper? Pah, så pratar en äkta pirat mestadels. Det skulle vara samma sak som att någon beställer ett smycke av mig och sedan börjar gjuta upp det för att tjäna pengar på det genom att sälja det billigare. Inte så förbannat roligt, eller hur?

Så jag tar på mig ignoransmössan istället.

Blirf

Jag vaknade nyss.

Efter att ha kommit hem från jobbet så tänkte jag lägga mig i sängen för att läsa lite men ögonen går i kors och jag tänker att jag ska sova en liten stund. Slocknar som ett ljus, vaknar en liten stund vid åtta och tänker då i halvdvala att "bara en liten stund" och vaknade nu.

Smart. Djävligt smart.

torsdag 2 april 2009

Deathly hallows

Så var det slut, igen. Sista sidan lästes nyligen och det är med en klump i hjärtat som de lämnar mig, mina vänner som har följt mig de senaste månaderna när jag har läst böckerna från pärm till pärm. Det är alltid lika sorgligt att lägga ifrån sig en bok men även om ett antal tårar kommer så är det inget som slår gången jag läste ut Ravennas dotter för stunden.

Jag flyr in i böckerna, kryper in mellan bladen och klöser mig fast med korta guldsmedsnaglar för att slippa komma ut igen, de är mina följeslagare som jag vårdar ömt och försvarar med näbbar och klor från hundöron och ryggknäckande.

Många sena kvällar har det blivit med en av dessa i händerna och jag känner abstinensen sätta in.

Nästa stopp, Skullduggery Pleasant!