tisdag 31 mars 2009

Skadeglädje är den enda sanna unt so weiter

När hela familjen bodde under samma tak i Östansjö så fann vissa personer i samhället att det var väldigt roligt att skvallra om mammas försök att slita sig loss från en misslyckat äktenskap. Minns jag rätt så hette det att det blev nya syskon varje gång mamma flyttade ifrån pappa eller liknande. En av de dåliga sakerna med mindre samhällen är just baktalandet, särskilt mellan dagmammor och liknande folk, men mor min fick lite insidesinformation från en som var på den rätta sidan.

Var det då ganska roligt att höra att någons föräldrar hade skilt sig när jag pratade med denne för ett antal år sedan? Ja. Det kan jag ärligt säga även om jag tyckte synd om barnen som hade fått stå ut med nej-allt-är-TIPP-TOPP!-attityden som ibland visades upp. Jag kan inte säga annat än att det ondskefulla trollet på insidan av mig skrattade rakt ut när jag fick reda på detta och jag finner det fortfarande motbjudande trevligt.

Så... Ja, jag kommer hamna i helvetet för att jag tycker så men på något sätt är det ganska skönt att en av de personerna som pratade mest illa om oss för så länge sedan fick smaka på sin egna medicin. Hur roligt var det på en skala egentligen? Hoppas att du skämdes över att din plastiga låtsasvärld gick i kras för vi försökte åtminstone inte låtsas speciellt hemma, det var därför mamma flyttade så många gånger.

Rätt åt dig.

måndag 30 mars 2009

Halp

Jag åkte hem tidigare idag efter att ha gått runt med den där dimmiga känslan på insidan. Samma som jag hade när jag åkte hem igår då inget kändes riktigt verkligt och jag bara väntade på att krocka med en kuliss istället för att fortsätta åka på vägen. Att åka hem med den svaga förevändningen "jag mår dåligt" är inget jag tycker om och jag är fortfarande inte helt hundra på om det var nödvändigt eller inte.

Så istället åkte jag hem, bokade av träningen med tanken att jag skulle försöka gå ut och gå istället (yeah, right..) och läste av hjärtans lust. Sedan sov jag in ett antal av timmarna som jag inte sov i natt efter tidsomställningen.

Vet inte om det är lite efterslängar av den där båtresan (jag tänker inte säga något positivt om den, det kan de andra som var med göra för själv anser jag det ha varit en djävligt dyr tripp för att läsa Harry Potter) som gör att jag känner mig hatisk. Förhoppningsvis är det över i morgon och då får jag jobba in det jag missade idag.

Annars? Hemlängtan. Hemlängtan. Hemlängtan. Och vad ska jag göra åt det? Inget. Det är bara att svälja ner och hoppas på att jag vänjer mig för hem kommer jag inte på länge, kanske lika bra att Andreas söker sig ner hit också men jag. vill. inte! Jag vill inte kalla den här sidan av Sverige mitt hem! Jag struntar högaktningsfullt i att Göteborg är tämligen trevligt (ett namn: Science Fiction Bokhandeln) för jag vill inte bo här i evigheter. Det skrämmer mig att tänka att jag kanske kommer bo här tills jag har köat i de där tre/fyra åren till en lägenhet. Visst, samtidigt är det ganska sorgligt att tänka på att om jag flyttar så tappar jag även bort ett par stycken men. Nej. Jag vill hem. Men jag vill inte hem för att jobba extra på Coop, jag vill hem och arbeta som det jag är gjord för.

Så det är bara att svälja skiten och bara inse att den bransch jag är i så kommer jag aldrig komma över tjugotusen i lön och att folk kommer slänga jobben efter mig så. Gilla läget helt enkelt. Svälj ner gallan, sluta klaga och vad nöjd med det du har.

Alternativt ta en mördarturné i Örebro för att plocka guldsmeder och på det viset göra en öppning. Alternativt bara släppa ratten och skita i eländet. Ja, ja. Drastiskt och jag skiter fullständigt i hur illa det låter och pekfingrarna som viftar. Medicinen gör sitt jobb och håller borta metallödlan från mig så det är ingen fara.

Bah.

söndag 29 mars 2009

Den här är för dig, Yvonne

Nu har jag slutligen tröttnat på webbloggs användarovänliga portal där saker som fanns tidigare helt plötsligt försvinner ut i det blå. Som det där att jag VET att det gick att spara ner hela bloggen i en fil, det finns inte längre. Att sedan försöka leta på någon sorts hjälp i deras så kallade hjälpportal? HAH! En hjälp till självhjälpsbok på sanskrit hade varit mer förståelig.

Den tidigare finns i alla fall fortfarande klar men nu fortsätter jag här eftersom det betyder att Yvonne kan göra den fin.